...

10. Langare och slödricka
Efter att skoldagen tagit slut tog Anders och Pablo bussen in till stan för att träffa Pablos ölkalle. Anders hade ingen egen ölkalle, varför det var bra att han hade kompisar som Pablo som hade lite connections. Pablos äldsta syster Valentina hade varit ihop med en kille i över två år som blivit den där storebrodern Pablo aldrig fått. Trots att Valentina dumpat killen sedan några månader tillbaka, hade Pablo och han behållit kontakten – och Valentinas ex hade inget emot att köpa ut åt honom. Ikväll hade dom beställt ett rör vodka att dela på. Det kostade, men läsårets första fest fick kosta, tyckte dom.

           Dom mötte Valentinas ex på en avsides parkeringsplats och lämnade över kontanterna som dom tagit ut tidigare. Anders hade föreslagit att dom skulle växla ner sedlarna inne på ICA, men Pablo hade tyckt att det varit schysstare om Valentinas ex skulle få lite dricks för besväret. Anders kunde inte käfta emot, för det var svårt att få tag i alkohol – om man inte var villig att dricka hembränt. Det hade dom gjort en gång i sjuan, men Ekman och Isak hade tyckt att det varit ”lite tattigt” och dessutom var det mer riskabelt.

           Valentinas ex smög över röret i en anonym vit påse och Pablo gömde det snabbt i sin ryggsäck. Transaktionen var klar.

           ”Då är det bara lite slödricka som saknas”, sa Pablo och dom gick längs gågatorna i jakt på närmsta kiosk. Dom gick in på Tips & Spel och letade bland läsken.

           ”Lite Fanta är alltid gott”, sa Pablo. ”Ta apelsin och exotiska frukter.”

           Anders plockade även på sig några festisar och två påsar chips. Vera skulle troligtvis bjuda på snacks, för det hade hon gjort på dom två tidigare festerna hon haft, men det såg ändå alltid bättre ut om man inte kom tomhänt. En medelålders kvinna med färgat hår i en ful och onaturlig orangeröd nyans och med en Tips & Spel-tröja på sig blängde misstänksamt på dom.

          ”Har ni hittat vad ni ska ha?” frågade hon dom surt.

          ”Öh... ja”, sa Anders och tittade på Pablo.

          ”Okej, då ligger kassan däråt”, snäste kvinnan och pekade mot disken – som låg tre meter bort.

          ”Vilken bitch!” viskade Pablo skrattandes till Anders då dom gick fram till disken och la upp drickorna och chipsen. ”Bara för att man är blatte tror hon att vi ska stjäla.”

          Den andra kvinnan som jobbade i butiken stod borta vid postutlämningen och scannade av ett paket som hon räckte över till den kund som stod där.

         ”Hjälper du killarna, eller?” snäste den rödhåriga rasistbitchen åt henne. Hon stod själv vid ett av tidningsställen och rättade till magasinen, så att dom låg i perfekta rader – istället för att hjälpa Anders och Pablo vid kassan. Den yngre kvinnan vände sig om, utan att svara sin kollega, lämnade postdisken och gick fram till Anders och Pablo. Hon log ett kort och glädjelöst leende mot dom och började sedan scanna av deras artiklar i kassan. Anders hajade till då han såg henne och vände sig mot Pablo som uppenbarligen noterat samma sak.

         ”Dannes morsa!” mimade han mot Pablo.

         Till skillnad från sin kollega var hon klädd i sina privata kläder. Hon bar en svart skinnjacka som var öppen, så att den tajta urringade toppen under syntes. Det var svårt att inte fastna med blicken i hennes klyfta, eller notera mönstret från hennes behå som avtecknade sig genom det tunna tyget i den urringade tröjan. Dom mörkröda läpparna rörde sig rytmiskt och det smackade från hennes mun. Hon tuggade visst tuggummi. Lukten från hennes parfym nådde ut till killarna där dom stod och den äldre kollegan vädrade demonstrativt med handen då hon gick förbi kassan, på väg mot det andra tidningsstället, för att markera hur olämpligt hon tyckte det var att använda parfym på offentliga platser.

