...

40. Känslig, reflekterande och alternativ
 
 Dom tittade på film. Hade redan käkat tacos. Elenas pappa hade lägenhet inne i stan med sin nya sambo, men eftersom han var bortrest hela helgen var hans ställe det perfekta stället att hänga på. Och Anders och Pablo skulle sova där. Det kunde inte bli bättre. Bara sämre.

         Och sämre blev det.

         Ninas telefon började plötsligt ringa.

         ”Klicka det!” sa Elena irriterat; hon var helt inne i filmen.

        ”Men det är Samuel”, sa Nina – och som om dom haft en hemlig överenskommelse, släppte Elena genast sin irritation och pausade filmen.

        Nina reste sig ur soffan, besvarade samtalet och försvann från rummet. Hon var inte borta länge, utan återvände snabbt och sa:

       ”Han är utanför och undrar om jag kan komma ner en stund.”

        Hon såg frågande på Elena, som om det var hon som fattade beslutet. Anders ville bara protestera: Men vi är ju mitt i filmen, kan ni inte ses nån annan kväll? men Elena nickade och sa att nycklarna låg på hallbordet. Nina försvann igen och det var som om Anders hjärta lämnade bröstkorgen då han hörde dörren slå igen efter henne.

        Samuel.

        Vad fan gjorde han här?

        Ikväll av alla kvällar?

        ”Är det nån som vill ha mer popcorn?” undrade Elena. ”Jag poppar mer, i så fall.”

        Pablo ville ha mer, så Elena försvann till köket.

        ”Kom, vi går och tar luft”, sa Pablo till Anders, med en nick åt balkongen. Dom gick ut. Från balkongen kunde dom se ner till byggnadens lekplats och parkering, där Nina och Samuel stod och pratade, tätt intill varandra. Det satt ett gäng högljudda – och troligtvis fulla – killar på lekplatsens gungor strax intill. Samuels polare? Anders kunde inte urskilja vad som sades därnere, endast uppfatta enskilda ord. Men oavsett vad som sades gjorde det ont att se henne där; nästan i armarna på Samuel, som var äldre och spännande. Och som Vera beskrivit som söt.

        ”Det här blev nog inte som nån av oss hade hoppats på”, sa Pablo. ”Hoppas bara inte du är alltför besviken?”

         Anders visste att Pablo menade väl. Dom hade varit bästa vänner sedan dom var åtta. Men Pablos ord kändes ändå som en kniv i hjärtat som långsamt vreds om.

        Hoppas bara inte du är alltför besviken?

        Besviken? Jag är mer än besviken, Pablo. Så in i helvete!

        ”Nä, det är ingen fara.”

         Pablos blick avslöjade att han inte trodde honom, men dom hann aldrig fördjupa sig inom ämnet, för Elena kom ut på balkongen med den nypoppade popcornskålen.

        ”Hur visste Samuel att din farsas lägenhet låg här?” frågade Pablo Elena.

        ”Han var här tidigare idag och hälsade på”, berättade Elena. ”och dom var ute på en dejt igår kväll, också. Jag tror dom håller på att bli seriösa med varann...”

        ”Men han är ju polare med Christian”, invände Anders. ”Och killar som Christian har väl aldrig vart Ninas typ?”

        ”Nä, fast han är annorlunda”, sa Elena. ”Inte alls som Christian och hans andra polare, även fast Samuel och Christian också är vänner med varann. Men Samuel är annorlunda. Han är mer känslig och reflekterande, säger hon. Och alternativ.”

         Alternativ. Anders hatade ordet och hatade folk som beskrevs som det. Dom var svåra och smarta och hade av någon anledning bättre smak, fastän deras musiksmak var tristare. Men Nina gillade det tydligen. Gillade Samuel för att han var alternativ...

         Samuel räckte Nina en flaska och hon drack ur den. Fastän hon sagt till Anders att det vore mer nice om dom inte drack, den här kvällen.

         ”Dricker hon?” frågade Pablo Elena.

         Elena ryckte på axlarna.

