...

103. Lite strul, kanske lite kärlek och en massa, massa hat

Det hade tisslats och tasslats om det på skolan hela veckan, men nu var det visst officiellt. Ekman hade strulat med Jennifer Tomsson i 8E förra helgen. Strulat och kanske nåt ännu mer? Danne hade inte undgått ryktena, fastän han inte längre umgicks med Ekman och boysen.

         ALLA pratade om det.

         Jennifer Tomsson var lätt den snyggaste tjejen i 8E, men vad som var annorlunda med henne – i alla fall i jämförelse med Ekmans andra tjejer – var att hon hörde till den alternativa sorten. Hon hade spikrakt hår som var jättelångt och hennes underhår var flera nyanser mörkare än resten av håret. Och så bar hon nästan alltid såna där Doc Martens-kängor och polotröjor och sminkade sig mörkare runt ögonen än dom andra tjejerna. Hon lyssnade inte på något som låg på någon av Spotifys topp 50-listor. Om några år skulle hon garanterat börja tatuera sig överallt också.

          Hon var fräsch, tyckte Danne. Och det kom ju knappast som nån överraskning. Alla visste att ingen kunde ha bättre smak när det gällde tjejer än Ekman. Nu ville alla killar ha en brud som Jennifer Tomsson. Danne också.

           Ekman och Jennifer stod tätt intill varandra och pratade med låga röster. Killarna och tjejerna stod och kollade på. Killarna viskade om hur het Jennifer var. Viskade för säkerhets skull, så att inte Ekman skulle höra. Han hade nämligen tryckt upp en kille från D-klassen mot väggen i våras när han hört killen säga att han ville knulla Camilla Berggren, som Ekman då hade ihop det med, mellan pattarna.

          ”Du kommer ALDRIG få knulla nån, din fula fan!” hade han sagt till killen. Dessa ord förföljde fortfarande den stackars kåtbocken från D-klassen.

          Tjejerna pratade om hur coola Jennifers kläder var, fastän dom själva inte klädde sig som hon gjorde. Någon tyckte förvisso att Jennifer hade såå konstig stil och fattade inte vad Adam såg hos henne, men tystnade när dom andra sa att hon bara var svartsjuk.

          ”Men tror ni dom har gjort det, eller?”

          ”Är väl klart dom har! Det är ju Ekman, vi snackar om!”

          ”Dom har väl inte suttit och ätit bullar och druckit saft direkt, när dom varit ensamma, fattar du väl?”

          ”Men REDAN?”

          ”Asså, man ser det på hur dom står. Kolla! Såg ni hur hon la handen mot hans bröst när hon pussade honom?”

          ”Åh!”

          Danne kände sig så avundsjuk att han inte visste var han skulle ta vägen. Han önskade så förbannat mycket att han kunde få vara i Ekmans skor, om så bara för en dag, att han höll på att gå sönder. Ekman var perfekt och hela hans liv var perfekt. Inte så där förbannat trassligt och jävligt som hans e–

         ”Du kan säga åt din jävla hor-morsa att hålla sig borta från min farsas lägenhet i fortsättningen!!”

         Öh... va?!

         Danne skulle precis vända sig om för att se vem det var som skrikit, men personen verkade redan ha tappat tålamodet och kastade därför något hårt på honom för att fånga hans uppmärksamhet. Det small till mot hans arm och han såg hur en skolbok dunsade ner i golvet. Två meter ifrån honom, i korridoren, stod en tanig liten kille som var alldeles illröd i ansiktet och stirrade på honom med ett sånt hat att Danne knappt kunde tro att det var möjligt.

        ”Jag vill inte ha dig i min familj och inte din äckliga jävla morsa heller! Fattar du det?!”

        Det hade blivit alldeles tyst i korridoren. Alla hade slutat prata om Ekman och Jennifer. Alla stod nu och kollade på Danne och den arga lilla killen. Till och med Ekman och Jennifer hade för ett ögonblick tappat intresset för varandra – det vackra folket hade minsann också blivit nyfikna!

        Danne stirrade på killen. Han kände igen honom. Han hade sett honom i korridorerna och ute på skolgården under hösten, men han visste inte vad snubben hette. Det var en av dom nya eleverna. En av sjuorna.

         ”Va snackar du om?” stammade Danne.

         Men killen gav honom bara långfingret och gick.

