...

123. Vi kan få problem med soc om du håller på så här

Danne gjorde sig i ordning. Han hade valt ut sina bästa kläder. Inte för att han hade så fina kläder, men nu kombinerade han ihop det han hade så att han fick en outfit som kanske Ekman och tjejerna i klassen skulle tycka var någorlunda okej.

          Håret hade han fixat. Han hade studerat Ekmans frisyr i skolkatalogen och gjort sitt bästa för att forma det likadant – och han var rätt nöjd med resultatet. Visst, det var inte samma färg och hans hår hade inte riktigt samma längd som Ekmans eftersom det var en utväxt snaggfrisyr som bara kostat 99 spänn, till skillnad från Ekman som gick hos såna där snordyra frisörer som aldrig tog fram maskinen och bara körde av allt. Men det här fick i alla fall duga!

          För ikväll var det dags.

 *****

När han kom ut från toaletten stirrade morsan på honom.

         ”Har du använt mina produkter?” frågade hon.

         ”Vadå, får jag inte det, eller?” fräste han tillbaka.

         ”Dom kostar ju en del”, sa morsan surt. ”Det är ju inte som att du direkt bidrar till den kostnaden.”

         ”Nä, men nu ska jag dra ut på fest och då vill jag inte se ut som fan”, sa han. ”Eller tycker du att jag borde det, eller?”

         ”Nä, det borde du väl inte”, mumlade hon. ”Tar du hand om disken innan du sticker?”

         ”Nä, jag ska dra NU.”

         ”Ah, men då får du fixa det när du kommer hem då. Och då är du hemma SENAST klockan elva.”

         Senast klockan elva? Som fan att han skulle! Det där tänkte han inte ens svara på. Istället tog han upp sitt ciggpaket ur fickan och tände en cigarett mitt framför hennes ögon.

         ”Va fan sysslar du med? Är du inte klok, eller?” utbrast morsan.

         ”Jag röker. Precis som du gör”, sa Danne.

         ”Du släcker den där på en gång – och ge hit resten av paketet!”

         Morsan höll demonstrativt fram sin hand för att ta emot cigaretterna. Men Danne ignorerade hennes hand och gick istället förbi henne, in till köket.

         ”Du talar inte om för mig vad jag ska göra”, snäste han.

         ”Jo, det kan du ge dig fan på att jag gör!” skrek hon efter honom. ”Du är minderårig och det är jag som har ansvaret för dig – och då får du göra precis som jag säger!”

         ”Du har inte tagit ansvar för mig på hur många år som helst!” svarade han.

         Hans ord fick henne att tystna och hon sa inget på en lång stund. Danne öppnade kylskåpet och började plocka ut de ölburkar som stod därinne. Morsans öl.

        ”Danne, fattar du inte att vi kan få problem med soc om du håller på så här?” sa morsan ute i vardagsrummet. Hårdheten i hennes röst var nu borta och hade ersatts med en mjukare och mer vädjande ton.

        ”Kanske lika bra att vi får problem med dom”, sa Danne trotsigt. ”Jag tror inte det kan bli värre än det redan är här.”

        Han stoppade ner ölen i en plastkasse och gick ut till vardagsrummet för att möta henne igen. Han höll upp en av ölburkarna framför henne.

        ”Jag tar dom här med mig också”, sa han och knäppte upp burken och tog en djup klunk. Han försökte ignorera beskan och se ut som om han inte gjorde annat än att dricka öl om kvällarna, i det att han stirrade ut henne.

        ”Men Danne för i helvete! Nu får du ju ge dig! Du låter bli min öl, fattar du det?!”

        ”Du dricker själv”, sa han hårt. ”Du är ute och super nästan varenda jävla dag. Vad tror du soc skulle säga om det?”

        Morsan sjönk ner på soffan, som om all luft gått ur henne.

        ”Varför är du så jävla elak för?” frågade hon matt.

        Under bråkdelen av en sekund tvekade han. Men så tog han sats och sa:

        ”Jag vet inte. Men du kan ju åka över till Catrin och fråga om du får sova där. Det brukar ju alltid lösa alla dina problem!”

        Han tog ett till bloss på cigaretten och sänkte ännu en klunk av den äckliga starkölen.

        ”Eller så kan du gå ut och hitta nån ny man igen, så att folk får mer skit att snacka om mig i skolan!”

        Han ångrade sig så fort han sagt det där sista. Men det var försent för att tas tillbaka. Hon hade redan hört och redan reagerat. Hennes haka hade fallit ner mot hennes bröst och ögonen var fyllda med en blandning av rädsla och sorg. Hon reste sig upp ur soffan, placerade en hand framför munnen och gick förbi honom och in i sitt sovrum.

        Fan, fan, fan!

        Varför skulle han säga sådär för? Även om det var sant, så var det över gränsen.

        Han gick in i köket igen och tömde ut resten av den öppnade ölburken i vasken.

        Han märkte att han grät.