...

60. Skolfoto och fåniga poser

På måndagen efter klassfesten var det dags för 8C att ta sina skolfoton i ensemblerummet, som annars användes under musiklektionerna. Gruppbilden var redan avklarad, varför det endast var porträttfotona kvar. Fotografen hade byggt ett bås av sina reflexskärmar uppe på scenen, där en pall var placerad framför kameran och blixtarna. Eleverna kallades in, en efter en, för att ta sina enskilda foton bakom skärmarna. Fotografen hade annonserat att han tänkte börja med killarnas porträtt så att tjejerna kunde få en stund för sig själva innan det var dags för deras fotografering.

          ”Bara för att vi är tjejer tror han att vi behöver gå ut och fixa sminket och håret igen innan det är vår tur”, fnös Nina.

          ”Jävla gubbe!” sa Elena. ”Vi drar till cafeterian istället.”

Fredrik kallades in först, medan Danne och Johannes ställde sig utanför skärmarna i väntan på deras tur – blev dom klara tidigt kunde dom springa ut bakom skolan och röka en stund innan nästa lektion. Dom andra killarna hade satt sig på stolsraderna nedanför scenen och Isak började redan bli otålig.

          ”Fan, vad tid det tar!” klagade han. ”Hur seg kan Fredrik va, egentligen?”

          Danne kikade in bakom skärmen och såg hur fotografen fixade med kamerans stativ, medan Fredrik satt och väntade på pallen.

          ”Synd att hans föräldrar inte kan va här och skynda på honom – som på klassfesten”, sa Pablo och alla som varit med på festen började flina.

          ”Vadå, vad gjorde dom på klassfesten?” undrade Isak, som inte förstod vad Pablo syftade på.

          ”Skämde ut honom rätt rejält”, förklarade Ekman.

          ”Men Fredriiiik! Du kan väl HJÄLPA henne med chipsen så din klass får nåt att äta!” sa Pablo och det var tydligt att han imiterade Fredriks morsa.

          ”Fredrik, nu får du la ta å snabbe på med skolfotot, så klassen slipper å vänte!” sa Anders med hes och skrovlig röst. Han härmade Fredriks farsas värmländska uttal på alla L-ljuden.

          ”Men gud, dom är ju likadana när man är hemma hos honom”, sa Isak. ”Fredrik, duka bordet genast! Fredrik, har du verkligen gjort dina läxor?”

          ”Det är inte lätt”, sa Ekman. ”Stackarn...!”

          Danne sneglade in bakom skärmarna igen. Fotografen justerade nu blixtarnas position och brände av några testbilder.

          ”Men vad håller han på med?” hörde han Isak sucka nedanför scenkanten.

          ”Danne! Vad gör han bakom skärmen, egentligen?” ropade Ekman plötsligt och Danne vände sig förvånat om. Dom hade faktiskt hälsat på honom den morgonen och ingen hade käftat eller haft attityd. Förmodligen tack vare att det gått så bra på klassfesten. Men utöver det, hade ingen sagt särskilt mycket till honom.

           Förrän nu.

           Danne såg Ekmans och dom andra killarnas förväntansfulla miner och sträckte sig på nytt förbi skärmen. Fredrik satt och skruvade besvärat på sig framför kameran och fotografen kom med sina tillrättavisningar:

           ”Kan du sträcka lite på dig? Och du får gärna le lite, också.”

           Danne vände sig mot killarna och sa:

           ”Men... typ, så här!”

           Han plutade med läpparna och flaxade med ögonfransarna. Ekman och Pablo började skratta – och stärkt av deras respons fortsatte Danne:

           ”Och sen har han kört ett par såna här!”

           Han knöt näven och stoppade långfingret halvvägs in i munnen och tog sig själv i skrevet. Nu gapskrattade dom. Anders också.

           ”Vad gör han mer?” frågade Pablo.

           ”Så här!”

           Danne rullade på höfterna och juckade med skrevet. Smiskade fram och tillbaka i luften med ena handen. Killarnas skratt blev ännu högre. Till och med Isak, som alltid annars hatade allt han gjorde och sa, vek sig dubbel av skratt. Danne fortsatte med alla dumma, fåniga poser han kunde komma på och det var som om dom inte kunde få nog. Dom skrattade så att dom grät.

            Alla utom Emanuel, Timbot och Nicolas.

            ”Så, då var vi klara med dig, då!” sa plötsligt fotografen och Fredrik klev fram bakom skärmarna. ”Ska vi fortsätta med dig, nu?” frågade han Danne, som följde med honom.

