...

143. Han är en backstabber och den värsta mytomanen!
Anders hade helst av allt stannat kvar med tjejerna, men eftersom Pablo valde att haka på Ekman och Peter – och Ekman bara sagt åt girlsen att stanna kvar – kände han sig tvungen att följa med. Dom ställde sig nedanför trappan bakom gympasalen, vid rökhörnan. Mergim passade på att tända en cigarett. Anders sneglade ängsligt på honom och Isak. Vad tänkte dom säga?

         Ekman verkade otålig.

         ”Jaha, vad vill ni?” frågade han.

         ”Snackade din polare med eran lärare om vad som hände på festen, eller?” ville Mergim veta. Han nickade återigen mot Peter.

         ”Ja, det gjorde jag”, svarade Peter, utan att vänta på att Ekman skulle svara i hans ställe.

         ”Och varför det?” frågade Mergim spänt.

         ”För att det ni gjorde var helt åt helvete fel”, sa Peter. ”Det är väl klart att jag måste säga ifrån då.”

         Mergim stirrade på honom som om konceptet kring rätt och fel varit totalt främmande för honom.

         ”Men... fattar du inte vad du kan ställa till med för Stefan och mig?” fräste han och klippte nervöst med blicken.

         ”Det är ju NI som har ställt till det för er själva”, sa Peter.

         ”Var är Stefan?” frågade Ekman. ”Är han hemma och är sjuk?” Ekman formade ett citationstecken med fingrarna, då han sa ordet sjuk.

         ”Han blev kallad till rektorn, direkt imorse, när han kom hit”, berättade Mergim. ”Tydligen har den där jävla horungen kontaktat både polisen och socialen – och fan vet vad?!”

         ”Men vad trodde du skulle hända då, när ni sliter av honom kläderna, bankar skiten ur honom och hotar honom med kniv?” sa Ekman. ”Att det inte skulle få några konsekvenser alls, eller?”

         På det hade Mergim inget svar.

         ”Dom kunde inte komma åt mig, för dom har ju inga bevis mot mig, som dom har mot Stefan”, sa han och fimpade sin cigg, trots att han inte rökt klart den. Han tände en ny.

         ”Vadå för bevis?” frågade Ekman.

         ”Instagrambilderna. Dom kunde spåra bilderna och Instagramkontot till Stefans telefon, för det var han som la ut det.”

          ”Vadå, la ni ut bilder på det ni gjorde? På Insta?”

          ”Ja, Stefan gjorde det.”

          ”Vet du vad? Jag tycker det är rätt åt er att ni åkte fast”, sa Ekman. Han skakade på huvudet och vände, för att ta trappan tillbaka upp till skolgården.

          ”Stefan kommer bli avstängd för det här – minst en vecka!” sa Mergim bakom hans rygg. ”Han kanske måste byta skola också, vad vet jag?”

          Ekman svarade inte.

          ”Jag trodde du brydde dig, Ekman!” ropade Mergim. ”Jag trodde vi va polare med varann!”

          ”Inte längre”, sa Ekman.

          ”Om han golar på mig”, sa Mergim och pekade på Peter, ”så kanske jag också blir avstängd och får en prick i registret, eller vad det nu är dom gör!”

          ”Men skyll dig själv – det är ju ditt eget fel att det blivit så här!” sa Ekman. ”Om det inte var nåt mer, så tycker jag att vi snackat färdigt nu. Ska vi dra, eller?”

          Det sista sa han med en blick på Anders, Pablo och Peter. Dom började gå.

          ”Isak, ska du med, eller vill du stanna här med ditt nya gäng?” frågade Ekman över axeln. ”Ni verkar ju blivit väldigt bundis, den sista tiden.”

          Isak lösgjorde sig från Mergim och minionen och tog reflexmässigt några steg i riktning mot trappan. Men så stannade han plötsligt till. Såg åt Mergims håll och sedan på Anders.

          ”Adam, ska du inte fråga Anders om hans del i det hela, då?” frågade han. ”Det är väl inte rättvist att han ska få komma undan med det han gjorde?”

         Det var som att Anders hjärta föll ner i magen på honom och han snubblade nästan omkull i trappan av överraskningen. Ånej, ånej, ånej...!

          ”Vad menar du med det?” frågade Ekman.

          ”Anders hjälpte oss att lura med Danne till festen!”