         Dannes morsa visade inga tecken på att hon kände igen dom, eller att hon var medveten om att dom gick i samma klass som hennes son. Troligtvis hade hon ingen koll på det. Hon verkade totalt ointresserad av dom medan hon stoppade ner deras varor i Tips & Spel-påsen. Hon verkade egentligen totalt ointresserad av allt som försiggick omkring henne; butiken, dom andra kunderna och den surmulna kollegan som hela tiden tittade snett på henne.

         ”Varsågod”, sa hon och räckte över påsen till Pablo.

         Anders och Pablo började långsamt gå ut ur butiken. Dom hade nästan glömt bort att det var här hon jobbade. Att hon fanns på riktigt. Efter all ryktesspridning och mytbildning på skolan den senaste veckan, hade Dannes morsa nästan känts overklig. Som en fantasifigur, eller hörsägen som man talade om när man satt runt lägerelden och berättade historier.

         Men hon var ytterst verklig.

         Och den tystlåtna Maria med piercingen i näsan hade lämnat deras klass på grund av henne...

9. Könshår och alkohol

Första gympan för höstterminen var avklarad. Pierre hade testat klassen i diverse friidrottsövningar ute på gräsplanen och i löpspåret. Och precis som vanligt hade Ekman placerat sig i toppen på resultatlistorna: han sprang snabbast på hundra respektive fyrahundra meter, tog bäst resultat i kulstötningen, kastade längst med liten boll och hoppade längre än nån annan i längdhoppsbanan.

        Fredrik, som hela tiden placerat sig som envis tvåa, slog honom bara i höjdhoppet och diskuskastningen, medan Isak, trots ursinniga försök, endast fick en enda andraplats: i kast med liten boll.

        Anders var inte i närheten av deras resultat. Pablo knep fler tredje- och fjärdeplatser än honom. Men han hade åtminstone hållit jämna steg med Emanuel – och sprungit cirklar runt Timbot, Johannes och Nicolas. Dom tre fick man ju INTE vara sämre än, speciellt Johannes och Nicolas, för då var det RIKTIGT illa!

        Peter, som fortfarande ansågs som ny i klassen trots att han gått med dom sedan i påskas, hade överraskat alla när han helt oväntat sprungit om Isak i löpspåret och därmed kommit trea i båda distanserna, fastän han aldrig tidigare utmärkt sig på gympalektionerna. Naturligtvis hade detta gjort Isak rasande, så till den grad att han svärande lämnat löpspåret och idrottsplatsen i säkert tio minuter, innan han samlat sig nog att komma tillbaka.

        Danne hade som vanligt haft en rad ursäkter i ärmen; hans ena knä var ju dåligt och den ena foten plattare än den andra, så han kunde ju inte springa eller hoppa. Och så hade han ju sneda axlar och en skadad hand, eller vad det nu var, så att han inte kunde stöta kula eller kasta med liten boll så lätt som dom andra. Att han hostade i löpspåret berodde förstås mer på hans astma (som han kämpat med sedan han var fem) än på det faktum att han satt och rökte bakom skolan på håltimmarna. Pierre hade nickat förstående, men ändå skrivit upp hans resultat i pärmen. Nåt skulle ju Danne betygsättas på!

         Av tradition utsågs alltid nån till att stanna kvar efter lektionen och hjälpa Pierre att plocka undan träningsredskapen. Den här gången erbjöd sig Zahraa och Tanya, medan resten av klassen fick springa in till duscharna och svalka av sig.

        Helgen närmade sig nu, med stormsteg, vilket innebar att det snart var dags för terminens första fest. Veras fest.

 *****

 Bara en dag kvar, tänkte Anders, där han stod i duschen och studerade sitt skrev. Han hade inte rakat sig på länge. Det hade ju trots allt varit sommar och ett tag sedan han duschat tillsammans med dom andra killarna. Det hade ju inte blivit så mycket fotboll heller de sista veckorna av lovet, varför han knappt känt sig manad till att hålla ordning därnere. Men nu var det back to business. I morgon skulle han vara på Veras fest och där skulle Nina också vara.

         Och Nina hade varit ovanligt pratsam de senaste dagarna. Förväntansfull inför festen och förväntansfull inför resten av året.

         ”Vi får börja ha våra filmkvällar igen, Anders”, hade hon sagt till honom i matsalen, häromdan. ”Och våra tacofredagar med Elena och Pablo. Jag har verkligen saknat dom nu i sommar!”

