...

82. På fel sida av Ekmans respekt
Ekman var sur på dom hela nästa dag. Han hälsade inte när dom möttes i korridoren och satte sig med Peter på morgonsamlingen, istället för Isak. På spanskan satt han själv. På matten satt han med Vera. På samhällskunskapen satt han med Peter igen. På lunchen satt han med Peter och några tjejer från parallellklassen.

         Det var tydligt att han klandrade dom för det som hänt Nicolas i omklädningsrummet dagen innan. Att han straffade dom för att dom inte gått emellan och stoppat Danne. På något sätt kändes det logiskt, eftersom Ekman varit lite underlig runt Nicolas ända sedan den där grejen i sjuan och sedan dess alltid skulle försvara honom så fort någon bestämde sig för att jävlas. Men ändå hade det inte slagit vare sig Anders, eller Pablo och Isak, att dom borde ha ingripit mot Danne – för Ekmans skull.

         Ekman behandlade alltid Nicolas som luft. Han såg aldrig åt honom i korridorerna, eller lektionssalarna, eller ute på skolgården. Gick alltid bara rakt förbi, som om han var osynlig. Åtminstone tills någon började jävlas. Då reagerade han direkt.

Så fort någon...

  • fällde krokben för Nicolas i korridoren

  • välte ut hans mjölkglas i matsalen

  • knuffade honom

  • eller kallade honom för fitt-nylle

la Ekman genast märke till det och kom fram för att skrämma skiten ur den personen. Oftast räckte det med att han, aningen hotfullt, frågade:

         ”Och vad sysslar du med?” för att personen skulle stamma:

         ”Öh, nä, inget...”, och genast sluta.

         Ingen ville vara på fel sida av Ekmans respekt, för konsekvenserna skulle då bli förödande. Fick man Ekman emot sig blev det öppen jaktsäsong och då ville plötsligt alla ta chansen att trampa på den personen.

         Det visste Anders – och det visste nog Nicolas också, eftersom han fått sig en förstahandsupplevelse av just det...

29. horungen – och hans nyfunna kompis...
 

Danne hostade och kräktes och snorade. Därefter sjönk han ihop i en hög på golvet vid toalettstolen. Anders såg hjälplöst på en stund. Han visste inte om han borde gå eller stanna kvar. Danne hade varken tittat åt hans håll eller sagt något sedan Stefan och Mergim lämnat omklädningsrummet, men han måste ju hört när dom snackat med honom förut.

           Hört hur dom tvingat honom att hålla tyst.

           ”Är... är du okej?” frågade Anders till sist. Han kunde ju inte bara dra efter det som hänt och han kunde ju inte heller bara stå där och hålla käften.

           Danne snörvlade och satte sig först upp på golvet. Därefter tog han stöd mot toalettstolen och reste sig till full längd. Han ryckte trotsigt på axlarna och gav Anders en kort blick, men sa inget. Hans hår hängde i våta stripor längs pannan, kinderna och nacken. Det hade runnit ner över axlarna och halslinningen på hans tröja. Även ärmarna hade blivit våta. Troligtvis på grund av allt motstånd han gjort. Och lukten av urin hängde i luften; den mindre toaletten var som tidigare nämnt inte lika fräsch som handikapptoaletten. Danne hade förmodligen fått stänk och spill på sig från golvet och stolskanten.

           ”Vill du kanske duscha av dig igen, så du blir ren i håret, i alla fall?” sa Anders.

           Danne övervägde.

           ”Kanske bäst så”, mumlade han.

Anders satt kvar i omklädningsrummet medan Danne tvättade av sig inne i duschrummet. Varför visste han inte. Han kunde ju faktiskt sticka om han ville. Men det kändes fel på något sätt. Danne kom ut från duschen och gnuggade sitt hår med handduken. Han hade stoppat ner den blöta tröjan i sin gympapåse och bytt till den t-shirt han använt tidigare, under volleybollen.

          ”Vill du ha lite deo?” frågade Anders och höll fram sin flaska. Kanske skulle hans nyinköpta och svindyra Nuit D'Issey kunna maskera den del av pisslukten, som inte velat släppa?

          ”Visst”, sa Danne och Anders kunde höra att han försökte låta nonchalant. Han använde aldrig så fina grejer själv, utan snyltade till och med från pucko-Johannes billiga Axe-spray efter gympalektionerna. Han försökte ibland tigga från Ekman, men Isak brukade då vara snabb med att tala om för honom att det var white trashigt att snylta från andras fin-deos om man själv var så fattig och snål att man inte ens kunde använda de billiga produkterna.

          ”Jaha, ska vi dra då, eller?” frågade Danne när Anders sprayat klart.

          Dom lämnade omklädningsrummet och gympahallen.

 

 

          ”Jaha”, sa Anders ute på skolgården. ”Jag ska väl dra hem då...”

          ”Jag har glömt mina hemnycklar”, sa Danne. Anders såg på honom. ”Jag kommer inte komma in hemma. Det var därför jag stannade kvar efter skolan.”

          ”Men...” började Anders. På grund av deras bråk på gympalektionen förut, ville han helst slippa nämna Dannes morsa igen, men han var tvungen. ”... din morsa, då?”

          ”Hon är inte hemma. Hon kommer inte hem förrän sent ikväll.”

          Anders funderade en lång stund.

          ”Du kan inte dra in till stan en stund då? Hänga där några timmar, tills hon kommit hem?”

          ”Jag har inget busskort”, sa Danne.

          ”Nähä”, sa Anders. Det var tyst en lång stund och Danne gjorde ingen ansats till att gå. Han stod kvar och stirrade på Anders, som om han väntade på något.

          ”Du... du kan ju hänga med hem till mig en stund, om du vill?” sa Anders till slut – men ångrade sig genast, så fort han sagt det.

          Säg nej, säg nej, säg nej, snälla, säg nej!!!

          Danne nappade dessvärre genast, som en hungrig fisk på betet.

          ”Okej!” sa han och ställde sig vid Anders sida.

          Fan också! tänkte Anders. Varför skulle jag bjuda hem han för??!!

          Men det var försent.

          Danne hade redan börjat traska i riktning mot det villakvarter Anders bodde i, som om han visste exakt vilken adress dom skulle till, så det var bara för Anders att följa efter och hoppas att inte Stefan och Mergim stod och lurpassade på dom någonstans utefter vägen, i väntan på omgång nummer två med horungen – och hans nyfunna kompis...