          Isaks ögon brände hatiskt och obarmhärtigt på Anders.

          ”Det var han som köpte Dannes biljett och det var han som skrev upp Danne på gästlistan – och det var han som bjöd hem Danne på förkrök hemma hos sig, fastän han sa till er att dom möttes först på bussen!”

          Ekman och Peter bytte en blick och vände sig sedan mot Anders, som knappt kunde andas. Ekman fnös.

          ”Nä”, sa han. ”Det har jag jävligt svårt att tro på.”

          ”Det är sant”, sa Mergim. ”Han var faktiskt med och hjälpte oss.”

          ”Anders, visa Ekman sms:en!” sa Isak.

          ”Ja, kom igen nu, Anders”, sa Mergim. ”Visa sms:en för dom!”

          ”Jag har känt Anders sen vi var åtta”, sa Pablo. ”Jag vet att han inte är sån! Och förresten var han ju på släktmiddag innan festen. Han hade inte tid för nåt förkrök med Danne.”

         ”Kolla här då!” sa Isak och gick fram till dom. Han knuffade Anders hårt åt sidan och höll upp sin telefon. ”Här! Sms från Anders: Fixat! D kommer på Julfesten. Och D står för Danne, om ni nu inte gissat det. Och kolla här: ännu fler sms! Här! Jag skrev: Hur går det? Har ni börjat kröka än? Anders svarar: Ja, han är här nu! Det låter väl inte som att han var på nån släktmiddag, direkt?”

        Isak fortsatte scrolla igenom telefonkonversationen och läste upp ännu fler sms.

        ”Ni kan jämföra numret om ni inte tror mig”, sa han. ”Och kolla Anders telefon! Där lär ju allt han skrev till Danne finnas, också!”

        Ekman och Peter såg på Anders.

        ”Är det här sant, Anders?” frågade dom.

        Anders ville bara dö. Han ville inte finnas längre. Det kändes som att han skulle brinna upp av skulden och alla skamkänslor.

        ”Varför ljög du?” frågade Pablo och Anders hade aldrig nånsin hört honom låta så besviken förut, trots att dom känt varann så länge.

        ”För att han är en falsk och genomrutten jävla lögnhals”, sa Isak. ”Eller hur, Anders? Du bara låtsas va schysst mot folk, men så hugger du dom i ryggen när dom minst anar det!”

        ”Anders var med från början till slut”, sa Mergim. ”Och han hjälpte oss att planera allting!”

        ”Det var till och med hans idé, det där med Instagramkontot”, sa Isak.

        ”DET VAR DET INTE ALLS!”

         Anders blev nästan själv överraskad av hur häftig hans reaktion blev. Han hade stått skamsen och tyst genom Isaks alla avslöjanden om de grejer han faktiskt varit med och gjort – men han tänkte absolut inte ta skulden för nåt som han inte varit delaktig i. Isak skulle inte få smutsa ner hans namn ytterligare, genom att sprida rena lögner om honom.

         ”Jo, det var det”, framhärdade Isak.

         ”Ja, det var hans idé, det där med Instagrambilderna och kontot”, ljög Mergim.

         ”Anders, det här är inte likt dig”, sa Ekman. ”Inte ett dugg!”

         ”Men det är ju det jag säger!” sa Isak. ”Ni kan inte tro ett enda ord han spottar ur sig – för han ljuger och snackar skit hela tiden. Han är en backstabber och den värsta mytomanen!”

         Isak gjorde en effektfull paus.

         ”Visste du om att Nina och Samuel gjort slut, Adam?” frågade han sedan.

         ”Eh... nä”, sa Ekman förvirrat. ”Det har jag inte hört nåt om.”

         ”Det var Anders som berättade det för mig. Han har vetat om det jättelänge, men inte sagt nåt till dig, trots att han påstår sig va din polare.”

         Ekman såg på Anders.

         ”Hon sa det till mig i förtroende”, pressade Anders fram ur sin ökentorra mun. ”Så jag kunde ju inte gå runt och säga det till alla, heller?”

         ”Du sa det till mig!” sa Isak hårt och triumferande. ”Det hade du ju inget problem med – du ville bara inte att Adam skulle få reda på det, för du vill inte konkurrera med honom!”

         Det var tyst en lång stund. Peter la en hand på Ekmans axel, såg på honom.

