...

39. Det är bara en myt att feminister inte gillar kuk

”Boys, har ni lust att göra nåt ikväll?” frågade Isak, medan Anders, han och Pablo dumpade sina engelskaböcker i sina respektive skåp. Det var fredag och ännu en skoldag var över. På lördagen skulle Erik i 9F, som alltid hade de fetaste hemmafesterna, ha fest igen. Det betydde att alla som var nåt, eller åtminstone hängde med nån som var det, skulle vara där och supa sina skallar i bitar, medan dom dansade tills solen gick upp. Men det betydde också att fredagskvällen skulle bli dödare än döden.

        ”Jag är på om du har nåt på g”, sa Anders.

        ”Jag med”, sa Pablo.

        Det bestämdes att dom skulle vara hemma hos Pablo. Pablos farsa skulle vara borta hela kvällen och eftersom Pablos storasyrra Sofia gett Pablo ett sexpack trefemmor i present, som tack för att han hjälpt henne städa undan spritflaskor och spyor efter hennes sjuttonårsfest, slapp dom ringa runt bland deras ölkallar för att få tag på dricka.

        ”Fråga om Ekman ska med!” sa Isak och nickade bortåt korridoren till. Ekman kom gåendes och med sig hade han – Peter. Han hade en av Peters hörlurar i öronen.

        ”Den är lite speciell, men jag tycker den är jävligt vacker”, sa Peter till Ekman. ”Deras röster ihop och så texten... jag, typ, grinade första gången jag hörde den!”

        ”Jo, den är jättefin”, sa Ekman och nickade allvarligt. ”Inte så kommersiell, kanske, men jag gillar verkligen melodin –”

         ”Ekman, vi tänkte dra hem till mig och dricka några bärs och snacka skit. Lust att haka på, eller?” avbröt Pablo deras samtal.

         Ekman och Peter stannade upp, nästan överraskade av avbrottet. Ekman lämnade över hörluren till Peter, tog Pablos näve i sin och gav honom en lätt dunk i ryggen.

         ”Tack, bror, men inte ikväll”, sa han. ”Vi ska in till stan. Jag och Peter.”

         ”Vad ska ni göra där?” frågade Isak och stirrade misstänksamt på Peter.

         ”Hänga med några av Peters polare och dra på en spelning på Saga Teatern”, sa Ekman. Saga Teatern var en nedlagd biograf, vars lokaler numera användes för olika kulturevents, bland annat konserter och konstiga teaterföreställningar.

         ”Och vilka är det som spelar?” frågade Isak. Hans röst lät spänd.

         ”Ett band från Danmark. Du vet nog inte vilka det är”, sa Peter. Hans röst var varken stöddig eller otrevlig, men Anders kunde ändå se att Isak blev sur, vilket bekräftades av Isaks skitsnack, efteråt, då dom promenerade hem till Pablo:

         ”Han är fan den mest tillgjorda människa jag träffat – ever! Och så ska han va så där svår och hänga för sig själv hela tiden, för han är ju för cool för att umgås med nån av oss andra i plugget – tills Adam ger han lite uppmärksamhet! För då ska han ju plötsligt börja slicka röv och hänga efter Adam hela fucking tiden! Och förresten, vem fan sitter och grinar till en jävla låt? Är han bög, eller nåt?”

Hemma hos Pablo hade dom hela huset för sig själva. Pablos systrar var ute på egna äventyr och pappa Miguel skulle inte komma hem förrän sent, hade han lovat. Pablo tog fram sexpacket, som han gömt under sin fotbollstrunk inne i garderoben, och stoppade in ölen i frysen. Dom käkade upp en köttfärspaj, som Pablos syster Valentina gjort, medan dom väntade på att ölen skulle bli kall.

          ”Killar, jag tog med mig nåt”, sa Isak plötsligt och öppnade sin ryggsäck. Han plockade upp ett gammalt cigarettpaket och ur det tog han fram en knölig gråbrun cigarett. ”Det blir för lite om vi bara ska ha två trefemmor var, så jag köpte den här av Mergim.”

          En joint, tänkte Anders genast. Då måste det vara hasch eller cannabis, eller nåt, för det var sånt som Mergim och Stefan höll på med på helgerna. Han hade bara testat vanliga cigaretter förut och hade ingen aning om hur det kändes att röka på. Men folk sa att det var skönt, så...

          ”Då får vi sitta på uteplatsen”, sa Pablo. ”Tar du med ölen, Anders?”

          Pablo ställde fram chips och nötter på uteplatsens bord och dom knäppte varsin trefemma innan dom tände cigaretten.

          ”Bara inte grannarna ser”, sa Anders oroligt och hoppades framförallt att hans föräldrar inte stod och lurade hemma i fönstret.

