...

39. Det är bara en myt att feminister inte gillar kuk

”Boys, har ni lust att göra nåt efter plugget idag?” undrade Isak. ”Erik ska ju ha fest först imorrn, så det händer ju ingenting idag!”

           ”Jag är på om du har nåt på g”, sa Anders, som inte hade några planer.

           ”Jag med”, sa Pablo.

           Det bestämdes att dom skulle vara hemma hos Pablo, eftersom Pablos farsa skulle vara borta hela kvällen på firmafest och dom slapp stämma träff med någon ölkalle, eftersom Pablos syrra Sofia gett bort ett sexpack 3,5:or till honom från en av hennes fester.

 
            ”Fråga om Ekman ska med!” sa Isak.

           Ekman kom gåendes med Peter. Dom snackade lågmält med varandra.

           ”Ekman, vi tänkte dra hem till mig och dricka några bärs och snacka skit. Lust att haka på, eller?” avbröt Pablo deras samtal.

           ”Inte ikväll, boys”, svarade Ekman. ”Vi ska in till stan.”

           ”Vad ska ni göra där?” frågade Isak och stirrade misstänksamt på Peter.

           ”Jag ska träna”, sa Ekman. ”Jag har skaffat gymkort. Och Peter ska på en spelning, som jag kanske hänger med till...”

           ”Vilka är det som spelar?” frågade Isak.

           ”Ett band från Danmark. Du vet nog inte vilka det är”, sa Peter. Hans röst var inte stöddig, men Anders kunde ändå se att Peters kommentar gjorde Isak sur, något som bekräftades av Isaks skitsnack efteråt, då dom promenerade hem till Pablo.

           ”Han gör sig så jävla märkvärdig jämt! Och ska bara hänga för sig själv, för att han tycker att han är för cool för att umgås med nån annan – tills Adam ger honom lite uppmärksamhet. Då vill han ju plötsligt va med. Så jävla fejk!”

 Dom hade hela huset för sig själva. Pablos systrar var ute på egna äventyr och hans farsa skulle inte komma hem förrän sent, hade han lovat. Pablo tog fram sexpacket, som han gömt under sin fotbollstrunk inne i garderoben, och stoppade in ölen i frysen. Dom käkade upp en köttfärspaj, som Pablos syster Valentina gjort, medan dom väntade på att ölen skulle bli kall.

           ”Killar, jag tog med mig nåt”, sa Isak plötsligt och öppnade sin ryggsäck. Han plockade upp ett gammalt cigarettpaket och ur det tog han fram en knölig gråbrun cigarett. ”Det blir för lite om vi bara ska ha två 3,5:or var, så jag köpte den här av Mergims polare.”

           En joint, tänkte Anders genast. Då måste det vara hasch eller cannabis, eller nåt, för det var sånt som Mergim och Stefan höll på med på helgerna. Han hade bara testat vanliga cigaretter förut och hade ingen aning om hur det kändes att röka på. Men folk sa att det var skönt, så...

           ”Då får vi sitta på uteplatsen”, sa Pablo. ”Tar du med ölen, Anders?”

 
Pablo ställde fram chips och nötter på uteplatsens bord och dom knäppte varsin 3,5:a innan dom tände cigaretten.

           ”Bara inte grannarna ser”, sa Anders oroligt och hoppades framförallt att hans föräldrar inte stod och lurade hemma i fönstret.

          ”Fuck grannarna”, sa Isak obekymrat och tog det första blosset.

          Dom drack och skickade runt jointen mellan sig. Skrattade åt varandras hostattacker; ingen av dom var ju egentligen särskilt van vid att dra halsbloss, sportfånar som dom var. Dom började snacka om tjejer. Isak skulle på Eriks fest nästa dag och det hade ju varit på Eriks fest i sjuan som Ekman förlorat oskulden med Louise i A-klassen. Alltså bådade det ju gott för Isak – speciellt eftersom Ellinor från klassen också skulle dit.