         ”Adam...?” sa han tyst, men Ekman mötte inte hans blick. Istället svepte han med armen från Isak till Anders.

         ”Vet ni vad? Ni kan BÅDA dra åt helvete”, sa han och försvann uppför trappan.

135. Danne + Adam = Falskt

”Jag måste ta en paus!” sa Danne och släppte taget om Yasmin. ”Jag behöver nog ta lite vatten.”

         ”Gör det, du”, svarade hon och stannade upp mitt i en dance move. ”Men kom tillbaks sen!”

         Danne gick in till köksavdelningen, som låg innanför loungen, där flera av niorna hängde och blandade drinkar, medan dom snackade skit. Han lutade sig in under kranen och tog några rejäla klunkar.

         ”Här! Du kan ta ett glas om du vill!” sa en av tjejerna och räckte honom en genomskinlig plastmugg. Danne fyllde upp och log tacksamt mot henne. Värst vad han verkade ha flyt med tjejerna ikväll! Han återvände ut, i riktning mot loungen och sprang nästan rakt in i Ekman.

          ”Ekman! Tja!” ropade Danne glatt och kramade honom, som om dom varit vänner i åratal.

          Ekman log mot honom och klappade honom kort på ena skuldran.

          ”Jaha, vad har du fått i dig för nåt?” frågade han med en gest mot glaset i Dannes hand.

          ”Vodka”, sa Danne och skrattade sedan högt. ”Nä, det är bara vatten. Jag är så jäkla törstig.”

          Ekman log igen, artigt och väluppfostrat. Varför tyckte han inte att det var roligt? Kom igen nu, Adam, det var ju skitsmart sagt! tyckte Danne.

          ”Det är nog ingen dum idé”, mumlade Ekman. ”Jag ska nog också ta mig ett glas, faktiskt.”

          Han gjorde en ansats till att gå, men Danne stoppade honom. Han ville få en chans att prata med Ekman, nu när det bara var dom två. Nu när boysen och Peter och alla tjejer som jämt hängde efter honom, inte var där.

          ”Har du kul, eller?” frågade han och log menande mot Ekman. ”Du och Jennifer?”

          Ekman nickade.

          ”Jag såg att du dansade med Yasmin?” sa han.

          Danne började flina. Han kunde inte hålla tillbaks stoltheten. Han hade hängt hela kvällen med en av åttans ballaste brudar – och Ekman hade lagt märke till det!

         ”Ah”, sa han med ett skratt. ”Hon har varit efter mig hela kvällen!”

         Ekman sa inget. Men han hade en underlig blick och ett slags leende, som ändå inte riktigt var ett leende. Av nån anledning fick det Danne att känna sig osäker, att känna att han måste säga nåt för att det inte skulle bli skämmigt. Han stötte till Ekman i sidan, sådär oss-karlar-emellan, och pekade på Yasmin, som nu hade satt sig vid ett bord och bättrade på sitt smink.

          ”Vad tror du? Kan det bli åka av, med henne ikväll, eller?” frågade han.

          Ekman fnissade till. Inte sådär som man gör när man tycker att nån sagt nåt roligt, utan mer sådär som man gör när man tycker att nån beter sig som en tönt.

          ”Du vet om att hon är Mergims tjej, eller?” sa han sedan och nu log han definitivt inte.

          ”Ah, fast inte längre”, försvarade sig Danne. ”Hon dumpade han häromveckan, säger hon.”

          ”Gjorde hon?” Ekman lät skeptisk.

          ”Ja, det gjorde hon!” Danne hörde själv hur desperat han lät. Vad fan skulle han behöva dra till med för att få Ekmans respekt? Det verkade ju aldrig bli riktigt rätt, hur han än gjorde!

         ”Aja...”, sa Ekman och ryckte på axlarna. ”Men ta det lugnt bara. Mergim är ju faktiskt här ikväll och det är väl onödigt om det blir bråk. Du och han är ju inte direkt –”

         ”Jag kan ta Mergim”, avbröt Danne. ”Jag fick ner han i backen sist han försökte nåt mot mig – och det vet hela skolan!”

         ”If you say so”, sa Ekman och började gå.

         Danne såg efter honom. Skulle han våga eller inte?

         Fuck it! Han var full och sket i allt!

         ”Asså, Adam, va fan?! Varför ska det jämt va så jävla svårt att få din respekt för?”