           ”Fuck grannarna”, sa Isak obekymrat och tog det första blosset.

           Dom drack och skickade runt jointen mellan sig. Skrattade åt varandras hostattacker; ingen av dom var ju egentligen särskilt van vid att dra halsbloss, sportfånar som dom var. Dom började snacka om tjejer. Isak skulle på Eriks fest nästa dag och det hade ju varit på Eriks fest i sjuan som Ekman förlorat oskulden med Louise i A-klassen. Alltså bådade det ju gott för Isak – speciellt eftersom Ellinor från klassen också skulle dit.

           ”Ellinor har ju varit all over you, ända sen i sjuan”, sa Pablo. ”Är det inte på tiden att du... gör nåt?” Pablo vispade menande med ett finger i luften.

           ”Jo, det är det”, sa Isak. ”Jag får nog dra över henne imorrn, asså. Synd bara att hon är en sån jäkla fjortis!”

           ”Men ens första gång blir aldrig perfekt”, sa Anders klokt. Han hade läst sexspalten i en av sin lillasyster Jonnas tjejtidningar.

           ”Men vad jag vill veta är: när kommer du sätta på Elena, egentligen?” frågade Isak Pablo. ”Du måste ju göra det imorrn om ni till och med ska sova tillsammans!”

           Den sedan länge planerade film- och tacokvällen med Nina och Elena, skulle äntligen bli av nästa dag och Anders och Pablo skulle till och med sova över hemma hos Elena. Det var därför dom inte skulle gå på Eriks fest.

           ”Men man kan ju inte bara sätta på henne, så där”, förklarade Pablo. ”För hon är ju feminist, och så.”

           ”För hon är ju feminist, och så!” härmade Anders och skrattade så att tårarna rann.

           ”Men hon är ju det!” sa Pablo. ”Nina också, ju!”

           ”Hör nu: det är bara en myt att feminister inte gillar kuk”, sa Isak världsvant och viftade med jointen i luften. ”Skillnaden på en feminist och en vanlig brud är att dom vill snacka politik med en – och att dom förväntar sig att man ger dom orgasm!

            ”Så... no pressure då, Pablo”, sa Anders.

            ”Är inte det där Danne?” utbrast plötsligt Isak och reste sig upp ur soffan. Anders och Pablo följde hans blick och såg på långt avstånd figuren som närmade sig.

            Ånej...! tänkte Anders. Inte ikväll, snälla!!!

            Men visst var det Danne som kom gåendes längs med deras gata, i riktning mot dom – eller troligare, i riktning mot Anders hus...

            ”Vad gör HAN här?” ville Isak veta.

            Pablo såg avvaktande på Anders och sen sa han:

            ”Han är nog här för att träffa Anders.”

            ”Va? Varför? Anders hatar ju han!”

            ”För att han va där häromdan”, sa Pablo.

            ”Va?” sa Isak och stirrade på Anders.

            ”Jag tog med han hem för att han glömt sina nycklar och hans morsa inte va hemma”, erkände Anders. ”Stefan och Mergim hade precis dassat han på skolan och han hade ingenstans att ta vägen...”

            Fastän han var påverkad, berättade han inte för dom att Danne varit hemma hos honom varje dag den senaste veckan efter det. Det räckte med att berätta om det tillfälle som Pablo kände till, tänkte han.

            ”Dassade dom honom?” skrattade Isak. ”Tryckte dom ner hans huvud i toan?!”

            Han skrattade luftigt och gällt.

            ”Ja”, sa Anders och log osäkert.

            ”Men varför tog du med han hem?” skrattade Isak och begravde ansiktet bakom handen.

             Anders började också skratta. Vad dom nu rökt, så började det kicka in.

             ”Jag visste inte vad jag skulle göra”, skrattade Anders. ”Han var blöt!” Isak och Pablo började gapskratta. ”Han hade ingenstans att ta vägen.”

             Isak och Pablo skrattade ännu högre.

             ”Med kiss i hela håret!” skrattade Isak och Pablo vek sig dubbel. ”Hur... hur var det då?”

             ”Asså, han är ju som han är!” sa Anders och skrattade igen.

             ”Så... det var en pain in the ass?”

             ”Ja... även om jag inte vet hur en pain in the ass känns. Än.”

             ”Men vill du att han ska komma hem till dig nåt mer? Som nu ikväll?”

             ”Asså, nej! Han är ju fett jobbig, ju...”, Anders kunde höra på sin egen röst hur påverkad han var.

             ”Men då får du ju köra bort han!”

             ”Jo, fast hur?”

             Isak ryckte på axlarna och reste sig upp igen. Han hävde sig över uteplatsens räcken och skrek:

             ”Du, Danne! Anders vill inte ha dig hos sig, så du kan dra! Fattar du?! Du är inte välkommen dit nåt mer, så stick! Hör du vad jag säger?!”

