...

120. Daniel och du...
På lunchrasten gick boysen till skolcafeterian för att skriva upp sig på gästlistan till niornas julfest. Det var sista dagen att anmäla sig: festen skulle hållas redan nästa kväll. Hoe. Hoe. Hoe...

         Anders kunde hålla sig för skratt. Han såg inte fram emot att dra in Danne i Isaks, Stefans och Mergims hämndplaner – som han fortfarande knappt visste nåt om. Men vad skulle han göra? Han hade redan köpt biljett till Danne och nu räknade Isak, Stefan och Mergim med hans hjälp. Och Danne räknade förstås med att han skulle få gå på festen nu.

         Hur skulle han dra sig ur det här, egentligen?

         I cafeterian var det kö fram till bordet där Clary Wilson satt med sin laptop, i sällskap med Camilla Berggren, Christian Brännström och några av Christians polare. Egentligen var det Clary som skötte hela inskrivning på listan, medan dom andra niorna mest hängde runtomkring och snackade med dom som kom fram.

          Anders väntade tills Ekman, Peter och Pablo skrivit upp sig, innan han gick fram. Han ville inte att dom skulle se och höra, när han bad Clary skriva upp Dannes namn på listan. Lyckligtvis la Camilla och Christian genast beslag på Ekman, efter att han skrivit in sig och Peter, för att skryta om hur mycket dom slitit inför morgondagens fest. Isak försökte som vanligt vara med på ett hörn och Pablo ställde sig också bredvid. Peter stod en bit ifrån, men verkade även han ha sitt fokus på Camillas, Christians och Ekmans samtal.

          ”Anders, Anders, Anders...”, mumlade Clary, medan hon scrollade igenom sitt Excel-dokument, där alla biljettköparna stod listade. ”Du köpte två, va?”

          ”Mm”, sa Anders och såg sig om över axeln, för att säkerställa att dom andra inte hörde på, men dom verkade alla upptagna:

          ”Varför dröjde du så länge med att fixa biljett, Adam?” frågade Camilla till Ekman.

          ”Hur som helst, så är det grymt att du tänker komma”, sa Christian. ”Det här kommer lätt bli den fetaste festen i år! Inte ens Nyår kommer toppa det här!”

          Anders vände sig mot Clary igen, sänkte rösten och sa:

          ”Så det är jag som kommer komma, förstås. Och den andra biljetten va till... Daniel Larsson. Han går också i våran klass.”

          Han hoppades innerligt att inte Clary skulle reagera konstigt när han sa Dannes namn. Men det gjorde hon inte. Hon bara bläddrade genom skolkatalogen.

          ”Daniel... Daniel Larsson...”, mumlade hon medan hon sökte med fingret bland namnen och ansiktena. ”Okej, där!”

          Hon skrev ner Dannes namn på raden under Anders namn i det andra dokumentet – det som skulle printas ut och användas som gästlista nästa dag.

          ”Och han har sin biljett, eller?” förhörde sig Clary, medan hon skrev i dokumentet.

          ”Ah”, bekräftade Anders.

          Anders studerade Clarys ansikte. Han märkte inte av nån reaktion från henne alls då hon satte upp Danne på listan. Visste hon inte vem Danne var, eller? Så mycket som folk snackade skit om honom på skolan verkade det otroligt att hon inte kände igen vare sig hans namn eller ansikte från katalogen. Eller var hon för cool för att lyssna på skitsnack och skvaller om nån snubbe som bara gick i åttan?

          Clary Wilson var ju trots allt en av dom populäraste brudarna i hela nian.

          ”Så där! Då är ni välkomna på vår julfest imorrn, då!” sa Clary och log självsäkert mot Anders. ”Daniel och du...”