         Ekman vände sig om. Uppriktigt förvånad. Han tittade på Danne och lyfte händerna i en uppgiven gest.

         ”Varför bryr du dig om vad jag tycker?” frågade han. ”Det spelar väl ingen roll om JAG respekterar dig, eller inte?”

         ”Klart det gör!” protesterade Danne.

         ”För att?”

         Danne stirrade på honom. Hans ansikte var alldeles avdomnat av all öl han hinkat i sig under kvällen och det svängde fram och tillbaka i huvudet på honom. Kanske var det därför han inte fattade nånting av det Ekman sa. Vadå, spelar ingen roll? Vadå, för att? Var han seriös, eller?

         ”Jag har gjort allt för att vi ska kunna va polare, för att du ska tycka att jag är...”

         Nej, han kunde inte säga det högt. Åtminstone inte utan att börja lipa som ett småbarn. Istället sa han:

         ”Jag fixa godis till klassfesten – mer än alla andra – och jag hade cigg till Dessie och Vera och vi satt och hängde och körde snurra flaskan hela kvällen. Och jag fixa bärs på lunchrasten, när ni sa att ni var sugna på bärs – men du bara kollar snett på mig!”

         Ekman gjorde en grimas.

         ”Du behöver inte imponera på mig. Jag har aldrig bett om det”, sa han, men Danne lyssnade inte på honom.

         ”Och ikväll är jag här och jag har fixat en fräsch brud som är jävligt på”, sa han. ”Och jag tror hon kommer vilja göra det ikväll – för SÅ på är hon! Men inte ens det räknas. Du säger inte ens grattis. Du bara vänder och går.”

         ”Men va fan har det här med mig att göra?” utbrast Ekman. ”Jag skiter väl i vem du knullar ikväll – eller om du ENS gör det över huvud taget! Varför tror du ens att jag ska bry mig om nåt sånt?”

         ”För att det är det DU gör – HELA TIDEN!” sa Danne och hörde hur hans berusade målbrottsröst bröts och gick upp i falsett. ”För att tjejerna på skolan bara står på kö och väntar, medan du plockar dom. En efter en!”

         Ekman var tyst en lång stund. Sedan tog han sig för pannan.

         ”Nu är du bara pinsam, vet du det?” sa han.

         ”Men va fan ska jag göra då?” frågade Danne. ”Vad krävs, liksom? Vad är det som gör att vi aldrig kan bli polare? Jag fattar inte va problemet är!”

         ”Vad vill du att jag ska säga? Att jag inte vill ha med dig att göra för att du beter dig som en jävla idiot hela tiden och aldrig fattar när du ska hålla käften? Och att vi aldrig kommer kunna umgås med varann för att vi inte har ett fucking skit gemensamt? Är det det du vill höra, eller?”

         Ekmans ord kom som käftsmällar.

         ”Vadå, så du tycker att jag är en jävla idiot?” pressade Danne fram. Det stramade över bröstet och halsen kändes som en öken. Ekman suckade.

         ”Asså, inte en jävla idiot, kanske... Men jag tänker väl bara att jag inte kan se oss två som vänner, på grund av hur du är som person – och hur jag är som person. Vi är för olika.”

         ”Men jag fattar inte”, försökte Danne, som började känna att han nu hängde i en skör tråd. ”Det är aldrig du som käftar med mig, det är aldrig du som säger att... så där som Isak och Fredrik och dom andra jävlarna gör. När jag är i närheten, så verkar du ju alltid helt cool med att jag –”

         ”Det finns väl ingen poäng med att va dryg!” klippte Ekman av. ”Bara för att man inte funkar med nån, så kan man väl ändå bete sig! Eller måste jag be dig fara åt helvete så fort du kommer i närheten?”

         Danne svarade inte. Han vred ner huvudet. Vek undan med blicken. Ville inte längre att Ekman skulle se honom. Nånstans verkade det ändå som att Ekman ångrade sig, i alla fall lite, för han sa:

         ”Det här är ju bara MIN åsikt, Danne. Det är väl inget att hänga upp sig på? Det finns väl andra du kan umgås med, som du kanske klickar bättre med. Det spelar väl ingen roll vad JAG tycker?”

          Jo, det spelar jättestor roll.

