...

78. Vi behöver inte snatta för att få det vi vill ha

Väl tillbaka på skolgården, satte sig killarna vid träbänkarna för att käka. Ett gäng tjejer från nian passerade och Danne såg att en av dom var Camilla Berggren – en av tjejerna som Ekman knullat i sjuan. Hon var galet snygg och hennes långa mörka hår – som på något förunderligt sätt glänste lite rödaktigt – gungade i slowmotion över axlarna, som i dom där fåniga reklamfilmerna för schampo.

        ”Titta vem som sitter där!” sa en av hennes kompisar, då dom passerade.

        ”Hej, Adam”, sa Camilla leendes.

        Ekman lyfte blicken från sin sallad och sken upp. Camilla kom fram till honom och Danne kunde se hur Isak, Anders och Pablo krympte i hennes närvaro, förvandlades till ett gäng barnsliga småpojkar. Hans eget hjärta rusade som om det ville tränga ut ur bröstkorgen på honom.

        ”Vad äter du för nånting?” frågade Camilla.

        ”Här. Pröva”, svarade Ekman och räckte henne sin gaffel och trots att dom inte längre pippade – för det gjorde dom väl inte längre?? - lät hon honom föra in gaffeln i hennes mun.

        ”Ingen dressing. Du är så nyttig, Adam”, mumlade Camilla medan hon smakade av hans mat.

        ”Man orkar längre då”, sa Ekman och höjde på ögonbrynen.

        Camillas tjejgäng började skratta. Camilla vände sig mot dom och sände iväg en blick som tydligen kommunicerade något, för att sedan vända sig på nytt mot Ekman. Hon skakade på huvudet.

        ”Det var gott”, sa hon bara, gav honom en snabb klapp på axeln och backade sedan mot sina kompisar, fortfarande med blicken fäst i hans. ”Vi ses...”

        ”Va fan, knullar ni igen?” utbrast Isak så fort tjejerna försvunnit.

        Ekman rev loss en bit av sitt bröd och slängde det på Isak. Som vanligt tänkte han inte kommentera något. Danne mindes hur alla killar på skolan, inklusive han själv, försökt pressa Ekman på smaskiga detaljer om både Camilla och den där Louise som gick i A-klassen och hur Ekman bara lett hemlighetsfullt mot vissa eller svarat ”Det ska väl du skita i, jävla tönt” till andra.

        Och Danne mindes att han själv hört till den senare kategorin...

        Minnet gjorde honom illa till mods. Han ville inte minnas, för han var en av dom nu. Han var en av boysen. Inte den där efterhängsna killen som dom stört sig så mycket på...

        ”Var det nån som var sugen på en öl till maten?” frågade han för att flytta fokus från dåtid, till nutid. Ur jackans innerficka halade han upp en trefemma Mariestads. Killarna såg storögt på honom.

         ”Va?” sa Anders dumt. ”Vadå, var fick du den ifrån?”

        ”Jag har magiska fingrar”, svarade Danne och knäppte upp burken. ”Vem vill ha första klunken?” Han såg rakt på Ekman då han sa det. Han ville låta Ekman ta först. Visa att det var dom som var de riktiga männen här; Ekman som kunde ligga med äldre tjejer som Camilla Berggren och han som kunde fixa öl utan langare.

        Men av någon anledning såg inte Ekman imponerad ut.

        ”Stal du den?” frågade han och det fanns ett stänk av ogillande i hans röst. Det var som att avståndet mellan dom växte med en sådan fart att Danne tog några hastiga kliv framåt, mot honom, i ett försök att stoppa det.

        ”Ni sa ju att ni var sugna på öl”, försökte han. Han flinade nervöst.

        ”Det var ju ett skämt”, sa Pablo.

        Danne stirrade på dom. Han fattade ingenting. Varför var dom inte imponerade? Varför var dom sura?

        ”Asså, vi handlar på Hemköp varje dag”, sa Ekman. ”Börjar dom misstänka oss för snatteri kan vi ju aldrig mer gå dit.”

        ”Tog du chokladen också?” frågade Anders. ”Den som du käka på när vi kom ut ur butiken?”