         ”Jag har vin om ni vill ha?” sa hon. Pablo ville ha och Anders längtade plötsligt efter att bli full. Elena gick in i lägenheten igen för att leta reda på vinet, medan Anders och Pablo spänt följde händelserna nedanför balkongen. Samuels polare var fortsatt högljudda. Samuel och Nina stod intill varandra. Småpratade och delade på Samuels flaska. Samuel vände sig då och då om till sina polare, för att besvara deras kommentarer, men höll ändå sitt fokus på Nina. Så där som man antagligen gjorde när man var reflekterande och alternativ, tänkte Anders.

         Elena kom tillbaka med tre glas och ett tetra pak vin. Hon hällde upp, dom skålade och det smakade skit. Men Anders orkade inte bry sig. Han drack ändå och ignorerade kväljningsreflexerna som kom efter varannan klunk. Kunde Nina, kunde han.

         Det plingade till och vibrerade i fickan och Anders kollade sin telefon. Han hade fått ett sms från Isak. Han läste meddelandet. Tog in, ord för ord, som ett enda stort hån:

 
39. Det är bara en myt att feminister inte gillar kuk

”Boys, har ni lust att göra nåt ikväll?” frågade Isak, medan Anders, han och Pablo dumpade sina engelskaböcker i sina respektive skåp. Det var fredag och ännu en skoldag var över. På lördagen skulle Erik i 9F, som alltid hade de fetaste hemmafesterna, ha fest igen. Det betydde att alla som var nåt, eller åtminstone hängde med nån som var det, skulle vara där och supa sina skallar i bitar, medan dom dansade tills solen gick upp. Men det betydde också att fredagskvällen skulle bli dödare än döden.

        ”Jag är på om du har nåt på g”, sa Anders.

        ”Jag med”, sa Pablo.

        Det bestämdes att dom skulle vara hemma hos Pablo. Pablos farsa skulle vara borta hela kvällen och eftersom Pablos storasyrra Sofia gett Pablo ett sexpack trefemmor i present, som tack för att han hjälpt henne städa undan spritflaskor och spyor efter hennes sjuttonårsfest, slapp dom ringa runt bland deras ölkallar för att få tag på dricka.

        ”Fråga om Ekman ska med!” sa Isak och nickade bortåt korridoren till. Ekman kom gåendes och med sig hade han – Peter. Han hade en av Peters hörlurar i öronen.

        ”Den är lite speciell, men jag tycker den är jävligt vacker”, sa Peter till Ekman. ”Deras röster ihop och så texten... jag, typ, grinade första gången jag hörde den!”

        ”Jo, den är jättefin”, sa Ekman och nickade allvarligt. ”Inte så kommersiell, kanske, men jag gillar verkligen melodin –”

         ”Ekman, vi tänkte dra hem till mig och dricka några bärs och snacka skit. Lust att haka på, eller?” avbröt Pablo deras samtal.

         Ekman och Peter stannade upp, nästan överraskade av avbrottet. Ekman lämnade över hörluren till Peter, tog Pablos näve i sin och gav honom en lätt dunk i ryggen.

         ”Tack, bror, men inte ikväll”, sa han. ”Vi ska in till stan. Jag och Peter.”

         ”Vad ska ni göra där?” frågade Isak och stirrade misstänksamt på Peter.

         ”Hänga med några av Peters polare och dra på en spelning på Saga Teatern”, sa Ekman. Saga Teatern var en nedlagd biograf, vars lokaler numera användes för olika kulturevents, bland annat konserter och konstiga teaterföreställningar.

         ”Och vilka är det som spelar?” frågade Isak. Hans röst lät spänd.

         ”Ett band från Danmark. Du vet nog inte vilka det är”, sa Peter. Hans röst var varken stöddig eller otrevlig, men Anders kunde ändå se att Isak blev sur, vilket bekräftades av Isaks skitsnack, efteråt, då dom promenerade hem till Pablo:

         ”Han är fan den mest tillgjorda människa jag träffat – ever! Och så ska han va så där svår och hänga för sig själv hela tiden, för han är ju för cool för att umgås med nån av oss andra i plugget – tills Adam ger han lite uppmärksamhet! För då ska han ju plötsligt börja slicka röv och hänga efter Adam hela fucking tiden! Och förresten, vem fan sitter och grinar till en jävla låt? Är han bög, eller nåt?”