         ”Dra åt helvete, jävla bög!” skrek han över axeln. ”Och ta din kuksugande morsa med dig!”

43. Lunchrast och skvaller
Danne stod lutad mot ett träd när Ekman och dom andra boysen kom ut på skolgården. Det var lunchrast, men ingen verkade särskilt pigg på fiskbullarna, utan dom flesta hade lämnat matsalen rätt snabbt.

       Boysen hade med sig en boll som dom slängde fram och tillbaka mellan varandra, kickade runt och gjorde enkla tricks med – men så kom några av tjejerna i klassen fram till dom och killarna tröttnade genast på dribblandet.

       Danne såg hur Ellinor ställde sig framför Skit-Isak. Alldeles nära honom och försökte snacka. Han såg också hur Isak hela tiden sneglade över hennes axlar för att flina åt dom andra killarna, byta menande blickar.

       Han hade tydligen pippat henne i helgen på Eriks fest. Det hade Johannes hört. Danne kunde inte fatta hur Ellinor kunde vilja knulla någon som Isak. Hon måste ju va helt rubbad?!

       Hans egen helg hade varit skit.

       I fredags hade Anders skvallrat för Isak om att han och Danne börjat hänga ihop efter skolan och Isak hade blivit alldeles apeshit crazy och skrikit åt honom att han inte längre var välkommen. Precis när han börjat få en fot in bland boysen...

       I lördags hade han gått hem till Johannes. Morsan hade inte varit hemma och det fanns inget annat än torrt bröd och en ost som börjat mögla i kylskåpet, varför han blivit tvungen att fixa mat någon annanstans. Johannes familj bjöd på middag. Pulvermos och köttbullar, men ändå. Efteråt hade han dragit med sig Johannes ut och dom hade äggat några hus i grannskapet och sedan suttit och hängt på skolgården – tills moppegänget dykt upp och fegis-Johannes börjat tjata om att dra därifrån.

I söndags hade han inte orkat hitta på något. Han hade legat hemma i soffan medan Max kollat på sina amerikanska komedi- och realityserier – och efter några timmar hade han varit beredd att sticka ut sina ögon ur skallen för att slippa se mer...

        Det önskade han nästan fortfarande när han såg boysen, där borta på skolgården. Han orkade inte se dom, men kunde liksom inte sluta titta:

        Dom vältränade killarna, med nya mobiltelefoner, fixade frisyrer och dyra kläder, som alla bodde i hus och blev bjudna på fester och fick knulla med tjejer som Ellinor...

         Jag kommer aldrig bli en av dom.

         Dom kommer aldrig tillåta det.

         Isak kommer aldrig tillåta det...

Ellinor. HELA SKOLAN vet att du sög av honom i lördags. Det är knappast nån hemlighet, om du nu trodde det.”

        Veras röst väckte Danne. Han hade knappt märkt att tjejerna lämnat boysen och nu närmade sig honom, för att slå sig ner på bänkarna strax intill.

         ”Va? Hur kan dom veta det? Jag har inte sagt ett ljud om det till nån”, sa Ellinor med stora ögon och en gapande mun.

         ”Du sa ju det till mig”, sa Kajsa.

         ”Vadå, har du skvallrat eller?”

         ”Men Einstein!” stönade Vera. ”Du fattar väl att det är Isak som sagt det till alla?”

         ”Nä, Isak skulle aldrig göra så, för han är söt och snäll och känslosam.”

         ”Och kåt och högljudd och omogen”, la Vera till.

         ”Och han vill desperat att dom andra killarna ska tro att han är som Adam”, sa Dessie.

         ”Nä, jag tror ni hittar på det här för att ni är avundsjuka på att jag fick ligga i helgen och inte ni. Och det är säkert du som skvallrat, Kajsa!”

        ”Mä! Det är det ju inte alls det!” försvarade sig Kajsa.

        ”Ellinor, jag lovar dig. Det är Isak!” sa Vera. ”Och jag fattar inte hur du kunnat förvänta dig nåt annat från han. Alla vet ju att han är en douche!”

         Men Ellinor lät sig inte övertygas.

         ”Asså, nu tänker inte jag lyssna mer på det här. Då går jag hellre och pluggar inför matteprovet imorrn!” Ellinor reste sig från bänken och började gå. Men så stannade hon till och vände sig om. ”Och förresten, om det är så att det är Isak som sagt det till alla så visar det ju bara att han ser oss som officiella nu!”