          Anders visste inte varför Nina alltid var så schysst mot honom, eller varför hon tyckte så mycket om att hänga med just honom av alla killar – för hon kunde få vilken kille som helst på hela skolan. Ekman hade, till exempel, kollat på film och käkat tacos med henne dygnet runt om hon bett honom om det. Han hade till och med ställt upp på indisk mat och sushi (som Nina emellanåt försökte övertyga Anders om att pröva) och han hade gladeligen sett varenda en av de där europeiska dramafilmerna som Nina gillade, om hon bjudit honom med sig hem.

          Men nu verkade hon föredra Anders. Även om det var oklart i vilket syfte. Dom kunde snacka hur länge som helst, skratta tills dom grät, käka taco efter taco och hålla handen medan dom kollade på skräckfilm. Men aldrig hände det nåt. Nåt MER, alltså.

          Kanske var han bara en vän, eller kanske var han nåt mer, bara att Nina väntade på rätt tillfälle? Till exempel: Veras fest? Hur som helst, var det nog bäst att fundera aktivt på hur han såg ut därnere, bli mer medveten om vilket intryck han ville skapa.

           Han var egentligen inte särskilt hårig – det var väl ingen av killarna i klassen, om man nu skulle vara ärlig. Men reglerna var enkla. Om man inte var en omogen tönt, som fortfarande trodde på tjejbaciller och satt hemma och lekte med lego på helgerna, började man raka sig (hur lite man än hade) så snart alla noterat att man:

      1. Kommit i målbrottet, och

      2. Börjat få hår på kuken och under armarna.

         Håret under armarna fick förvisso sitta kvar, för säkerhets skull, så att ingen skulle få för sig att avsaknaden av pubeshår berodde på att man var sen i utvecklingen – som Nicolas i klassen, för att ta det mest skrämmande exemplet.

         ”Fan, för att se ut som han gör, naken!” hade Isak sagt med äcklad min i duschen i slutet av sjuan och pekat på Nicolas.

         ”Isak, du behöver inte va så taskig”, hade Ekman svarat, medan alla andra skrattat högt och hysteriskt.

         ”Men han är ju så jävla efter! Inte ett hårstrå, inga muskler, knappt nån balle, ens! Och alla här är ju snart fjorton. Det måste ju va nåt fel på han?” hade Isak framhärdat.

         ”Låt han va, Isak!” hade Ekman klippt av samtalet med och killarnas skratt hade tystnat. Dock, hade det inte hindrat nån från att, dagen efter, skriva missfoster med svart märkpenna på Nicolas skåp...

          Anders huttrade till under vattenstrålen, vid minnet, och kastade en skygg blick åt Nicolas – som i vanlig ordning ställt sig längst bort vid det enskilda duschbåset, med sin enorma handduk hängande över axlarna som en mantel, för att ingen skulle kunna se honom, medan han stack in armarna i duschen för att samla vatten i sina händer, som han sedan vaskade sitt ansikte och sin kropp med, under handduken.

          Nej, som Nicolas ville Anders definitivt inte vara. Han vände sig om och såg istället åt Ekman, som precis duschat klart och nu lämnade duschrummet.

          Ekman hade börjat raka sig därnere redan i sjuan, i samband med att han och Louise i A-klassen börjat flörta. Nästan som om han vetat på förhand att dom skulle hamna i säng – eller ja, i Eriks tvättstuga som det egentligen blev. Isak hade kommit rakad redan veckan efter att alla noterat att Ekman börjat – fastän han vid det laget inte haft särskilt mycket att raka bort. Och när ryktena om vad som hänt Ekman i tvättstugan på Eriks fest tagit fart på skolan och tjejerna i åttan och nian börjat vända sig nyfiket om efter honom i korridorerna, hade Anders och Pablo också bestämt sig för att det var dags att börja ansa lite därnere.

          Men det hände att Anders slarvade från och till. Att han inte alltid orkade hålla det så där perfekt trimmat som dom andra. Han hade ju fortfarande inte fått ligga (trots att han rakat sig ända sedan januari i sjuan!) så han var inte lika övertygad längre om att det varit just det som varit nyckeln till Ekmans framgångar hos Louise och Camilla Berggren.

