...

105. Hört på toaletten: Skitsnack och andra elakheter

Danne satt i ett av båsen på den stora skoltoaletten. Han hade just rökt klart en cigarett och dumpat fimpen under toalettlocket, då dörren till förrummet öppnades och fylldes med ljuden av röster och steg. Danne fick dom till tre stycken. Han kände igen två av rösterna: Edvin och Ilia i 8A. Den tredje rösten kände han inte igen alls.

          ”Fan, har nån rökt härinne?”

          ”Men skit i det!”

          ”Vad var det du skulle visa?”

          ”Här! Kolla!”

          Några sekunders tystnad. Sedan hördes ett brusigt och skramlande läte, följt av två röster:

          ”Va snackar du om?”

          ”Dra åt helvete, jävla bög! Och ta din kuksugande morsa med dig!”

          Skrammel, blandade röster och sedan tvär tystnad.

          ”Haha, va?! Filma du det?”

          ”Hahaha! Sa han kuksugare?”

           ”Ja! Synd bara att jag inte fick med allt!”

          ”Vadårå?”

          ”Han slängde en bok på honom först, innan han börja skrika och så sa han att hans morsa hade pippat med hans farsa!”

          ”Nä..!?”

          ”Jo!”

          ”Vadå, är dom plastsyskon, eller?”

          ”Men ditt kött! Hans morsa har typ knullat HÄLFTEN av allas farsor på den här skolan och det här är bara den senaste i raden!”

          ”Ofta!”

          ”Jo, det är sant!”

         ”Hon har inte knullat min farsa.”

         ”Det är nog bara en tidsfråga, haha!”

         ”Men det där är ju bara bullshit!”

         ”Nej, jag lovar dig –”

         ”Och vilka har hon knullat då?”

         ”Hon, den där fula bruden som gick i C. Hon som hade piercingar i näsan och ögonbrynet och –”

         ”Henne?!”

         ”Hennes farsa, pucko! Det var därför hon fick byta skola. Så att familjen skulle komma undan.”

         ”Varför vill man komma undan? Måste ju va asskönt att ha nån att pippa med, så där, höhö!”

         ”Men so what? Det är ju fortfarande inte HÄLFTEN av alla farsor. Det är ju bara EN person!”

         ”Men duh! Du tar allt så bokstavligt!”

         ”TVÅ om du räknar med Pelles farsa.”

         ”Calles farsa.”

         ”Jaja, Calle-Pelle, va fan han nu heter! Det är i alla fall ett FAKTUM att Dannes morsa är en SLUT. Jag menar, jag slår vad om att när Danne kommer hem, så ligger hon där på köksbordet med nån av sina kunder och ba: Åh-åh! Hej, Danne! Åh! Det! Finns! Mat! I! Kyleeeen! Ååååaaaaaah!”

         Skratt.

         ”Asså, du ÄR så sjuk i huvet, Eddy!”

         Ljudet av hur dörren till förrummet på nytt for upp för att sedan slå igen, lämnade Danne i en kompakt tystnad. Han dröjde kvar i båset i några sekunder, innan han gick ut. Mekaniskt rörde han sig mot handfatet och för att tvätta händerna så att röklukten skulle försvinna från hans fingrar. Vred av kranen. Torkade sig. Fastnade i sin egen spegelbild.

         Hatade det han såg.

         Han hade fattat att det skulle börja igen. Allt snack. Så snart den där jävla sjuan slängt boken på honom och vrålat så att hela korridoren stannat upp. Ekman som vägrat se honom i ögonen efter det där med Nicolas, hade för första gången på flera veckor lyft sin blick och mött hans. Men inte för att han blivit förlåten eller för att dom var vänner igen. Ekman var fortfarande lika kall och tyst och långt borta som förut.

         Och varför inte?

         Vem i helvete skulle vilja ha med honom att göra nu?

         Danne i 8C.

         Horungen.

95. Vi behöver inte dig och din fucking attityd längre

När larmet ringde, önskade Anders att han kunde krypa ur sitt eget skinn och bara försvinna. Det stack i ögonen och ögonlocken var ovanligt tunga. Han kände sig både äcklig och ful. Luggen klibbade mot ansiktet i en oskön blandning av gårdagens hårvax och morgonens svett. Tungan kändes som sandpapper och den unkna smaken av alkohol och surt vin fyllde hans mun.

         Kunde han be mamma sjukanmäla honom idag?

         Säga att han hade feber, eller nåt?

         Eller skulle hon då märka att han var bakis? Se det i hans döda ögon och känna det på stanken från hans mun?

         Varför, varför hade han druckit mitt i veckan för?