Hemma hos Pablo hade dom hela huset för sig själva. Pablos systrar var ute på egna äventyr och pappa Miguel skulle inte komma hem förrän sent, hade han lovat. Pablo tog fram sexpacket, som han gömt under sin fotbollstrunk inne i garderoben, och stoppade in ölen i frysen. Dom käkade upp en köttfärspaj, som Pablos syster Valentina gjort, medan dom väntade på att ölen skulle bli kall.

          ”Killar, jag tog med mig nåt”, sa Isak plötsligt och öppnade sin ryggsäck. Han plockade upp ett gammalt cigarettpaket och ur det tog han fram en knölig gråbrun cigarett. ”Det blir för lite om vi bara ska ha två trefemmor var, så jag köpte den här av Mergim.”

          En joint, tänkte Anders genast. Då måste det vara hasch eller cannabis, eller nåt, för det var sånt som Mergim och Stefan höll på med på helgerna. Han hade bara testat vanliga cigaretter förut och hade ingen aning om hur det kändes att röka på. Men folk sa att det var skönt, så...

          ”Då får vi sitta på uteplatsen”, sa Pablo. ”Tar du med ölen, Anders?”

          Pablo ställde fram chips och nötter på uteplatsens bord och dom knäppte varsin trefemma innan dom tände cigaretten.

          ”Bara inte grannarna ser”, sa Anders oroligt och hoppades framförallt att hans föräldrar inte stod och lurade hemma i fönstret.

           ”Fuck grannarna”, sa Isak obekymrat och tog det första blosset.

           Dom drack och skickade runt jointen mellan sig. Skrattade åt varandras hostattacker; ingen av dom var ju egentligen särskilt van vid att dra halsbloss, sportfånar som dom var. Dom började snacka om tjejer. Isak skulle på Eriks fest nästa dag och det hade ju varit på Eriks fest i sjuan som Ekman förlorat oskulden med Louise i A-klassen. Alltså bådade det ju gott för Isak – speciellt eftersom Ellinor från klassen också skulle dit.

           ”Ellinor har ju varit all over you, ända sen i sjuan”, sa Pablo. ”Är det inte på tiden att du... gör nåt?” Pablo vispade menande med ett finger i luften.

           ”Jo, det är det”, sa Isak. ”Jag får nog dra över henne imorrn, asså. Synd bara att hon är en sån jäkla fjortis!”

           ”Men ens första gång blir aldrig perfekt”, sa Anders klokt. Han hade läst sexspalten i en av sin lillasyster Jonnas tjejtidningar.

           ”Men vad jag vill veta är: när kommer du sätta på Elena, egentligen?” frågade Isak Pablo. ”Du måste ju göra det imorrn om ni till och med ska sova tillsammans!”

           Den sedan länge planerade film- och tacokvällen med Nina och Elena (det blev tacos istället för indisk mat) skulle äntligen bli av nästa dag och Anders och Pablo skulle till och med sova över hemma hos Elena. Det var därför dom inte skulle gå på Eriks fest.

           ”Men man kan ju inte bara sätta på henne, så där”, förklarade Pablo. ”För hon är ju feminist, och så.”

           ”För hon är ju feminist, och så!” härmade Anders och skrattade så att tårarna rann.

           ”Men hon är ju det!” sa Pablo. ”Nina också, ju!”

           ”Hör nu: det är bara en myt att feminister inte gillar kuk”, sa Isak världsvant och viftade med jointen i luften. ”Skillnaden på en feminist och en vanlig brud är att dom vill snacka politik med en – och att dom förväntar sig att man ger dom orgasm!

            ”Så... no pressure då, Pablo”, sa Anders.

            ”Är inte det där Danne?” utbrast plötsligt Isak och reste sig upp ur soffan. Anders och Pablo följde hans blick och såg på långt avstånd figuren som närmade sig.

            Ånej...! tänkte Anders. Inte ikväll, snälla!!!