          Men nu var det läsårets första fest. Och dom gick i åttan. Och dom var alla fjorton nu. Nästan alla. Så då kunde ju faktiskt vad som helst hända. Och om det hände, så var det ju bra om man var förberedd. Anders såg en sista gång på sitt pubeshår innan han svepte handduken om sig. Nästa gång han såg det, skulle han hålla en sax och ett rakblad i händerna. Och be till Gud om att han inte skulle skära sig.

Anders lämnade duschrummet och gick fram till sin plats – där dom andra killarna satt och snackade om festen och vad dom skulle dricka.

        "Morsan och farsan har lite grejer hemma, så jag kör på en häxa", sa Fredrik. "Med lite cola och sprite blir det..."

        Han höll upp handen i luften, med tummen mot pekfingret och smackade högt med tungan, som om han just beskrivit en delikatess. Peter, som inte ens var med i deras samtal och satt för sig själv på bänken bakom, skrattade till och skakade på huvudet.

        ”Låter ju...gott”, mumlade han för sig själv, med ett stort flin över hela ansiktet.

        ”Ja, vadå då? Va flinar du för?” ville Fredrik veta.

        Ekman såg på Peter och började flina, han också. Han vände sig mot Fredrik.

        "Freddie, det låter faktiskt skitäckligt, ju.”

        ”Och vad ska du själv dricka då?” sa Fredrik.

        ”Inte nån häxa med cola och sprite, i alla fall”, skrattade Ekman och blinkade åt Peter.

        ”Nä, du ska väl nalla nåt sånt därnt fancy blaha-blaha från dina pärons vinkällare igen?” sa Fredrik stött.

        ”Mina päron har ingen vinkällare”, försvarade sig Ekman. ”Dom har en HEL bar!”

        ”Uh! Du är så bortskämd, Ekman – en liten brat, är du!” sa Fredrik och kastade en av sina använda sportsockor på honom. Ekman fångade sockan i luften och slängde tillbaks den i en skruv åt Fredrik, som missade och fick den på örat.

        ”Varje dag i veckan och två gånger på söndagar”, sa Ekman och drog på sig sina jeans. Han vände sig på nytt mot Peter, som nu rest sig upp för att gå. ”Du var grym därute i löpspåret idag”, sa han. ”Trea, ju!”

        Anders såg hur Isak ilsket kramade sin vattenflaska i handen och hörbart drog efter andan. Peter log, ett snabbt leende.

        ”Du var grymmast”, sa han och ryckte på axlarna. ”Nummer ett”, la han till och höjde på ena ögonbrynet.

        ”Tränar du nåt utanför plugget, eller?” frågade Ekman.

        ”Nä, inte direkt –”, började Peter, men Isak reste sig upp och avbröt honom:

         ”Det var ju det jag sa! Det var ju bara röta, ju! Och hade jag inte landat snett med foten i längdhoppet, så hade jag faktiskt –”

         ”Isak!” sa Ekman. ”Tyst nu!” Han log urskuldande mot Peter och la sin arm om Isaks axlar. ”Bry dig inte om han – han har för mycket hormoner i kroppen, för tillfället. Eller hur, Isak?”

         Isak svarade inte. Han stirrade på Peter, med en blick som var alldeles vild.

         ”Han kan va lugn, jag lovar att halta lite mer nästa gång vi springer”, sa Peter och log mot Ekman. ”Ha så kul på festen, imorrn!”

        Dörren slog igen efter Peter.

        ”Asså, vem fan tror han att han är?” fräste Isak.

        ”Ja, han är så jävla märkvärdig, jämt!” instämde Fredrik.

        ”Så tyst och så fucking konstig!” fortsatte Isak.

        ”Boys, lugna ner er”, sa Ekman och placerade myndigt Isak på bänken. Det var tyst i några sekunder.

        "Anders och Pablo? Har ni fixat dricka till festen än?” bröt Emanuel tystnaden med. Hans röst darrade lätt. Han tyckte inte om konflikter, eller när en diskussion blev för högljudd. Förmodligen hade Isaks tjafs med Peter gjort honom obekväm, gissade Anders.

         "Vi har vårt på det torra", sa Pablo.

         "Vadå, ska ni inte supa, eller?!" sa Fredrik chockerat.

         "Nej, asså...!" skrattade Pablo och alla andra började också skratta.

         "Freddie, seriöst! Ibland är du fan dummare än Johannes!" sa Isak.

          Alla skrattade ännu mer, till och med Johannes – även fast det såg ut som att han inte riktigt fattade vad det var som var kul.