          ”Ellinor har ju vart all over you, ända sen i sjuan”, sa Pablo. ”Är det inte på tiden att du... gör nåt?” Pablo vispade menande med ett finger i luften.

          ”Jo, det är det”, sa Isak. ”Jag får nog dra över henne imorron, asså. Synd bara att hon är en sån jäkla fjortis.”

          ”Men ens första gång blir väl aldrig perfekt”, sa Anders klokt. Han hade läst sexspalten i en av sin lillasyster Jonnas tjejtidningar.

          ”Men vad jag vill veta är: när kommer du sätta på Elena, egentligen?” frågade Isak Pablo. ”Du måste ju göra det imorrn om ni till och med ska sova tillsammans!”

          Den sedan länge planerade film- och tacokvällen med Nina och Elena, skulle äntligen bli av nästa dag och Anders och Pablo skulle till och med sova över hemma hos Elena. Det var därför dom inte skulle gå på Eriks fest.

           ”Men man kan ju inte bara sätta på henne så där”, sa Pablo. ”För hon är ju feminist och så.”

           ”För hon är ju feminist och så!” härmade Anders och skrattade så att tårarna rann.

           ”Men hon är ju det!” sa Pablo. ”Nina också, ju!”

           ”Det är bara en myt att feminister inte gillar kuk”, sa Isak världsvant. ”Skillnaden på en feminist och en vanlig brud är att dom vill snacka politik med en – och att dom förväntar sig att man ger dom orgasm.”

           ”Så... no pressure då, Pablo”, sa Anders.

           ”Är inte det där Danne?” utbrast plötsligt Isak och reste sig upp ur soffan. Anders och Pablo följde hans blick och såg på långt avstånd figuren som närmade sig.

           Ånej...! tänkte Anders. Inte ikväll, snälla...!!!

           Men visst var det Danne som kom gåendes längs med deras gata, i riktning mot dom – eller troligare, i riktning mot Anders hus...

           ”Vad gör HAN här?” ville Isak veta.

           Pablo såg avvaktande på Anders och sen sa han:

           ”Han är nog här för att träffa Anders.”

           ”Va? Varför? Anders hatar ju honom!”

           ”För att han va där häromdan”, sa Pablo.

           ”Va?” sa Isak och stirrade på Anders.

           ”Jag tog med han hem för att han glömt sina nycklar och hans morsa inte va hemma”, erkände Anders. ”Stefan och Mergim hade precis dassat honom på skolan och han hade ingenstans att ta vägen...”

           Fastän han var påverkad, berättade han inte för dom att Danne varit hemma hos honom varje dag den senaste veckan efter det. Det räckte med att berätta om det tillfälle som Pablo kände till, tänkte han.

           ”Dassade dom honom?” skrattade Isak. ”Tryckte dom ner hans huvud i toan?!”

           Han skrattade luftigt och gällt.

           ”Ja”, sa Anders och log osäkert.

           ”Men varför tog du med han hem?” skrattade Isak och begravde ansiktet bakom handen.

           Anders började också skratta. Vad dom nu rökt, så började det kicka in.

           ”Jag visste inte vad jag skulle göra”, skrattade Anders. ”Han var blöt.” Isak och Pablo började gapskratta. ”Han hade ingenstans att ta vägen.”

           Isak och Pablo skrattade ännu högre.

           ”Med kiss i hela håret!” skrattade Isak och Pablo vek sig dubbel. ”Hur... hur var det då?”

           ”Asså, han är ju som han är!” sa Anders och skrattade igen.

           ”Så... det var en pain in the ass?”

           ”Ja... även om jag inte vet hur en pain in the ass känns. Än.”

           ”Men vill du att han ska komma hem till dig nåt mer? Som nu ikväll?”

           ”Öh, nä...”

           ”Men då får du ju köra bort han!”

           ”Jo, fast hur?”

           Isak ryckte på axlarna och reste sig upp igen. Han hävde sig över uteplatsens räcken och skrek:

           ”Du, Danne! Anders vill inte ha dig hos sig, så du kan dra! Fattar du?! Du är inte välkommen dit nåt mer, så stick! Hör du vad jag säger?!”