            ”Vad skrattar ni åt?” ville Fredrik veta.

            ”Inget!” sa Pablo och Anders i mun på varandra.

            ”Gick det bra?” frågade Ekman oskyldigt och nya skrattsalvor bröt ut.

            ”Ja”, sa Fredrik. ”Vad är det som är så kul?”

            ”Danne härmade dig när du blev fotograferad”, skvallrade Emanuel. ”Typ, härmade dina poser och så.”

            ”Men jag gjorde väl inga speciella poser?” sa Fredrik. ”Det var ju bara ett vanligt porträtt.”

           ”Han gjorde narr av dig”, sa Timbot. ”Sa att du gjorde massa sexuella och fjantiga rörelser framför kameran och mot fotografen.”

           ”Typ, förlöjligade dig totalt”, sa Emanuel. ”Så här.” Han härmade några av poserna Danne gjort och Fredrik såg genast rasande ut.

           ”Så gjorde jag inte alls!” fräste han.

           ”Är du säker på det?” frågade Pablo.

           ”Då kan vi ta nästa”, sa fotografen. Danne kom ut igen och Johannes gick in bakom skärmen.

”Va fan menar du med att härma mig?” fräste Fredrik åt Danne. ”Jag höll inte alls på och juckade mot kameran och va det nu var för skit du påstod att jag gjorde!”

         ”Jag bara gjorde vad jag såg DIG göra”, retades Danne, vilket fick Fredrik att explodera.

         ”Du snackar skit!”

         ”Men lägg av, det var ju bara på skoj!” sa Ekman.

         ”Att han förlöjligar mig och skrattar bakom min rygg?” sa Fredrik defensivt.

         ”Han tog det lite väl långt för att bara va ett skämt”, sa Emanuel.

         ”Men alla skratta, så vi är lika skyldiga allihop”, sa Ekman.

         ”Jag skratta inte”, skyndade sig Emanuel att säga.

         ”Det gjorde du visst!” sa Isak. ”Du skratta ju fan högst av alla.”

         Han ljög och det visste alla, men Emanuel blev ändå osäker.

         ”Öh... nä, det-det gjorde jag väl inte”, stammade han.

         ”ATT du gjorde!” sa Isak hårt och spände blicken i honom.

         ”Det gjorde han faktiskt”, hakade Pablo på.

         För första gången sedan Danne börjat i klassen, såg han hur Fredrik tappade hakan. Han stirrade från den ene till den andre.

          ”Asså, ni kan bara...” sa han upprört men avslutade aldrig meningen, utan gick istället med snabba steg ut ur ensemblerummet.

          ”Men Fredde! Vi skoja ju bara!” ropade Ekman efter honom. Han flinade fortfarande.

59. Klassfesten - del 6 "Vi ses på måndag!"

Efter ett par omgångar tröttnade alla på leken. Det var som om spänningen försvann så snart dom flesta fått kyssa varandra. Istället satt dom i klungor och småpratade. Vera hade satt sig i Ekmans knä. Han hade först protesterat:

          ”Du hänger ju med Christian nu.”

          ”Bara hänger. Vi är inte ihop.”

          Kajsa hade blivit sur och lämnat rummet.

          Danne hade satt sig bredvid Dessie i soffan. Hans arm var över hennes axlar och hon tryckte sitt lår mot hans. Som om dom aldrig gjort annat. Danne såg på Dessie och sedan på Ekman och Vera som fnissade och smågnabbades, bredvid Dessie.

          Tänk om dom fyra kunde va tillsammans, tänkte han. Ekman och Vera. Han och Dessie...

          Hänga efter plugget, gå ut varje helg. Ha parmiddagar?

          Okej, det där sista lät väl jävligt töntigt, men ändå? Tänk om...

 ”Men jag måste bara fråga”, sa Vera plötsligt till Danne. ”Är det sant att din morsa hade ihop det med Marias farsa och att det är därför hon och hennes mamma flyttade?”

            What?

            Danne öppnade munnen för att både svära och protestera, men så såg han chipspåsen som Vera och Dessie käkade ur. Chipspåsen som han haft med sig. Och så tänkte han på cigaretterna i Dessies jackficka, som dom fått av honom. Och på colaflaskan i hans hand, som var spetsad med deras sprit. Och hur dom nu satt här tätt tillsammans med Ekman, småfulla. Han kunde ju bara inte sabba allt nu när han lyckats med det som, för bara någon dag sedan, varit helt omöjligt.

           ”Jag vet inte”, sa han istället. ”Hennes farsa har aldrig vart hemma hos oss och morsan har aldrig nämnt honom. Men OM det är sant, så...”

