...

19. Det finns ingen chans att jag vinner mot honom...

Anders hade haft ångest hela helgen efter Veras fest. Han hade blivit alldeles för full och gjort så konstiga saker att han inte kunde fatta vad han tänkt på.

        Dom hade kört sanning eller konsekvens och Anders hade valt konsekvens för att slippa riskera några pinsamma bekännelser. Som att han inte legat med en enda person, till exempel. Visst, han var ju knappast ensam om det, men att behöva säga det högt inför hela gruppen hade ju varit socialt självmord – speciellt när Ekman och Vera hunnit bli av med sina oskulder och pressen på dom andra ökat.

        Anders hade valt konsekvens, men det hade inte blivit mindre pinsamt för det.

        ”Du ska kyssa den som du tycker allra mest om av tjejerna i rummet!”

        Trots att han varit full hade han inte vågat gå fram till Nina. Han ville inte att hon skulle veta, för tänk om hon inte kände samma? Tänk om hon skulle bli äcklad? Istället hade han gått fram till Dessie – mest för att han inte kunnat komma på nån annan. Vera skulle han aldrig våga kyssa. Elena var Pablo intresserad av, så det gick ju inte heller. Kajsa var tok-kär i Ekman och Ellinor var superkåt på Isak – och Kajsa och Ellinor hade precis lyckats se till så att dom fått varsitt hångel med Ekman och Isak respektive, varför det varit konstigt att hångla upp nån av dom direkt efteråt. Alltså kvarstod Dessie.

         Dessie hade blivit förvånad av hans kyss, men ignorerat honom efteråt för att inte uppmuntra till vidare flört. Vilket kändes extremt pinsamt, för nu trodde alla att han var kåt på Dessie. Nina också. Och tänk om Nina faktiskt var intresserad av honom? På DET sättet, alltså! För om hon var det, så hade han ju sabbat alltihop nu!

 *****

Tankarna brottades i Anders hjärna och han hade svårt att koncentrera sig på det Nina sa. Dom satt tillsammans på bänkarna vid staketet ovanför basketplanen, där dom andra spelade mot några från parallellklassen. Nina pratade om deras planer för hösten. Det där som dom skulle göra tillsammans med Pablo och Elena, nån kväll framöver.

       ”Jag tycker du ska pröva indiskt nån gång, Anders”, sa Nina. ”Det behöver inte va så starkt. Ofta gör dom ju maten mildare här, för att ingen klarar av kryddningen. Och jag tror både Elena och Pablo skulle gilla det, också. Sen gäller det väl att hitta nån film som alla vill se. Skräck eller komedi, kanske?”

       Anders nickade och mumlade nåt instämmande.

       ”Och så det där med dricka”, fortsatte Nina. ”Jag vet inte vad ni känner, men vi behöver ju inte supa – om inte nån absolut vill. Jag kan nog ta en helg utan. Det är ju rätt nice att bara kunna sitta och snacka. På riktigt, menar jag...”

        ”Jo...”, mumlade Anders.

       Var det kört nu? tänkte han nedslaget. Hade det kanske kunnat bli nåt mellan honom och Nina under deras kommande indisk mat/film/snacka-utan-dricka-kväll om hon nu inte trott att han var intresserad av Dessie?

       Jag är: Så. Jävla. Dum!

       ”Och här sitter ni!” sa Ekman plötsligt. ”Vad pratar ni om?”

       ”Vi planerar”, sa Nina.

       ”Det där ni ska göra i höst?” undrade han. ”Som jag inte var bjuden på?” la han till och log sitt charmigaste leende mot henne.

       ”Men säg inte så!” skrattade hon. ”Jag får så dåligt samvete!”

       ”Bra!” sa Ekman. ”För om du ska göra nåt med bara dom, så måste du ju faktiskt hitta på nåt med mig också för att det ska bli rättvist. Det är du ju skyldig mig.”

      ”Jaså, du?” sa Nina och la armarna i kors. Hennes ton var skeptisk och överlägsen, men ett leende lekte ändå i hennes ögonvrå.