        Innan Danne hunnit svara, sa Isak:

        ”Nä, han gick ju bara rakt ut genom kassan. Han köpte inget.”

        ”Men jag... den hade jag med mig hemifrån”, sa Danne, men han såg att dom inte trodde på honom. Fucking jävla skit! Varför gjorde dom så här helt plötsligt? ”Vi hade ju ändå aldrig fått köpa trefemmor och nu när vi ändå har en öl så kan vi väl lika gärna dricka upp den? Vi lär ju få roligare på fysiken sen!”

         ”Nä, det är bra, tack...”, mumlade killarna.

         Danne stirrade på dom igen och det enda han kunde tänka var: varför? Varför var det plötsligt en sån stor grej, dom stal ju till och med dyrare saker i gallerian och då var det okej? Det verkade som om Ekman kunde läsa hans tankar.

         "Danne, det var kul första gången, men nu... det känns inte coolt", sa han.

        "Vadå, ni var ju själva med och tog grejer inne i stan häromdan", sa Danne. ”Kläder och godis och massa annan skit.”

         "Jo, men det var en engångsgrej."

         Engångsgrej??

         "Vi behöver inte snatta för att få det vi vill ha", förklarade Isak. "Det kanske du måste, men det behöver inte vi."

         Danne la märke till hur Ekman, Pablo och Anders vände bort sina blickar från honom då Isak uttalade dom sista orden. Som om det Isak sagt gjort honom smutsig och äcklig i deras ögon.

         "Okej, jag slänger den då!" sa Danne och gick bort till skräpkorgen och släppte ner ölburken. Han återvände till killarna som fortfarande undvek att titta på honom. Han kände hur arg han blev och fastän en allt starkare lust att klippa till Isak kröp sig på honom, valde han att sätta sig ned framför dom. Han var fortfarande en i gänget, vad Isak än sagt.

          "Vi ska nog gå in nu", sa Ekman och alla reste sig upp och började gå.

          Danne satt kvar och såg efter dom. Han ville inget hellre än att resa sig upp och springa efter. Men synen av deras frånvända ryggar som avlägsnade sig från honom, utan att vänta, utan en endaste blick över axeln för att försäkra sig om att han hängt med, fick benen att svika.

          För en stund sedan hade det känts som att hans hjärta skulle hoppa ut ur bröstkorgen på honom då han sett på medan Adam Ekman matat Camilla Berggren med sin sallad.

          Nu kunde han inte känna sitt hjärtas slag alls.

77. Stulen kexchoklad och ett sexpack Mariestads

Inne på Hemköp plockade killarna på sig minibaguetter och fyllde varsin ask vid salladsbaren. Danne såg hjälplöst på. Vad skulle han göra? Han hade ju inga pengar. Ekman såg förvånat på honom.

       ”Är du inte hungrig?”

       ”Nja, inte så värst”, mumlade Danne undvikande, men det verkade som om Ekman kunde se rakt igenom hans bullshit, för han frågade:

       ”Behöver du låna en slant, eller?”

       Danne skulle precis till att tacka ja, men hejdade sig då han såg Isaks blick. Det var nåt i hans ögon som fick Danne att skämmas på ett sätt han aldrig tidigare gjort. Som om Isak sagt: Ska du verkligen låta Ekman betala för dig nu igen?

       ”Ah, nä, det behövs inte”, skyndade sig Danne att säga. Han vände bort ansiktet, för han kunde känna hur han rodnade. Visst kunde han väl leta efter pantburkar resten av kvällen, så att han hade råd att betala tillbaks nästa dag, men han kunde bara inte ta emot Ekmans pengar. Inte igen. Inte nu när Isak kollat sådär snett på honom.

       Istället smet han bort till godishyllan. Där stod det nån kvinna som, av kläderna att döma, jobbade i butiken. Hon packade upp chokladkakor. Danne ställde sig alldeles bredvid henne och låtsades titta på chokladbitarna som fanns på hyllraderna. Försiktigt smög han ner en kexchoklad i jackfickan. Kvinnan skulle aldrig misstänka att han stod där och snattade mitt framför ögonen på henne, för snattare undviker ju faktiskt butikspersonal – det vet ju alla! Därefter rynkade han besviket på pannan och suckade hörbart, så att kvinnan skulle tro att den chokladsort han letat efter inte fanns i deras sortiment.