            Danne stannade till på gatan och stirrade mot dom, en lång stund.

            ”Tänker du dra idag, eller?” skrek Isak.

            Men Danne stod bara still.

            ”Behöver du hjälp, eller? Ska vi bära bort dig, ditt jävla freak!” fortsatte Isak. ”Bara vänd om och dra! Och kom inte tillbaka igen! Fattar du?”

            Danne stod kvar ytterligare nån sekund, som om han vägde sitt beslut. Anders stirrade chockerat på Isak. Allting kändes så hemskt på nåt sätt. Men så såg han hur Danne vände om och började gå och han kände lättnaden i sitt berusade hjärta.

           ”Tack, pucko!” ropade Isak efter Danne och slog sig ner i soffan. Han halsade den sista slatten ur sin trefemma och vände sig sedan mot Anders och sa:

           ”Han kommer nog inte störa dig nåt mer...”

12. Morsan

Max satt framför TV:n och kollade på nån av de där amerikanska humorserierna, där dom var tvungna att lägga till skrattljud för att tittarna skulle fatta när det hände nåt kul. Men Danne höll sig för skratt, där han stod, borta vid fönstret. Det var fredagskväll och han kunde inte ha tråkigare. Det fanns knappt nåt ätbart i vare sig kylskåpet eller skafferiet och magen skrek av hunger.

        Men vad värre var: han hade inte ett skit att göra.

        Veras fest skulle troligtvis börja snart – om den inte redan gjort det – och alla som var nåt i klassen (och till och med några som egentligen inte var nåt) skulle vara där och supa sig fulla och...

        .... ja, vadå?

        Det visste han ju givetvis inte, eftersom han aldrig blev bjuden på några fester. Förmodligen skulle dom ha roligare än vad han hade just nu. Och Ekman skulle väl knulla nån av tjejerna på festen och på måndag skulle väl ryktena gå vilda?

        Och han skulle bara få höra några få detaljer tagna helt ur sina sammanhang. Inte få vara med för att se och uppleva allt, eller ens nån liten del utav det, där och då, på plats...

        Tiden bara gick så jävla långsamt. Magen kurrade och Danne ville bara kasta sig genom fönsterrutan och dra iväg till Veras hus, i en rasande fart, slita upp dörren och bara –

        Dörren skramlade plötsligt ute i hallen. Alltså, dörren hemma i lägenheten, inte Veras dörr, och Danne kunde höra morsan komma in.

        "Hallå!" ropade hon från hallen.

        "Tja!" ropade Max från TV-soffan.

        Danne övergav fönstret och satte sig bredvid sin lillebrorsa i soffan. Morsan hängde av sig sin skinnpaj i hallen, men kom in i vardagsrummet med stövlarna på.

        "Jaha, då var jag hemma då", sa hon och såg på dom. "Vad har ni för er?"

        "TV", sa Danne, då Max inte svarade. Han var alltför absorberad av humorserien.

        "Okej", sa morsan. "Är allt bra, och så?"

        "Mm", sa Max.

        "Ja", ljög Danne.

        ”Skönt”, sa morsan, som om hon varit rädd att dom skulle svarat nåt annat. Hon hade två kassar från Tips & Spel i händerna och hon ställde upp dom på soffbordet. Det kunde bara betyda en sak: att hon tänkte gå ut.

         "Här", sa hon. "Jag tog med mig lite chips och godis från jobbet. Och det finns både vanlig cola och en zero, också. Slänger du drickorna i kylen, så blir det kallt snart."

         Det sista sa hon till Danne.

         "Vart ska du?" frågade Danne.

         "Jag ska träffa Catrin", svarade morsan och gick till sitt sovrum. "Vi behöver prata lite!"

         "Om vadå?"

         "Martin och hon har bråkat igen", ropade hon från sovrummet.

         "Hade inte dom gjort slut?" sa Danne.

         "Jo", ropade morsan. "Och nu har Martin varit där och bråkat med henne igen. Så därför behöver hon få träffas och prata av sig lite."

         Catrin var morsans bästa vän. Dom brukade gå ut tillsammans och Catrin hade sovit på deras soffa vissa nätter, eftersom hon inte kunde sova hemma hos sin kille när han var på dåligt humör. Nu hade, i och för sig, Catrin gjort slut med honom och fixat en egen lägenhet i stan. Men Martin – som killen hette – dök ibland upp utanför hennes port för att hälsa på henne trots att hon inte ville.

         Morsan kom ut ur sitt sovrum. Hon hade bytt om. Tagit av sig jeansen och satt på sig kjol. Bytt ut den militärgröna toppen mot en svart. Hon ställde sig framför hallspegeln och fixade till sitt smink.