Han gick till skolan ändå. Orkade inte komma på några ursäkter för att få stanna hemma. Lika bra att genomlida dagen. Om han bara drack tillräckligt med vatten, så kanske...?

         Isak hade också valt att komma till skolan idag, fastän han borde vara precis lika bakis, om inte ännu mer. Hans hår var ofixat och blött, till skillnad från vanligt. Han hade tydligen också fått ta en stressig dusch, innan han gått hemifrån. Han stod i en klunga med dom andra: Ekman, Fredrik, Emanuel och Timbot. Samtalade och flinade. Precis som vanligt.

         Bara det att det inte var riktigt som vanligt.

         Igår kväll hade han ju suttit och grinat och delat med sig av sina känslor. Visat sidor Anders aldrig sett förut – och Anders hade fått trösta honom. Tröstat tuffa, kaxiga Isak...

         ”Tja”, sa Anders då han och Pablo anslöt sig till deras klunga. Han såg rakt på Isak då han sa det, men Isak svarade inte. Han vred bort huvudet och intresserade sig för något bortanför deras klunga. Det var istället Ekman och dom andra killarna som besvarade Anders hälsning.

         Pablo började prata om matchen som gått på Viaplay kvällen innan. Fredrik och Ekman hakade förstås genast på. Dom hade alla kollat och hade givetvis sina synpunkter på spelet och dess resultat. Anders hade ju inte sett matchen. Han hade ju suttit och supit på sin gamla skolgård. Med Isak, som borde varit lika tyst och bortkommen som han själv. Men Isak nickade och höll med. Sköt in kommentarer här och där:

         ”Ah. Eller hur? Så jävla nice! Haha!”

         Anders stirrade på honom. Varför låtsades han att han sett matchen, när han inte gjort det? Och varför betedde han sig som om Anders inte ens var där?

        ”Vad tyckte du, Anders?” frågade Emanuel.

         Anders hajade till.

         ”Öh, asså, jag såg aldrig matchen. Jag var inte hemma när den gick.”

         ”Och vad gjorde du för nåt, då?” frågade Ekman med ett flin – som om han misstänkte att Anders haft något fuffens för sig. För första gången den morgonen mötte Isak Anders blick. Det var något märkligt med sättet Isak såg på honom som fick Anders att komma av sig helt – och innan han hunnit komma på vad han skulle svara hade Suzanne redan dykt upp och välkomnat klass 8C till dagens morgonsamling.

         Alla rörde sig inåt klassrummet. Anders bestämde sig för att haffa Isak på vägen in. Han ville veta hur det låg till – för just nu förstod han ingenting.

         ”Hur är det?” frågade han.

         Isak ryckte till, vresigt.

         ”Vadå, hur är det?” fräste han tillbaka.

         Överraskad av Isaks aggressiva respons, tog det Anders några sekunder att samla sig.

         ”Ja, efter igår och så”, sa han.

         Isak ryckte hetsigt på axlarna, gav Anders en mördande blick, men sa inget. Anders kände en irritation välla upp inombords. Varför var Isak så jävla otrevlig för?

         ”Varför låtsades du att du sett matchen igår?” frågade han argt. ”Du var ju inte hemma och kollade, remember?”

         ”Jag vete fan vad du mumlar om”, snäste Isak, vände demonstrativt ryggen till och skyndade sig sedan bort till den fönsterplats i klassrummet, som Ekman valt åt sig själv. Han slet åt sig den lediga stolen och trängde sig ner bredvid Ekman. Anders noterade hur han vred ut stolsryggen så att han skulle förbli vänd åt Anders håll – och Anders kunde känna Isaks fientlighet stråla mot honom från hans ryggtavla.

           Anders stannade upp och fixerade Isaks nacke.

 

Okej, Isak. Jag vete fan vad du lider av. Men vet du vad?

Jag börjar bli jävligt trött på dig och din jävla attityd.

Så sent som igår var vi polare, som drack och öppnade upp oss för varann.

Trots att du snackat skit om mig, bakom min rygg – med min bästa vän!

Men nu tänker jag inte ta mer skit från dig. Det är inte mitt fel att Ekman tröttnat på dig och det är inte mitt fel att du sitter och lipar över det som nån liten barnunge.

Är du rädd för att Peter ska komma och ta din plats? Va? Och rädd för att nån av oss ska åka ut ur gänget? Då har du fullständigt rätt! Du kommer åka ut.

Vi behöver inte dig och din fucking attityd längre. Jag kommer se till så att det blir du som lämnar oss. Du och ingen annan. Och vet du varför?

För jag är smart och det är inte du. Det är dags att du slutar underskatta mig...