           Danne stannade till på gatan och stirrade mot dom, en lång stund.

           ”Tänker du dra idag, eller?” skrek Isak.

           Men Danne stod bara still.

           ”Behöver du hjälp, eller?” fortsatte Isak. ”Bara vänd om och dra! Och kom inte tillbaka igen! Fattar du?”

           Danne stod kvar ytterligare någon sekund, som om han vägde sitt beslut. Anders stirrade chockerat på Isak. Allting kändes så hemskt på något sätt. Men så såg han hur Danne vände om och började gå och han kände lättnaden i sitt berusade hjärta.

           ”Tack!” ropade Isak efter Danne och slog sig ner i soffan. Han halsade den sista slatten ur sin 3,5: a och vände sig sedan mot Anders och sa:

           ”Han kommer nog inte störa dig nåt mer...”  

16. Jag förtjänar att ha kul och det tycker jag att du också gör
 

Det hade inte riktigt börjat strömma in så mycket folk till baren ännu, varför dom fick större delen av bardisken för sig själva. Och trots att dom började bli fulla fick dom sitta kvar. Dels tack vare att dom var stammisar och dels tack vare att Catrin dricksade bartendern vid varje ny runda. Som vanligt hade dom fastnat i ett av sina samtal.

        "Men Nella, lyssna på mig nu. Det här med Sune – det är över nu. Och du måste släppa det. Du kan inte hålla på så här och tänka på honom och allt det där, varenda dag. Det går inte!" sa Catrin och svepte det sista ur sitt ölglas.

       "Men det har inte ens gått... två månader", sa Dannes morsa.

       "Jag vet, men släpp det bara!" sa Catrin. "Sune var ett problem från början till slut och såna män behöver du INTE."

       Dannes morsa, eller Nella som hon egentligen hette, suckade och stödde sig med armbågen mot bardisken.

       ”Asså, jag är såå less på män nu, så jag vet inte längre”, sa hon äcklat. ”Det blir aldrig bra hur jag än gör och jag är så jävla trött på att göra mig löjlig inför nån som ändå inte bryr sig.”

       ”Nä, fast så ska du inte tänka. Då blir du ju bara deprimerad!”

       ”Det kanske jag håller på att bli”, sa Nella.

       ”Men nä!” protesterade Catrin. ”Du behöver få ha roligt, Nella. Du behöver få skita i allt ansvar och bara slappna av.”

       ”Jag sket ju i allt ansvar med Sune och det gick ju som det gick.”

       ”Men Sune var ju gift”, sa Catrin. ”Och gifta män är aldrig seriösa när dom raggar på såna som oss.”

       ”Såna som oss?”

       ”Du vet vad jag menar. Egentligen så vill dom ha det där inrutade livet med fredagsmys framför Let's Dance och nån tråkig fru som bakar bullar och påtar i trädgården hela dagarna. Det är såna snubbar som tror att dom kan leka lite vid sidan av och sen gå hem. Helt ostraffat. Men Sune är nog lika medveten som oss två att det inte funkar så. Speciellt nu när hans prettofru dumpat honom. Så han kan väl sitta ensam därhemma och fundera på vad han gjort.”

       ”Men det är väl knappast nån tröst för mig”, sa Nella uppgivet.

       ”Nä, det finns inga vinnare i skilsmässor. Men det är i alla fall inte bara du som får ta skiten i allt det här. Vad du behöver göra nu är att glömma honom och hitta nån bättre, så du kan gå vidare.”

       ”Jag vill inte hitta nån bättre. Jag vill inte ha nån alls.”

       ”Men du ska väl inte bara sitta deppa resten av livet?”

       ”Känner aldrig du för att bara vara singel, då?”

       Catrin suckade och stönade på samma gång.

       ”Man måste väl få komma ut och ha roligt?” sa hon. ”Jag förtjänar att ha kul och det tycker jag att du också gör.”