      ”Eh... Adam... vem av tjejerna här på festen tycker du är finast?”

      Ekman hade valt sanning och det var Ellinor som ställt frågan. Anders hade sett henne blinka mot bästisen Kajsa, som rodnat hoppfullt i väntan på Ekmans svar.

      Ekmans svar hade kommit genast, utan ett uns av tvivel:

      ”Nina. Finast här – och finast av alla på hela skolan.”

      Vera hade suckat och stärkt sig med en klunk vin och Kajsa hade rest sig upp och lämnat rummet. Nina hade skruvat lite på sig och svarat med låg röst:

      ”Du är snäll, Adam...”

      ”Du ÄR finast”, hade Ekman framhärdat.

      ”Jaja, vi får väl hitta på nåt då, du och jag”, sa Nina och log nådigt mot Ekman, som gav Anders ett snabbt och segervisst ögonkast.

      Fastän hon inte var hans tjej, skulle Ekman ändå markera sitt revir runt henne, så fort Anders eller nån annan kille kom i närheten. Och fastän Nina var en av få tjejer som inte föll pladask för hans charm, verkade hon ändå trivas med hans uppmärksamhet.

      Anders kunde verkligen inte förstå det.

      ”Vad har du bakom ryggen?” frågade Nina och pekade på Ekmans ena arm.

      Ekman tog fram handen som han hållit gömd bakom ryggen och räckte över ett rött höstlöv till henne – som om det varit en blomma.

      ”Vad är det här?” frågade Nina och tog emot lövet.

      ”Lite höstmys”, svarade han. ”Ett av årets första.”

      ”Vad söt du är”, sa Nina och skrattade.

      Ekman log oskyldigt och Anders tyckte sig nästan se en lätt rodnad över hans kinder. Om han nu gillade henne så mycket, varför blev han inte bara ihop med henne nån gång? undrade han. Det var ju inte som att han behövde anstränga sig för att få tjejer, heller!

      ”Jag går ner och spelar med dom andra”, sa Ekman och gav Nina sin sängkammarblick.

      ”Gör det, du. Så håller jag koll på det här åt dig.”

      Nina höll upp det röda bladet i luften och Ekman bugade lätt och la handen över hjärtat. Sedan sträckte han på sig, blinkade åt Anders och gav honom en klapp på axeln som för att säga att dom fortfarande var buddies – även fast dom slogs om samma tjej. Därefter var han nere på basketplanen. Anders och Nina såg på under tystnad.

      Vad ville egentligen Nina, i allt det här? undrade Anders. Hon måste väl fatta att Ekman ville ha henne? Säkert hälften av alla tjejer på skolan skulle göra vad som helst för att få bli hans tjej – så vad var det som hindrade henne?

      ”Kolla på honom!” sa Nina och pekade på Ekman som smidigt och vesslesnabbt dribblade mellan dom andra spelarna, för att till sist studsa upp i luften och dunka ner basketbollen i korgen. Och Anders såg:

       Ekman, som alltid gav allt för att få det han ville ha – och som i slutändan oftast fick det.

       Lika bra att inse, tänkte Anders och såg på höstlövet i Ninas hand. Det finns ingen chans att jag vinner mot honom...

15. Attention whore

I Veras hus finns det två vardagsrum: ett på nedervåningen och ett på övervåningen. Alla samlades i det nedre vardagsrummet, för det var det rymligare av de två rummen. Vera vred upp musiken på ljudanläggningen och vred ned ljuset i taket, så att det blev nästan mörkt. Hon tände några ljusslingor, som låg hoprullade i stora glasskålar i varsitt hörn av rummet.

        ”Är det där nytt, eller?” frågade Dessie, medan Vera gick runt och tände slingorna.

        ”Visst är det tacky?” sa Vera, med ett nedlåtande flin. ”Lisette köpte dom häromdan. Pappa betalade.”