           Han ryckte på axlarna och drack en till klunk ur flaskan.

           ”Så... bryr du dig inte, eller?” fyllde Dessie i.

           ”Nä, exakt”, svarade han.

           ”Asså, fan va coolt”, sa Dessie. ”Du liksom har så sjukt avslappnad inställning till allt!”

           Danne ryckte på axlarna igen.

           ”Jag tyckte aldrig om Maria”, sa han.

           Vera och Dessie stirrade på honom och sedan började dom gapskratta. Även Ekman flinade.

           ”Hon var så SUR och DRYG jämt!” fortsatte Danne och tjejerna skrattade ännu mer.

           ”Ja! Hon var ju så JÄVLA sur jämt!” sa Dessie.

           ”Så... fuck Maria, liksom?” sa Vera och skrattade.

           ”Fuck Maria”, sa Danne och alla skrattade.

           Dom började bli riktigt fulla nu...

 

”Vet du vad? Jag tycker faktiskt att det varit rätt nice ikväll, när inte Isak varit här”, sa Anders till Pablo. Dom satt nere på golvet, en bit bort från soffan där dom andra höll till.

           ”Tycker du?” sa Pablo.

          ”Ja, för det är inte lika spänt, liksom. Han är alltid så... dominant på nåt sätt.”

          ”Ja, jo. Han är väl det.”

          ”Och sen det där med Ellinor, har han ju blivit...” Anders sänkte rösten. ”Jag menar, Ekman har ju hållit på som en kanin det senaste året och han snackar aldrig om det, medan Isak har gjort det EN enda gång och kan typ inte hålla käften i två sekunder om det.”

          ”Nä, han har ju tydligen blivit värsta sex-experten, helt plötsligt!” flinade Pablo.

          ”Ja, rena rådgivaren, liksom!” skrattade Anders.

          ”Killen med kollen!”

          ”Killen som vet hur man använder kuken!”

          Dom skrattade båda två.

          ”Skit i Isak, nu!” sa Pablo. ”Jag är så glad att du är här, bror!”

          ”Jag med!” sa Anders och dom gav varandra en grabbig kram.

 *****

Det var dags att gå. Festen var slut. Lokalerna skulle inte städas förrän nästa dag. Ingen av föräldrarna hade märkt att dom supit inne i det lilla rummet, även om Anna Sörbergs föräldrar och Lisas mamma tittade misstänksamt på dom medan dom flummiga och fnittrande hämtade sina kläder i kapprummet.

         ”FREDRIK!” skrek Fredriks farsa, inifrån festlokalen. Fredrik hade smugit ut till kapprummet för att ta avsked av Emanuel och dom andra, men vände sig generat om, i riktning mot sin farsas röst.

         ”Kom in och hjälp till att samla ihop skräpet här borta!”

         ”Ja, smit inte undan hela tiden!” ropade Fredriks morsa.

         ”Bäst att skynda dig, Fredrik”, sa Danne till honom. Fredrik var alltid så stöddig och dryg i skolan, så det kändes skönt att se honom bli utskämd på det här sättet av sina föräldrar. Fredrik tittade ilsket på Danne och gick in igen. Dom andra i klassen skrattade och gick ut.

         Vera och Dessie försvann med Nina och Elena, men Danne tog följe med killarna.

         ”Vi borde supa snart igen”, sa Danne till Ekman. Ekman svarade inte. Men han log och gav honom en klapp på axeln – så där som han ibland gjorde på Isak, Anders eller Pablo. Kanske var han en i gänget nu?

         ”Du”, sa han. ”Låtsas inte om Dessie sen i plugget. Bara var som vanligt.”

         ”Vadå då?” undrade Danne.

         ”Lita på mig. Det blir bäst så”, sa Ekman och blinkade. ”Vi ses!”

         Han vek av på en tvärgata och försvann. Danne fortsatte några kvarter med Anders och Pablo. Dom sa inte mycket till varandra, men när det var dags att skiljas åt, stannade Anders till och vände sig mot Danne.

         ”Du, förlåt för att jag var så dryg när du var hemma hos mig”, sa han. ”Och för det där med Isak och allt. Det var inte schysst av oss...”

         Danne blev förvånad. Egentligen hade han ingen lust att snacka om det som hänt förra veckan. Ville bara glömma det och vara i nuet. Nuet där han var full och lycklig och precis fått hångla med Dessie och fått vänskapliga råd från Ekman. Kvällen kunde inte ha blivit mer lyckad.

         ”Det är glömt”, sa Danne och log.