         Tjejerna – och Danne – såg efter henne. Vera skakade på huvudet och tog sig för pannan.

         ”Vad betyder officiella?” frågade Dessie.

5. "...att hon liksom... suger k*k och sånt. På stan."
På håltimman tog Danne en cigg med Johannes, ute i skogsområdet bakom skolan, där dom ibland orienterade på gympan. På grund av ett gräl i sjuan, undvek han numera rökhörnan bakom gympasalen. Efter att dom rökt klart, återvände dom till skolgården och satte sig vid bänkarna som hade utsikt över fotbolls- och basketplanen. Dom var egentligen inte särskilt intresserade av spelen som pågick därnere, men det kändes ändå bra att ha något att titta på medan dom satt. Johannes pratade om någon film han sett nyligen, men som vanligt talade han så osammanhängande och kom med så omständliga förklaringar att Danne inte orkade lyssna. Johannes brukade heller inte märka när Danne slutade lyssna. Han pratade så gärna ändå.
          Istället för att lyssna, funderade Danne på om Johannes kunde ha hört något av ryktena om hans morsa. Om killarna hade nämnt något för honom. För om han skulle fråga, skulle väl Johannes ändå svara? För dom var ju ändå polare. Eller ja, dom brukade åtminstone hänga med varandra på håltimmarna och sitta ihop på lektionerna. Och han hade ju varit hemma hos Johannes några gånger.
          Den enda i klassen han varit hemma hos.
          Så det gjorde väl dom till polare? Även om han hellre hade hängt med Ekman. Om valet varit hans.
          Danne övervägde för säkert tionde eller elfte gången i ordningen – han hade tappat räkningen efter tredje – om han skulle fråga. Men han måste ju. För annars skulle han bli galen.
        "Johannes", sa han. "Jag undrar bara... har du hört killarna i klassen säga nåt om... mig, eller om min morsa?"
          Johannes stirrade på honom. Han klippte förvirrat med blicken.
          "Va?" sa han.
          "Har dom andra killarna – Isak och Ekman och Fredrik och Pablo och dom – sagt nåt om min morsa, som du hört?"
          "Öh... asså... dom har väl liksom... inte pratat med mig om nåt sånt", sa Johannes och skruvade på sig.
          "Men du HAR hört nåt?"
          Johannes vred sig obekvämt, men svarade inte.
          "Men kan du säga vad fan dom har sagt?"
          Johannes dröjde någon sekund. Sedan tog han sats och sa:
          "Ja, men dom har liksom sagt att din mamma... ser ut som en slampa, eller att hon är som en slampa och så. Eller att hon liksom... suger kuk och sånt. På stan. Fast det bruka dom väl säga mer i sjuan, så jag vet inte om dom fortfarande -"
          Danne kände pulsen dåna i öronen.
          "Va fan... vadå, min mamma är en slampa...? Va fan snackar du om?"
          "Eller jag vet inte. Det kanske inte var så dom menade?"
          "Vadå, inte så dom menade? Säger dom att hon suger kuk på stan?"
          "Jag vet inte", sa Johannes hjälplöst.
          "Hur fan skulle dom annars mena det? För det är det dom har sagt, eller?"
          "Typ..." mumlade Johannes.
          "Men det är inte sant!" sa Danne hårt. "Fattar du? Inte ett jävla ord är sant!"
          "Nä..." sa Johannes.
          "Om du säger det här till nån, så kommer jag fan slå dig!"
          "Ja..." sa Johannes.
        Danne reste sig häftigt upp och gick in skolan. Han var så arg att han inte kunde andas. Han slet upp dörren till toaletten och smällde igen den efter sig. Han gick fram och tillbaka utanför toalettbåsen. Försökte få kontroll över sin andning igen, men han hyperventilerade nu oregelbundet.
          ”Danne, vänta!” hade Isak ropat.
          ”Men kom hit och sätt dig!” hade han sagt.
          ”Det är en sak vi skulle vilja fråga dig om”, hade han sagt.
          ”Vi undra bara om det är sant att din morsa -”
          … är som en slampa och suger kuk på stan?
          Han såg Isaks ansikte framför sig och drämde knytnäven in i väggen. Toalettbåset vinglade till och det lät som att något knäcktes...