       ”Men jag har ju inte kul”, sa Nella. ”Det går ju bara åt helvete hela tiden. Jag menar, har du kul, eller? Med Martin, till exempel? Är det roligt det ni har ihop?”

       "Men Martin är ju sjuk i huvudet", sa Catrin. "Han är ju störd i... hjärnan.” Catrin knackade med pekfingret mot huvudet. ”Det är ju inte varenda man man möter som är som han. Jag har mött så många idioter i mitt liv, men han tar ju fan i mig priset.”

       Dom satt tysta en stund. Nella tömde även sitt ölglas.

       "Har du hört nåt nytt om din anmälan, och så?" frågade hon.

       Catrin skakade på huvudet.

       "Det är i stort sett OMÖJLIGT att få besöksförbud i det här landet", sa hon. "Om det inte finns bevis, som det så fint heter... och att han paja nästan hela dörren till min lägenhet klockan tre på natten, bevisar ju tydligen inte att han ville slå ner mig. Så... nä, jag tror inte det blir så mycket mer med den saken, om vi säger så..."

       Nella visste inte vad hon skulle svara. Det var svårt att ge Catrin goda råd eftersom Catrin varit med om så mycket mer, jämfört med henne. Speciellt eftersom hon själv brukade bryta ihop vid varje kris, medan Catrin aldrig låtit sig knäckas – oavsett vad livet kastat på henne. Därför brukade Catrin vara den som fick dela med sig av sina erfarenheter och komma med goda råd, istället för tvärtom.

       "Jag har fått nya bilder på Emelie!" sa Catrin plötsligt. "Vill du se?"

       "Ja, absolut!"

       Catrin plockade fram sin telefon, letade fram bilderna och visade för Nella.

       "Titta va snygg hon har blivit!" sa Catrin stolt. "Kolla! Hon har skaffat såna där ljusa slingor och låtit håret växa. Visst är hon skitsnygg?"

       "Ja, hon är jättesöt!" sa Nella och kollade igenom bilderna.

       Emelie var Catrins dotter från en tidigare relation. Hon var bara ett par år äldre än Danne och började redan se ut som en ung kvinna, tyckte Nella. Emelie bodde hos sina fosterföräldrar i en annan stad och träffade nästan aldrig Catrin, men fostermamman brukade med jämna mellanrum skicka bilder på henne, så att Catrin skulle kunna följa hennes utveckling.

       "Nä, vad säger du? Ska vi ta en cigg?" föreslog Catrin efter att dom tittat på alla fotona. Nella var också sugen, varför dom gick ut till uteserveringen.

        När dom kom tillbaka, upptäckte dom att det satt två män på deras platser.

        "Ursäkta!" sa Catrin barskt. "Men ni har tagit våra platser."

        "Oj, vadå?" sa den ene mannen.

        "Ser du där?" sa Catrin och pekade på krokarna under bardisken. "Det där är våra jackor."

        "Åh, förlåt!" sa den andre mannen och reste sig upp. "Det var inte meningen."

        "Nä, det är okej", sa Catrin. "Men det finns ju lediga stolar där bredvid. Dom kan ni säkert ta."

        Nella och Catrin satte sig på nytt, medan de två männen flyttade sig till barstolarna bredvid.

        "Förlåt, vad pinsamt!" sa den förste mannen. "Får man kanske bjuda på nån drink, som kompensation, eller?"

         Nella och Catrin såg på varandra och Nella signalerade med en min att hon inte var särskilt sugen på att ta en drink med männen. Catrin noterade hennes reaktion och synade sedan de två männen noggrant. Sedan pekade hon på den förste mannen.

         "DU kan bjuda MIG på en drink", sa hon. "Eller ett glas rosé, tror jag blir bättre."

         Mannen nickade segervisst och höjde pek- och långfingret för att fånga bartenderns uppmärksamhet. Den andre mannen skruvade på sig och vände sig sedan direkt mot Nella.

         "Och du då? Vad vill du ha?" frågade han.