            Men visst var det Danne som kom gåendes längs med deras gata, i riktning mot dom – eller troligare, i riktning mot Anders hus...

            ”Vad gör HAN här?” ville Isak veta.

            Pablo såg avvaktande på Anders och sen sa han:

            ”Han är nog här för att träffa Anders.”

            ”Va? Varför? Anders hatar ju han!”

            ”För att han va där häromdan”, sa Pablo.

            ”Va?” sa Isak och stirrade på Anders.

            ”Jag tog med han hem för att han glömt sina nycklar och hans morsa inte va hemma”, erkände Anders. ”Stefan och Mergim hade precis dassat han på skolan och han hade ingenstans att ta vägen...”

            Fastän han var påverkad, berättade han inte för dom att Danne varit hemma hos honom varje dag den senaste veckan efter det. Det räckte med att berätta om det tillfälle som Pablo kände till, tänkte han.

            ”Dassade dom honom?” skrattade Isak. ”Tryckte dom ner hans huvud i toan?!”

            Han skrattade luftigt och gällt.

            ”Ja”, sa Anders och log osäkert.

            ”Men varför tog du med han hem?” skrattade Isak och begravde ansiktet bakom handen.

             Anders började också skratta. Vad dom nu rökt, så började det kicka in.

             ”Jag visste inte vad jag skulle göra”, skrattade Anders. ”Han var blöt!” Isak och Pablo började gapskratta. ”Han hade ingenstans att ta vägen.”

             Isak och Pablo skrattade ännu högre.

             ”Med kiss i hela håret!” skrattade Isak och Pablo vek sig dubbel. ”Hur... hur var det då?”

             ”Asså, han är ju som han är!” sa Anders och skrattade igen.

             ”Så... det var en pain in the ass?”

             ”Ja... även om jag inte vet hur en pain in the ass känns. Än.”

             ”Men vill du att han ska komma hem till dig nåt mer? Som nu ikväll?”

             ”Asså, nej! Han är ju fett jobbig, ju...”, Anders kunde höra på sin egen röst hur påverkad han var.

             ”Men då får du ju köra bort han!”

             ”Jo, fast hur?”

             Isak ryckte på axlarna och reste sig upp igen. Han hävde sig över uteplatsens räcken och skrek:

             ”Du, Danne! Anders vill inte ha dig hos sig, så du kan dra! Fattar du?! Du är inte välkommen dit nåt mer, så stick! Hör du vad jag säger?!”

            Danne stannade till på gatan och stirrade mot dom, en lång stund.

            ”Tänker du dra idag, eller?” skrek Isak.

            Men Danne stod bara still.

            ”Behöver du hjälp, eller? Ska vi bära bort dig, ditt jävla freak!” fortsatte Isak. ”Bara vänd om och dra! Och kom inte tillbaka igen! Fattar du?”

            Danne stod kvar ytterligare nån sekund, som om han vägde sitt beslut. Anders stirrade chockerat på Isak. Allting kändes så hemskt på nåt sätt. Men så såg han hur Danne vände om och började gå och han kände lättnaden i sitt berusade hjärta.

           ”Tack, pucko!” ropade Isak efter Danne och slog sig ner i soffan. Han halsade den sista slatten ur sin trefemma och vände sig sedan mot Anders och sa:

           ”Han kommer nog inte störa dig nåt mer...”

38. Förföljer du mig, eller?

Det ringde på dörren och Anders kunde se honom genom fönstret.

            "Fan...!" mumlade han och såg hur Pappa började gå mot ytterdörren. "SÄG ATT JAG INTE ÄR HEMMA!" ropade han.

            "Va?" sa Pappa. "Men du är ju hemma?"

            "Ja, men säg att jag inte är det!” väste Anders.

            ”Men det kan jag väl inte säga heller?” protesterade Pappa och avbröt diskussionen för att öppna dörren. ”Men hej! Jaa, han är i vardagsrummet.”

            Ljudet av steg från hallen hördes och Anders suckade. Varför utsatte Pappa honom för det här? Varför kunde han inte bara fatta? Han hade ju ändå talat klarspråk! Förbannade idiot!!! Undra på att morsan jämt var så grinig på honom!!!