          Danne kunde inte förmå sig själv till att säga det, för det kändes som om Ekman stuckit hål på honom med en lång vass nål, som lämnat ett djupt blödande sår i hans bröst. All den glädje och lust han känt fem minuter tidigare hade liksom runnit ur honom.

         Och nu ville han inte längre vara där. Nu ville han bara gå hem.

         ”Okej, låt oss bara... ALDRIG ha med varann att göra igen”, sa Danne med grumlig röst och backade bort från Ekman. ”Om du nu hatar mig så jävla mycket!”

         ”Danne! Du behöver inte...”, ropade Ekman bakom hans rygg, medan Danne gick därifrån, men han avslutade aldrig meningen, så Danne fick aldrig veta vad det var han inte behövde göra. Men det gjorde detsamma:

          Ekman skulle aldrig bli hans vän, så allt var ju ändå redan åt helvete!

134. Julfest 17 - Hon kommer ALDRIG vilja ligga med dig.

Anders, vad håller du på med?

         Anders såg sig själv i ögonen i spegeln inne på herrtoaletten. Han hade precis spolat rent munnen under kranen, för att få bort smaken av spya. Han hade spytt inne i ett av toalettbåsen. Om det berodde på kvällens fylla eller på den där klumpen han haft i magen de senaste dagarna, visste han inte. Bättre kändes det väl egentligen inte? Helvetet skulle ju ändå –

        Dörren till herrtoaletten smällde upp och in kom Isak.

        Fantastiskt! tänkte Anders. Precis den jag ville träffa...!

        ”Vafan har hänt med dig?” ville Isak veta. ”Du ser för jävlig ut!”

        ”Jag är bara varm – jag har dansat för mycket”, mumlade Anders och drog ut en servett och torkade bort kallsvetten från pannan och tinningarna. Han tog lite vatten på fingrarna och sköljde sina ögon. Försökte snygga till sitt hår.

         ”Du har spytt”, konstaterade Isak.

         ”Har jag inte alls det”, protesterade Anders.

         ”Du HAR spytt”, avgjorde Isak hånfullt. ”Jävla vekling.”

         ”Skulle du pissa, eller varför kom du hit?” frågade Anders och flyttade sig från handfatet.

         Isak bara flinade.

         ”Kan man inte hantera sprit ska man inte dricka”, sa han. ”Du är ju värre än Ellinor!”

         ”Vadå då?”

         ”Ser du vad hon gjorde med min skjorta?” Isak spände ut det vita tyget mot Anders. Strax under bröstet, på vänster sida, hade han fått en rödrosafärgad fläck. Det luktade som en blandning av läsk och vin. ”Jag sa åt henne att dricka rakt ur flaskan, men hon skulle ändå hålla på och slabba med sin mugg fastän hon inte ens kan hålla handen stadig längre. Brudar, asså!”

         Isak gick fram till handfatet och slog på kranen. Han drog ut en servett ur pappersbehållaren på väggen och sköljde den under vattenstrålen.

        ”Asså, vad är det med brudar och rosé, egentligen?” frågade han, medan han undersökte fläcken. ”Dom kan ju knappt lukta på det innan dom blir helt shitfaced! Och varför måste dom blanda ut det med massa söt slabbig dricka för?”

        Du blandar ju själv ut med söt slabbig dricka när du dricker vin, tänkte Anders, men sa inget. Istället suckade han trött:

        ”Jag vet inte. Varför frågar du inte Ellinor, istället för mig?”

        ”Hon är för full och kåt för att vilja prata om nåt annat än min kuk”, flinade Isak och började gnugga med pappersservetten mot den rödrosa fläcken. ”Du vet: vilka ställningar vi ska köra sen, hur långt ner i halsen jag ska få komma på henne...”

        ”Trevligt”, mumlade Anders. Han ville inte höra mer, för det kändes som att väggarna och taket krympte och sjönk ihop över honom för varje ord Isak spottade ur sig.

        ”Hon borde lugna ner sig lite med drickat, så hon inte hinner däcka innan jag knullat klart henne!” fortsatte Isak och spolade en ny servett under kranen. Han flinade dumt mot Anders i spegeln, men Anders besvarade inte flinet. Han tyckte inte att Isak var rolig när han gjorde sig lustig över Ellinor och skröt om deras sexliv. Hade han vågat snacka så där om Ellinor varit med dom i rummet?

        ”Varför så deppig, Anders?” frågade Isak. ”Är du sur, eller? För att du aldrig får knulla med nån, som jag och Adam får göra?”