         Fan också! tänkte Nella och bet ihop. Hon ville inte, men hade så svårt för att säga nej. Hon hatade att vara dryg när någon försökte vara trevlig mot henne.

         "Är du gift?" frågade Catrin mannen.

        "Catrin!!" väste Nella mellan tänderna.

        "Vadå?" sa Catrin. "Vi är inga såna som sitter här och tar drinkar med några gifta män. Eller hur?" Catrin såg uppfordrande på henne. Krävde ett svar.

        "Nä, det är vi inte", mumlade Nella.

        Männen började skratta.

        ”Du vet hur du vill ha det!” sa den förste mannen imponerat och räckte över roséglaset, som bartendern just ställt fram. ”Sånt gillar jag!”

        Catrin stirrade endast otåligt på honom.

        ”Jag lovar, jag är inte gift”, skrattade han. ”Då hade jag inte suttit här en fredagskväll.”

        Han höll upp båda händerna i luften som bevis på att han inte bar någon vigselring.

        ”Okej”, nickade Catrin och vände blicken med samma otålighet mot den andre mannen som började skratta nervöst av hårdheten i hennes sätt. ”Och du?” frågade hon, då han inte sa något.

        Mannen slutade skratta. Han svalde och samlade sig.

        "Jag är skild", svarade han.

12. Morsan

Fredag kväll och han kunde inte ha tråkigare.

          Både kylskåpet och skafferiet var tomt och magen skrek av hunger. Max satt framför TV:n och kollade på någon av dom där amerikanska humorserierna där dom var tvungna att lägga till skrattljud för att få tittarna att fatta att det som sades var kul. Snart skulle Veras fest börja och alla som var nåt i klassen skulle vara där och supa sig fulla och...

          ....

ja, vadå

?

          Det visste han ju givetvis inte, eftersom han aldrig blev bjuden på deras fester. Förmodligen skulle dom ha roligare än vad han hade just nu. Och Ekman skulle väl knulla någon av tjejerna och ryktena skulle gå vilda på måndag.

         Och han skulle bara få höra, men inte vara med och se och uppleva något utav det.

Dörren skramlade plötsligt och han kunde höra morsan komma in.

         "Hallå!" ropade hon från hallen.

         "Tja!" ropade Max från TV-soffan.

        Danne kom ut ur köket och satte sig bredvid sin lillebrorsa i soffan. Morsan hängde av sig sin skinnpaj i hallen, men kom in i vardagsrummet med stövlarna på.

       "Jaha, då var jag hemma då", sa hon och såg på dom. "Vad har ni för er?"

       "TV", sa Danne, då Max inte svarade. Han var alltför absorberad av humorserien.

       "Okej", sa morsan. "Är allt bra, då?"

       "Mm", sa Max.

       "Ja", ljög Danne.

       ”Skönt”, sa morsan, som om hon varit rädd att dom skulle svarat något annat. Hon hade två kassar från Tips & Spel i händerna och hon ställde upp dom på soffbordet. Det kunde bara betyda en sak: att hon tänkte gå ut.

        "Här", sa hon. "Jag tog med mig lite chips och godis från jobbet. Och det finns en cola och en sprite också. Slänger du drickorna i kylen, så blir det kallt snart."

        Det sista sa hon till Danne.

       "Vart ska du?" frågade Danne.

       "Jag ska träffa Catrin", svarade morsan och gick till sitt sovrum. "Vi behöver prata lite!"

       "Om vadå?"

       "Martin och hon har bråkat igen", ropade hon från sovrummet.

       "Hade inte dom gjort slut?" sa Danne.

       "Jo", ropade morsan. "Och nu har Martin varit där och bråkat med henne. Igen. Så därför behöver hon få träffas och prata av sig lite."

       Catrin var morsans bästa vän. Dom brukade gå ut ibland och Catrin hade bott hos dom emellanåt, eftersom hon inte kunde bo hemma med sin kille när han var på dåligt humör. Nu hade Catrin och killen gjort slut och Catrin hade fixat en egen lägenhet i stan, men Martin – som killen hette – försökte ibland hälsa på henne trots att hon inte ville.