         ”Ska ni träffa nån mer?” frågade Danne.

         ”Nä, vem då?” frågade morsan.

         ”Eftersom du sminkar dig?” sa Danne.

         ”Man behöver ju inte se ut som en tant bara för att man ska hänga med sin väninna”, sa morsan och drog ut tofsen ur sitt hår. ”Ser mitt hår okej ut?” frågade hon honom.

         ”Ja”, sa Danne.

         ”Det ser inte smutsigt ut?” frågade hon.

         ”Catrin bryr sig nog inte”, sa Danne.

         Morsan suckade och gick in i badrummet. Efter några minuter kom hon ut igen. Hon hade fixat till håret, med torrschampo och spray. Förmodligen för att han antytt att det sett smutsigt ut.

          "Kan du se till så att Max inte lägger sig alltför sent ikväll?" frågade hon. ”Senast klockan tolv?”

          "Visst", mumlade Danne.

          "Och jag vill INTE att ni går över till Margaretha och tigger om en massa saker", sa morsan och spände blicken i honom.

         Margaretha var granntanten som bodde en våning upp i huset. Hon brukade ibland bjuda Danne och Max på mat eller godsaker om dom gick över och bad henne om det. Fastän Margaretha aldrig verkade ha nåt emot det, tyckte morsan att det var pinsamt när han och Max gjorde så.

         "Nä, nä", sa Danne.

         Morsan och kollade sig i spegeln igen. Sedan gick hon till hallen och tog sin jacka och väska.

         "Morsan...”, sa Danne. ”Det finns inget att äta här hemma."

         Morsan stannade upp och slöt ögonen hårt. Fastän hon inte sa ett ljud, kunde Danne nästan höra hur högt hon svor inombords. Hon tog ett djupt andetag och började sedan gräva snabbt i sin handväska.

         "Men fan också", mumlade hon. "Jag har bara en tjuga och en femtilapp löst", sa hon och räckte över till honom. "Kan du köpa det viktigaste? Typ bröd och lite mjölk och sånt? Så får jag handla mer imorrn. Okej?"

         "Okej", sa Danne.

         "Ni har ju chips och godis, så det kan ni ju också passa på att äta av", sa hon. "Jag måste gå nu, så jag inte missar bussen. Okej? Se till att Max inte kommer i säng försent, nu!"

         Morsan gick ut i hallen igen.

         ”Kommer jag inte hem i natt, så är det för att jag sover hos Catrin!” ropade hon.

Morsan var borta. Max kollade på TV:n. Danne grävde med skeden i sina yoghurtrester, med en växande känsla av panik. Varken promenaden till Hemköp eller hetsätandet av baguetterna och yoghurten med smak av sommarbär, hade lyckats stilla hans rastlöshet.

         Han. Bara. Måste. Ut. Ur. Lägenheten. NU!!

         Han bytte om. Tog den svarta pikétröjan, han fått till avslutningen i sjuan. Ekman använde ju pikétröjor ibland, så sent som igår, till exempel. Även om han aldrig hade svarta. Han brukade ha vita, mörkblå eller vinröda. Oftast nåt fint märke också, som kostade tusen gånger mer än de plagg Danne ägde. Och som satt sådär snyggt och perfekt på hans överkropp så att tjejerna började busvissla – inte sådär säckigt och löst som Dannes pikétröja gjorde. Men det var i alla fall en pikétröja!

         Han hade redan sina favoritjeans på sig, men på dom fanns det några smutsiga fläckar, som han dragit på sig under veckan som gått. Så kunde han väl inte gå klädd, en fredagskväll? Kanske fick han ta de där grå byxorna, som han också haft på avslutningen, fastän han kände sig så töntig i dom? Nej, fuck it! Det fick bli jeansen, i alla fall!

         Han fixade håret, med morsans produkter och stoppade sedan på sig en liten tomflaska, där han hällt över en del av colan, som morsan köpt. Han satte sig på skohyllan och började snöra sina skor.

         "Var ska du?" frågade Max.

         "Jag ska ut en sväng", sa Danne.

         "Och göra vadå?"

         "Men skit i det!"

         "Men morsan sa -", började Max retsamt.

         "Ja, och morsan sa också att jag skulle hålla koll på dig och se till så du hamnar i säng innan tolv", avbröt Danne. "Men om du sitter här snällt och håller käften, så låter jag dig stanna uppe till två och du får kolla på vilken kanal du vill – till och med porren."

         Max ögon blev stora som tefat.

         "Och du kommer inte säga nåt till morsan?" sa han.

         "Inte ett ljud", lovade Danne, stoppade en godispåse i fickan och lämnade lägenheten.