        Sen var det bara att gå och möta upp boysen.

        Killarna befann sig på dryckesavdelningen. Dom letade efter läsk. Isak, som var ovanligt stursk idag, tänkte testa att köpa Red Bull.

        ”Dom kommer legga dig i kassan, fattar du väl?” sa Pablo.

        ”So what? Jag ser ut att va över femton.”

        ”Kan du inte ta det där sexpacket Mariestads också då när du ändå håller på?” retades Pablo och pekade på ölhyllan. ”Det hade varit nice med en öl till maten.”

        ”På tal om öl”, sa Ekman. ”Ska vi dela på ett flak i helgen? Vi behöver ju nåt till Halloween...”

        Killarna började gå mot kassan, ivrigt diskuterande vad för öl dom skulle beställa och vilken langare som var bäst att ringa. Men Danne dröjde sig kvar bland drickorna.

        Han kunde inte ta blicken ifrån det där sexpacket...

76. Hemköp

Skolan serverade kassler och pulvermos. Och eftersom Ekman och boysen sa att det var äckligt, bestämde dom sig för att gå till Hemköp istället. Danne hade egentligen inte råd och hade helst velat äta gratis på skolan, men visste att han då inte skulle få hänga med Ekman på rasten, utan sitta själv. Eller, nja: Johannes skulle väl kanske vilja sitta med honom, fast det ville ju inte Danne. Inte nu, när det gick så bra för honom.

      Ända sen hans första vecka i klassen hade han fantiserat om att Ekman skulle komma fram till honom och säga:

      ”Hänger du med, eller?”

      Och nu var det ju precis det Ekman gjorde. Han vore ju en idiot om han sa nej. Så han följde snällt med till Hemköp, utan att klaga.

      Fastän han inte hade några pengar.

      ”Freddie, hänger du också med till Hemköp?” undrade Ekman, när dom passerade honom och Emanuel i korridoren.

       ”Nä, vi käkar på skolan”, mumlade Fredrik. ”Men tack för att du fråga!” la han till och gav Ekman en klapp på axeln. Ekman blinkade åt honom.

       En ström av motstridiga känslor rev genom Danne. Han var glad för att Fredrik tackat nej, för han ville inte ha honom med till Hemköp. Men han blev också irriterad över att Ekman frågat Fredrik. Det tog liksom bort det fina i att Ekman frågat Danne först. Typ, som om vem som helst var välkommen att följa med! Varför ville Ekman ha med Fredrik, ens? Förmodligen var det väl för att visa att han menat allvar med den där ursäkten i morse, att det inte bara varit snack utan att dom faktiskt slutit fred på riktigt. Frågan om Hemköp var väl kanske som en... fredsgåva, typ?

       Men det var inte riktigt rättvist.

       Danne hade ju precis lyckats bli av med Fredrik – en av dom stöddigaste jävlarna som brukat hänga i Ekmans hälar. Lyckats vända både Ekman och boysen emot honom och äntligen fått se honom lida. Men så hade den där Peter plötsligt tyckt att dom gått för långt och viskat nåt i Ekmans öra och då bestämde sig Ekman för att dom alla skulle be Fredrik om ursäkt.

       Just när det börjat bli så bra.

       Danne sparkade i en ansamling av våta höstlöv, som han passerade på vägen.

       Han ville ha Ekman för sig själv. Han ville inte dela honom med dom andra. Visst, det var väl okej att dom andra hängde med ibland, som publik, eller som såna där personer som höll sig i bakgrunden och skrattade på de rätta ställena, men annars? Nä! Dom kunde väl va med varann och lämna Ekman åt honom?

       ”Vad ska du köpa, Ekman?” frågade Pablo.

       Dom hade bara ett tiotal meter kvar till Hemköp nu.

       ”Sallad”, svarade Ekman. ”Med soltorkade tomater. Och oliver. Och fetaost. Och kyckling, så klart!”

       ”Guuud, va gott!” mumlade Anders med nåt drömmande i blicken.

       Danne såg på dom och hörde sin egen mage kurra. Hur fan skulle han ha råd med det här?