            ”Tja, tja!” sa Danne och slog sig ner i en fåtölj.

            Anders brydde sig inte om att hälsa.

            ”Förföljer du mig, eller?” frågade han.

            ”Jag tänkte att vi kunde lira lite PS”, sa Danne oberört.

            ”Jag ska plugga”, sa Anders. ”Matten och engelskan till imorrn. Det kanske du också skulle göra?”

            Han slet upp sin ryggsäck, som han lagt på golvet. Plockade ut läxböckerna och stängde av TV:n. Öppnade böckerna och tog fram sitt pennfodral. Låtsades engagera sig i matten, i väntan på att Danne skulle ge upp och dra sin väg. Började räkna några tal, när Danne inte reste sig ur fåtöljen. Fick nog.

            ”Ska du bara sitta där hela eftermiddan och titta på, eller?”

            ”Du kanske kan hjälpa mig med matten?” frågade Danne och satte sig bredvid honom i soffan.

            Anders stirrade på honom. Överraskad.

            ”Men... men är vi ens på samma nivå?” undrade han. ”Du går ju i specialgruppen?”

            ”Men vi har ju samma läxor”, sa Danne. ”Bara att vi är en mindre grupp och att Mervi och Ahmed sitter med hela tiden och förklarar allt i detalj och att man får ställa mer frågor än vad ni får.”

            ”Men jag vet inte om jag är så bra på att förklara”, sa Anders.

            ”Du kan väl försöka?” sa Danne.

            Anders läste igenom instruktionerna och förklarade hur han tänkte när han löste uppgifterna. Danne lyssnade och frågade. Dom räknade några tal och diskuterade varför dom kommit fram till de svar dom kommit fram till. Plötsligt var matteläxan klar och dom gick vidare till engelskan, läste några glosor och skrev det referat, som Suzanne bett klassen att skriva. Det tog förvisso längre tid än det brukade för Anders, men plötsligt var båda läxorna fixade. Och Danne hade varken försökt käfta emot eller smita undan. Han hade faktiskt arbetat.

          När Anders gick in i köket för att ta ett glas mjölk, stod Pappa vid spisen i ett försök att laga mat. Eftersom Mamma blivit så irriterad på honom senast, för att han jämt köpte hämtmat när det var hans tur att fixa middag till familjen, försökte han väl gottgöra henne nu. Dessvärre kunde Anders känna på lukten att köttfärsen i grytan redan var på väg att bli överstekt.

          ”Vad bra att du hittat en kompis att göra läxorna med”, sa Pappa medan han aningslöst rörde om i det brända köttet.

          Men han är ju inte min kompis, var Anders på väg att svara, men beslöt sig för att hålla mun.

          ”Vill han stanna på middag idag också?”

          ”Nä, vi är klara med läxorna, så han ska gå strax”, sa Anders och återvände till vardagsrummet.

          Danne hade startat Need for Speed på Anders Playstation.

          ”Jag tänkte att vi kunde fira att vi blev klara med läxorna så snabbt”, sa han.

          ”Okej, en liten stund då”, sa Anders. ”För vi ska äta sen.”

          Dom spelade en stund, utan att säga särskilt mycket till varandra. När Danne kraschade sin bil och det var dags att starta om för en ny omgång, sa han plötsligt:

          ”Fan, vi borde köra det här med killarna nån gång och typ köra en turnering mot varann, eller nåt.”

          Anders såg på honom i några sekunder och bestämde sig sedan för att det var dags att säga det som han visste var sant, men inte kunnat finna de rätta orden till:

         ”Danne, Ekman kommer inte vilja hänga med dig, bara för att du är här hos mig varenda dag. Det här kommer inte förändra nånting.”

         Han sa det varken elakt eller käftigt, utan bara som ett enkelt konstaterande.

         Danne såg snabbt på honom och vände sedan blicken ut emot fönstret.

         ”Ska vi köra GTA istället?” frågade han efter en stund.

         ”Ah, visst”, mumlade Anders och bytte spel.