         ”Anders, kommer du?” ropade Pablo.

         ”Vi ses på måndag!” sa Anders till Danne och sprang.

58. Klassfesten - del 5 "Snurra flaskan"


”Okej, vi gör det inte så komplicerat. Den som flaskan pekar på måste man hångla med”, sa Ekman och la ner flaskan i mitten av ringen.

       "Även om det blir en kille?" undrade Pablo.

       Ekman log och nickade.

       "Spelar ingen roll", sa han. "Man MÅSTE ta den det blir - annars åker man ut."

       Det var tyst i några sekunder. Alla såg på Ekman.

       Den där sista regeln kändes lite väl risky? tänkte Danne.

       ”Och om man åker ut då?” undrade han.

       ”Då får man gå in och leka med Lisa och dom andra töntarna”, tyckte Vera.

       "Exakt", höll Ekman med.

       Kanske var det så det var, om man skulle få hänga med Ekman och Vera, tänkte Danne. Då var man tvungen att våga lite, visa att man faktiskt var vuxen och ingen feg liten tönt?

       Det var Dessies flaska, så hon fick börja. Flaskan pekade på Kajsa. Det blev genast fnissigt och nervöst, men tjejerna närmade sig trevande varandra och kysstes. Pablo tjoade uppskattande och Ekman och Anders applåderade. Danne bestämde sig för att applådera, han också.

         Bäst att göra som boysen.

         Kajsa fixerade Ekman med blicken, innan hon snurrade. Som om det skulle ge henne tur. Men flaskan pekade på Anders. Varken Anders eller Kajsa såg särskilt pigga ut på att hångla upp varandra. Dom kysstes halvhjärtat och tafatt. Deras tungor nuddades knappt - och det hela var över på typ två sekunder. Snurrandet fortsatte. De första omgångarna blev både fnissiga och obekväma, men leken fortsatte.
         Vera fick hångla med Ekman. Danne hann se hur hennes blick triumferande mötte Kajsas, i det att hon närmade sig Ekman. Dom kysstes längre än nödvändigt, såg ut att vilja svälja varandras tungor. Kanske började man kyssas så, efter att man förlorat oskulden? När det var Ekmans tur hamnade flaskan på Pablo. Vera och Dessie jublade och visslade.

         ”Okej, det var din regel”, sa Pablo generat.

        ”Kom hit bara”, sa Ekman, lika självsäker och avslappnad som vanligt. ”Jag älskar ju dig, fattar du väl, brosh?”

        Dom kysste varandra. Vera och Dessie skrek exalterat. Kajsa såg förvirrad ut. Anders log. Hans två närmsta polare hånglade upp varandra! Danne visste inte vad han skulle tänka...

        ”Men vad gör ni för nåt? ville Anna Sörbergs mamma veta. Hon hade kommit in i rummet utan att nån märkt henne. ”Ska ni inte komma in till dom andra?”

        ”Nä, vi leker en lek”, sa Vera.

        ”Jaha? Men då är det väl roligare om alla får va med?” tyckte Anna Sörbergs mamma.

        ”Inte på den här leken”, sa Vera och flinade mot dom andra.

        ”Nähä? Men... jaha?” sa Anna Sörbergs mamma och gick snopet ut ur rummet igen.

        Alla skrattade när hon försvann.

        ”Varför bad ni henne inte att stanna?” frågade Pablo. ”Tänk att hångla upp Anna Sörbergs MORSA!!”

Flaskan snurrade på nytt. Plötsligt var det Dessies tur igen och nu hamnade flaskan på Danne. Dom såg på varandra i några sekunder. Danne räckte över sin spetsade colaflaska till henne. Dessie drack ur den och räckte över flaskan till honom igen. Danne tog en klunk och sedan började dom kyssas. Hennes tunga var varm och villig och Danne kände hur hon placerade sina händer på hans kinder. Han la sin hand på hennes rygg och det kändes som om dom hånglat i flera minuter då alla plötsligt började jubla och oja sig.

          ”Wow, vad ni två var heta på varann, då!” sa Vera imponerat och Pablo formade sina händer till ett hjärta.

          ”Äh!” sa Dessie berusat och log snabbt mot Danne.

          Danne hade aldrig trott att han skulle få sticka sin tunga i hennes mun, men nu hade han plötsligt det. Dom andra tjoade och applåderade. Danne kände hur kinderna hettade till och kunde inte avgöra om det var spriten eller upphetsningen från kyssen med Dessie. Han visste åtminstone att det var glädje och inte skam som låg bakom rodnaden...