        Lisette var kvinnan som Veras pappa nyligen gift sig med.

        ”Men vi kan väl lika gärna använda dom, så att det blir lite myyysigt härinne”, fortsatte Vera och himlade med ögonen.

        ”Adam, kan inte vi dansa?” bad Kajsa.

        ”Nä”, sa Ekman, utan en blick på henne. Han hade slagit sig ned bredvid Nina i soffan och skulle med största sannolikhet inte ge upp den platsen förrän Nina reste sig och gick, tänkte Anders. Själv hade han bestämt sig för en av fåtöljerna. För även om det aldrig verkade vilja bli nåt mellan Nina och Ekman, så kändes det ändå meningslöst att försöka klämma sig in på ett hörn när Ekman la an på henne...

         ”Snälla”, envisades Kajsa, som fortfarande stod kvar vid soffan och hängde över Ekman och Nina. ”Isak och Ellinor dansar ju! Och Pablo och Elena.”

         ”Dansa med nån av dom, då”, sa Ekman över axeln.

         Kajsa lämnade dom ifred och gick trumpet bort till Vera.

         ”Får jag mera vin?” frågade hon upprört.

         Vera tog hennes glas och fyllde det upp till kanten, från vinboxen som hon placerat på en utav fönsterbrädorna. Kajsa drack hetsigt ur glaset, trots att vinet fick henne att grimasera.

        ”Vera, är du verkligen säker på att det där vinet inte räcker till oss andra? Oss killar, menar jag?” hördes Pablos retsamma röst. Han och Elena hade slutat dansa och kommit fram till henne och Kajsa. Pablo vickade på vinboxen. ”För Danne sa nämligen att –”

         ”Asså, den där jävla Danne”, avbröt Vera och vände sig så att hon hamnade i allas blickfång. ”Varför ska han ens lägga sig i vilka jag delar min dricka med? Han ska ju inte ens va här och ändå försöker han sabba min fest!”

         ”Men tänk inte mer på honom nu”, sa Elena.

         ”Men han är ju så fucking störig, så jag orkar inte”, sa Vera. ”Och varför tjuvlyssnar han på privata samtal för?”

         ”Han ville nog bara ha lite uppmärksamhet från killarna”, sa Nina.

         ”Skojar du, eller?” sa Isak, som också bestämt sig för att sluta dansa. ”Han är lätt den mest attention whore-iga person jag nånsin träffat!”

         Alla samlades vid soffgruppen. Några satte sig ned på golvet.

         ”Men var lite schysst”, sa Fredrik. ”Han har ju trots allt en del av det där hemifrån.”

         ”Hor-delen, ja!” skrattade Isak.

         ”Vad menar du med det?” frågade Elena spetsigt, men Isak ignorerade henne. Anders fattade precis vad Isak och Fredrik syftade på, men han tyckte inte att det var roligt sagt. Istället försökte han spinna samtalet vidare i en annan riktning:

         ”Det är just det där att han aldrig fattar vinken”, sa han. ”Han hänger hela tiden efter, fast man inte orkar med han.”

         "Och så hela tiden: Ekman, Ekman, Ekman!", sa Pablo med fånig röst.

         "Ja, eller hur!" skrattade Fredrik. ”Man får ju fan lust att tejpa igen käften på han!”

         "Asså, seriöst! Danne skulle fan suga Ekmans kuk om Ekman bad han om det!" sa Isak. Ekman kommenterade inte. Han slängde istället en soffkudde på Isak.

         "Isak skulle suga Ekmans kuk om han bad om det", viskade Pablo till Anders och dom började skratta båda två.

          ”Ja, det om NÅT har han väl lärt sig hemma”, sa Fredrik, som svar på Isaks kommentar. ”Hans morsa är ju expert!”

          ”På kuksugning?” frågade Elena, fortfarande lika spetsig i tonen.

          ”Ja!” sa Isak. ”Hon är ju stans town whore, om du nu missat det!”

          "Men lägg av!" sa Nina. "Varför säger ni så?"