          ”Jag har inte fått tag i dricka än”, klagade Isak. ”Min langare hade inte tid att ses ikväll och imorrn vete fan om jag hinner!”

          ”Snacka med Stefan och Mergim, då?” föreslog Ekman, fastän han visste att det inte var nåt alternativ:

          ”Dom fixar ju bara hembränt”, gnällde Isak.

          ”Passar ju dig!” sa Pablo.

          ”Jag är väl ingen tattare heller!” svarade Isak med ett överlägset flin.

          ”Jag hade delat med dig, men jag har bara några bärs och jag vill inte va nykter en hel kväll”, sa Ekman och knöt sina skor. Anders misstänkte att det verkliga skälet till att Ekman inte ville dela, var att han var irriterad på Isak för att Isak lackat ur när han snackat med Peter förut. För Ekman var alltid generös, annars.

          ”Och jag delar redan mitt med Anders”, sa Pablo till Isak. ”För om jag måste välja mellan er två, så är det ju klart som fan att jag väljer Anders!” Han flinade åt Isak, som gjorde en min tillbaka.

          ”Det blir nog till att dricka slattar för din del, gubben”, mumlade Ekman.

          ”Vera har massa vin”, ropade plötsligt Danne, borta vid sin och Johannes bänk.

          ”Va? Hur vet du det? Du är ju inte ens bjuden”, sa Isak.

          ”För att hon sa det!” sa Danne.

          ”Till dig? Ofta”, sa Isak och vände honom ryggen.

           ”Till Kajsa och Ellinor”, sa Danne. ”Jag hörde henne i korridoren. Hon har sparat undan MASSOR till tjejerna och hon sa åt dom att inte berätta nåt för er, för dom skulle ha det för sig själva. Men hon har! Så ni kan säkert ta från henne – allihopa!”

          Killarna stirrade på honom under några sekunder. Sedan sa Isak:

          ”Det enda som är tattigare än att dricka hembränt är att snylta på andras dricka. Speciellt om det är personen som HAR festen. Fast det är väl ingen som är förvånad över att det är DU som kommer med en sån idé... jävla nolla!”

8. Du är inte bjuden

"Fest hos mig på fredag", sa Vera och lutade sig med armen mot skåpsraden där Anders och Pablo stod. "En back-to-school-grej. Kommer ni, eller?"

      Anders såg på Pablo och sedan på Vera igen.

      "Ja", sa han. "Självklart!"

      "Fan va kul!" sa Pablo.

      "Eller hur?" sa Vera. ”Så se till att fixa dricka så kör vi!”

      ”Visst, jag hör med min ölkalle på en gång”, sa Pablo och plockade upp sin telefon.

      ”Ska du ha fest, Vera?” undrade Isak, borta vid sitt skåp – och några nyfikna huvuden vände sig genast åt Veras håll. Vera lutade sig bakåt mot skåpen med hela ryggen och smackade nöjt med sitt tuggummi. Hon log hemlighetsfullt och lät blicken glida snabbt över alla nyfikna ansikten, innan hon svarade Isak, med provocerande låg röst:

      ”Ah, det ska jag. Det blir några få sköna personer och jag.”

      ”Får man komma, eller?” frågade Isak.

      Vera blåste en bubbla och lät den spricka.

      ”Kan du väl”, sa hon.

      ”Nice!”

      Vera såg avvaktande på Ekman, som stod vid sitt skåp och kollade sin telefon, utan minsta reaktion på deras festsnack.

      "Adam?" sa Vera.

      ”Mm...?” mumlade Ekman, utan att lyfta blicken från telefonen. Vera gick fram till honom och la sin hand över telefonens display.

     ”Vad säger du om fredag?” frågade hon.

     ”Vadå, vad händer på fredag?” svarade han och det hördes på hans röst att han visste precis vad hon menade, men bara låtsades som om han inte gjorde det, för att retas med henne. Vera gjorde en ful min mot honom.

     ”Kommer du, eller inte?”

     Ekman drog på svaret i några sekunder och hans röst var uttråkad och dryg, när han svarade henne:

     "Asså, jag vet inte... dina fester är alltid så jävla tråkiga."

     Vera gav honom en smäll på axeln.

     "Du är så jävla töntig, Adam!" sa hon. Ekman flinade.