        Morsan kom ut ur sitt sovrum. Hon hade bytt om. Tagit av sig jeansen och satt på sig kjol. Bytt ut den militärgröna toppen mot en vinröd. Hon ställde sig framför hallspegeln och fixade till sitt smink.

        ”Ska ni träffa nån mer?” frågade Danne.

        ”Nä, vem då?” frågade morsan.

        ”Eftersom du sminkar dig?” sa Danne.

        ”Man behöver ju inte se ut som en tant bara för att man ska hänga med sin väninna”, sa morsan och drog ut tofsen ur sitt blonderade hår. ”Ser mitt hår okej ut?” frågade hon honom.

        ”Ja”, sa Danne.

        ”Det ser inte smutsigt ut?” frågade hon.

       ”Catrin bryr sig nog inte”, sa Danne.

       Morsan gick in i badrummet. Efter några minuter kom hon ut igen. Hon hade fixat till håret. Förmodligen för att han antytt att det sett smutsigt ut.

       "Kan du se till så att Max inte lägger sig alltför sent ikväll?" frågade hon. ”Senast klockan tolv?”

       "Visst", mumlade Danne.

       "Och jag vill INTE att ni går över till Margaretha och tigger om en massa saker", sa morsan och spände blicken i honom.

        Margaretha var granntanten som bodde en våning upp i huset. Hon brukade ibland bjuda Danne och Max på mat eller godsaker om dom gick över och bad henne om det.

        "Nä, nä", sa Danne.

        ”Ni behöver ju inte skämma ut oss”, sa morsan och kollade sig i spegeln igen. Sedan gick hon till hallen och tog sin jacka och väska.

        "Morsan...” sa Danne. ”Det finns inget att äta här hemma."

        Morsan stannade upp och slöt ögonen hårt. Fastän hon inte sa ett ljud, kunde Danne nästan höra hur högt hon svor inombords. Hon tog ett djupt andetag och började sedan gräva snabbt i sin handväska.

        "Men fan också", mumlade hon. "Jag har bara en tjuga och en femtilapp löst", sa hon och räckte över till honom. "Kan du köpa det viktigaste? Typ bröd och lite mjölk och sånt? Så får jag handla mer imorron. Okej?"

       "Okej", sa Danne.

       "Ni har ju chips och godis, så det kan ni ju också passa på att äta av", sa hon. "Jag måste gå nu, så jag inte missar bussen. Okej? Se till att Max inte kommer i säng försent, nu!"

       Morsan gick ut i hallen igen.

       ”Kommer jag inte hem i natt, så är det för att jag sover hos Catrin!” ropade hon.

Morsan var borta. Max kollade på TV:n. Danne kände paniken smyga sig på. Han bara måste få komma ut ur lägenheten. Han hade köpt en limpa bröd och ett paket yoghurt på Hemköp och ätit det mesta av det. Max verkade nöjd med chipset och godiset. Danne längtade efter en promenad. Liksom morsan bytte han om och fixade håret med hennes produkter. Han hällde över en del av colan i en liten tomflaska som han gömde i jackfickan. Han satte sig på skohyllan och började snöra sina skor.

        "Var ska du?" frågade Max.

        "Jag ska ut en sväng", sa Danne.

        "Och göra vadå?"

        "Men skit i det!"

        "Men morsan sa -" började Max retsamt.

        "Ja, och morsan sa också att jag skulle hålla koll på dig och se till så du hamnar i säng innan tolv", avbröt Danne. "Men om du sitter här snällt och håller käften, så låter jag dig stanna uppe till två och du får kolla på vilken kanal du vill – till och med porren."

        Max ögon blev stora som tefat.

        "Och du kommer inte säga nåt till morsan?" sa han.

        "Inte ett ljud", lovade Danne, stoppade en godispåse i fickan och lämnade lägenheten.