        Isak kunde inte dölja hur stolt han var över att han numera tillhörde samma klubb som Adam Ekman: klubben för dom som hade fått knulla. Anders orkade inte möta hans ondskefulla blick. Han vände sig om, men Isak flyttade sig närmare och väste in i hans öra:

        ”Går du fortfarande runt och fantiserar om att du ska få göra det med Nina, eller? För det kommer aldrig hända, fattar du väl? Hon är för snygg för dig. Hon är HÄR UPPE –”, Isak höll upp sin hand ovanför Anders huvud, ”– och du är HÄR NERE, Anders!” Isak böjde sig ner och sänkte handen till golvet. ”Ser du? Där nere bland all piss och skit är du. Hon kommer ALDRIG vilja ligga med dig.”

        Isak backade från Anders och gick tillbaks till handfatet. Han vätte ner en ny servett under kranen och fortsatte sanera fläcken på sin skjorta.

        ”Och så länge hon är med han den där Samuel, så kommer du va osynlig för henne. Och även om det skulle ta slut, så kommer hon inte komma till dig, för alla vet att det är Ekman som har första tjing på henne – och det är mer kuk i honom än i dig så det är bara att inse: det är KÖRT för din del, Anders.”

        Isak slängde, nästan aggressivt, den använda servetten på golvet och slet ut en ny ur pappersbehållaren. Anders såg på honom. Han kunde inte fatta hur han och nån som Isak nånsin kunde ha varit vänner. Men han tänkte inte stå där som en stor nolla och ta massa skit från den där jävla Isak. Han hade ju faktiskt ett ess i ärmen.

        ”Du vet inte vad du snackar om”, sa Anders. Han kunde höra hur mycket han darrade på rösten och det gjorde honom ännu mera förbannad. Isak vände sig om mot honom. ”Nina är inte ihop med Samuel längre. Dom har gjort slut.”

        ”Du ljuger.” Isak skakade på huvudet och himlade med ögonen.

        ”Nä, det gör jag inte. Nina har bara inte sagt det till alla än. Hon ville hålla det hemligt.”

        ”Varför skulle hon vilja ha några hemligheter med dig?” frågade Isak hånfullt.

        ”För att vi är nära varann.”

        ”Asså, jag vet att du ljuger”, sa Isak. ”Samuel är ju till och med här ikväll. Varför skulle han va det om han inte va här för att hänga med henne?”

        ”Inte vet jag, men Nina vände ju och gick så fort han kom fram till henne. Det såg du väl? Eller var du för upptagen av att bli nerspilld av Ellinor då också?”

        Isak svarade inte, men Anders kunde se i hans ögon att han var på väg att vinna diskussionen.

        ”Och har du sett dom stå och snacka, eller dansa, eller hålla hand, eller hångla en enda gång ikväll?” framhärdade Anders. ”Har du det? Skulle inte tro det, va.”

        ”Så det är slut, asså”, mumlade Isak efter några sekunder.

        ”Ja, Einstein, det ÄR slut.” Einstein var Veras uttryck när hon dissade folks intelligens och Anders hade alltid velat använda det på samma kaxiga coola sätt som hon gjorde, men aldrig hittat nåt bra tillfälle. Förrän ikväll.

        ”Vadå, vet Adam om det här, eller?” frågade Isak, som verkat tappa all sin självsäkerhet.

        ”Nä, INGEN vet. Det är bara Elena och mig som hon har berättat för. Och det var hon som kom till mig och sa det. Så hon och jag är faktiskt närmre än du och alla andra tror.” Anders tvekade först, men han kunde inte hejda sig. ”Till och med närmre än vad hon är med Adam. Det fattar du väl, att han aldrig skulle hålla på med Jennifer om han visste att Nina var singel igen?”

        Anders hann bara få en glimt av Isaks reaktion innan dom stördes av att dörren flög upp och några fulla, gapiga killar från nian stormade in:

        ”Fan, jag pissar snart på mig!”

        ”Kan jag få köpa några öl av dig?”

        ”Men jag har ju bara tre kvar!”

        ”Men då kan jag väl få en i alla fall?”

        Isak vände sig om mot handfatet igen och fortsatte gnugga pappersservetter mot sin skjorta. Av fläcken syntes nu bara en svagt rosa nyans i det vita tyget...