     "Slåss du?", sa han retsamt och borrade med pekfingret mot hennes överarm. "Har du lärt dig boxas i sommar, eller?"

     "Väx upp!" snäste Vera, men man såg glimten av ett leende i hennes ögon. Hon tog ut tuggummit ur munnen och klistrade fast det på hans skåp.

     ”Men va du kladdar”, sa Ekman. Han suckade tillgjort och skakade på huvudet.

     "Bäst för dig att du kommer", sa Vera. ”Annars får du ett i pannan nästa gång!”

     Hon formade en kyss med läpparna åt honom och vände för att gå.

     "Bjuder du på dricka?" fortsatte Ekman att retas och killarna började skratta.

     "DU BJUDER!" svarade Vera över axeln.

     Danne stod en bit bort, tillsammans med Johannes. Han såg på Vera, som kom gående i deras riktning och hoppades att hon skulle stanna till hos dom och berätta om festen. Det gjorde hon inte. Hon gick rakt förbi honom och stannade istället hos Kajsa och Ellinor, som – precis som vanligt – stod och viskade och fnittrade för sig själva.

      "Kajsa, Ellinor! Det blir lite häng hos mig på fredag. Det finns plats om ni vill komma."

      Danne kunde inte tro det. Vera gillade ju knappt Kajsa och Ellinor. Hon brukade ju jämt anklaga dom för att vara fjortisar – och ÄNDÅ fick dom komma på hennes fest?!

      "Ja, låter ju asroligt, ju!" sa Kajsa och Ellinor nickade ivrigt.

      "Bra! Då ses vi på fredag, då!"

      ”Kommer Adam också?” ville Kajsa veta.

      ”Ja, tyvärr”, sa Vera. ”Tjejer, förresten: jag kommer ha en låda vin, så om ni vill ha så finns det.” Hon blinkade åt dom.

      ”Åh, va schysst!” sa Ellinor. ”För jag pallar verkligen inte att köpa av den där pervosnubben utanför systemet igen...”

      "Nä, det slipper ni”, sa Vera. ”Men säg inget till killarna bara. Dom får ta med sig eget!"

      Vera såg sig om, som om hon letade efter fler att bjuda in. Hennes blick svepte över klasskamraterna och hon fick ögonkontakt med Danne, men hon bröt den snabbt och fortsatte spana. Danne förstod att han inte skulle bli bjuden. Plötsligt kom Dessie fram till Vera.

      "Jag snackade med Nina och Elena", sa hon. "Dom är också på."

      "Perfekt!" sa Vera. "Vet du nån mer?"

      "Har du snackat med killarna?"

      "Ja."

      "Fredrik och Emanuel, kanske?"

      "Möjligen Emanuel", sa Vera. "Fredrik är så jävla barnslig."

      "Men han är rätt kul", sa Dessie.

      "Okej, snackar du med han, då?"

      "Visst."

      Dom började gå genom korridoren och passerade Tanya och Zahraa, men stannade inte upp för att berätta om festen. Dom var inte heller bjudna, tänkte Danne, men eftersom Tanya och Zahraa aldrig umgicks med Vera och Dessie, kanske dom inte brydde sig så mycket?

      Plötsligt såg Danne hur Vera hejdade sig då hon passerade Marika. Marika stod och grävde i sitt skåp med ett frånvarande ansiktsuttryck. Det var oklart vad hon letade efter.

      Vera gick fram till henne.

      "Marika, jag ska ha fest på fredag. Vill du komma?"

      Marika stirrade på henne.

      "Va, ska du ha fest?" sa hon förvånat.

      "Ja, på fredag", sa Vera. "Vill du komma?"

      Marika stirrade dumt på henne och Vera gömde ansiktet i handen.

      "Förlåt, jag skoja bara!" fnissade hon.

      "Va?" sa Marika.

      "Du är inte bjuden, Marika!" fnissade Vera.

      Dessie kom fram till dom, tog Veras arm och drog henne med sig bort från Marika.

      "Asså, seriöst Vera!" fnittrade hon. "Jag trodde på allvar att du tänkte bjuda henne och jag bara WHAT?!"

      "Men NEJ! Tror du jag är DUM, eller?" sa Vera och dom sprang gapskrattandes iväg genom korridoren.

      Marika såg efter dom.

      "Vadå?" sa hon.