          "För att hon är det", sa Isak.

          "Det är hon ju inte alls", sa Nina.

          "Vet ni ens vad en hora är för nåt?" förhörde sig Elena.

          "Ja, Dannes morsa", skrattade Fredrik och flera av dom andra började också skratta.

          "Asså, ni är så barnsliga", sa Nina.

          "Och kvinnoförnedrande", sa Elena.

          Dom tittade på Vera och Dessie som satt och fnissade åt Fredriks kommentar.

          "Men tjejer, på riktigt?" sa Nina.

          "Men, jaja, jag vet...!" stönade Vera och slutade fnissa.

          "Ni tar allt så himla allvarligt, jämt", klagade Dessie.

          "Jag tycker bara inte det är okej att snacka så", sa Nina. "Eller vad tycker du, Adam?"

          Som vanligt tog Ekman Ninas parti.

          "Nä, det är jävligt lökigt, faktiskt", sa han och killarna slutade genast fnissa.

          "Wow, Adam håller med Nina", retades Vera. "Vad kan det bero på?"

          "Att han är en skön snubbe med schyssta värderingar, kanske?" sa Elena. Nina vände sig i soffan och log mot Ekman. Anders kunde se att hon strök honom över ena armen.

          "Eller att han är KÄR i henne och försöker smöra in sig", sa Vera.

          "Vem vet?" svarade Ekman med en nonchalant axelryckning. Han spände blicken i Vera och la sin arm om Ninas axlar. Nina tog hans hand i sin och deras fingrar flätades samman. Anders kände ett lätt styng i hjärttrakten då han såg det och sneglade åt Veras håll för att se hennes reaktion. Vera log fortfarande, men hon hade fått nåt svart i blicken.

          "Inte för att jag bryr mig jättemycket om det här, men varför försvara Dannes morsa efter allt som hänt på sistone?" frågade hon Nina och Elena. Hennes röst var spänd och irritationen var märkbar.

          "Hon låg ju faktiskt med Marias farsa och nu kan ju inte Maria ens gå kvar på vår skola för det", påminde Dessie alla om.

          "Och det är DET som gör henne till en hora", fyllde Isak i.

          "Exakt! Tack!" sa Fredrik och lutade sig tillbaka i soffan.

          "Så om hon är en hora för det, vad är Marias farsa då?" ville Nina veta. "Det var ju HAN som var otrogen."

          "Men det är ju inte samma sak, för han – för han... han liksom...", började Fredrik.

          "För han liksom... har en kuk?" föreslog Nina.

          Kajsa och Ellinor började fnittra hysteriskt när Nina sa ordet "kuk".

          "Ja, men typ!" flinade Isak.

          "Och varför är det okej för en snubbe att bete sig så, när Dannes morsa inte får det?" undrade Elena. ”Kan du förklara det, Isak?”

          Men Isak hade ingen förklaring.

          ”Kan vi inte sluta tjafsa om det här nu?” sa Pablo. ”Vi ska väl ha kul ikväll? Vera, det är ju din fest – kan du inte styra upp det här på nåt sätt?”

          ”Ah ja”, sa Vera och ryckte på axlarna. Hon tog en klunk ur sitt glas, klev upp och ställde sig framför gruppen. ”Så vi kan väl bara sammanfatta att, ett: Danne är fett störig, två: hans morsa är INTE en hora för att hon pippade Marias farsa, men tre: hennes klädsmak är jävligt tacky – och på den punkten kommer jag ALDRIG backa.”

          Kajsas och Ellinors fnitter blev ännu högre och Dessie började också fnittra högt.

          ”MEN”, fortsatte Vera, ”allt det här snacket om kukar fick i alla fall mig att fundera på om det inte är dags att köra årets första sanning eller konsekvens? Vad säger ni?”

          Flera spontana”Ja!” och ”Äntligen!” ropades ut i luften.

          ”Okej, men då föreslår jag att alla hämtar lite mer att dricka, så kör vi!” sa Vera.