...

121. Samkväm med familjen
Så var ännu en skolvecka slut och det var dags att dra hemåt. Anders följde Pablo, Ekman, Peter och Isak genom korridoren. Den där klumpen han haft i magen de senaste dagarna kändes bara tyngre och svårare att ignorera för varje sekund som gick.

          ”Hur blir det med förkröket imorrn? Skulle du komma, Anders?” ville Pablo veta.

          ”Eh... nä... jag måste på en grej innan”, sa Anders.

          ”Vadå för grej?”

          ”Med släkten. Det är ju två år sen morfar...”

          ”Ah, just det”, sa Pablo.

          ”Så vi ska på middag hos mormor med släkten, och så.”

          Det var ju inte helt falskt, åtminstone. Det var ju snart årsdagen för morfars bortgång och på middag hos mormor skulle han ju, med mamma och Jonna. Även om det inte var nu på lördag.

           ”Vill du hänga med ut ikväll?” frågade Peter till Ekman.

           ”Vadå, var ska ni?” ville Isak veta, men ingen brydde sig om att svara honom.

           ”Nä, jag ska nog spara mig till imorrn – jag vill va fräsch på festen”, sa Ekman. ”Förresten ska morsan och farsan ha ett litet get-together ikväll, som dom nog förväntar sig att både Anton och jag är med på – för syns skull.”

           ”Lite samkväm med familjen, alltså?”

           ”Exakt.”

           ”Seriöst? Samlag med familjen?” sa Isak till Peter. ”Är du pervers, eller? Sen när har du börjat dra såna snuskskämt? Du som ska va så jävla PK jämt!”

           Peter stirrade på Isak och började sedan flina åt honom.

            ”Sen jag började umgås för mycket med dig, antagligen”, svarade han och skrattade.

            ”Isak, han sa samkväm, inte samlag”, stönade Ekman och slog sig mot pannan.

            ”Han förstår ändå inte skillnaden, för han vet inte vad samkväm betyder”, skrattade Peter.

            ”Asså, vem pratar ens så? Det låter ju HELT efterblivet”, sa Isak.

            ”Mer efterblivet än att ha ett dåligt ordförråd, menar du?” frågade Peter och log oskyldigt. Hans röst dröp av sarkasm. Isak såg för en sekund ut som om han tänkte kasta sig över Peter, men Ekman stoppade honom genom att genast ta tag i hans axlar.

            ”Kan vi slippa den här kraftmätningen nu, eller?” frågade han.

            ”Fine by me”, sa Peter och höll upp båda händerna i luften.

            Isak stirrade fientligt mot Peter, men gick tydligen med på Ekmans förslag ändå, eftersom han valde att byta samtalsämne:

            ”Adam, jag har ett rör vodka till imorrn. Är du sugen på att dela? Vi skulle kunna blanda drinkar?”

            Ekman hann aldrig svara, för plötsligt hördes Dannes röst från trappavsatsen ovanför.

            ”Anders!” ropade han och Anders kände hur hjärtat sjönk ner till magtrakten. Dom andra killarna stannade till i trappan och vände sig uppåt mot Danne, som stod där och hängde över räcket. Anders såg på dom, svor inombords och sände en signal mot Isak:

            Snälla, hjälp mig nu! Distrahera dom!

            Han gick upp för trappan, ställde sig alldeles nära Danne och frågade med sänkt röst:

            ”Ja?”

            ”Fixade du in mig på listan?”

            ”Mm. För en stund sen.”

            ”Schysst! När blir förkröket då?”

            Anders kunde höra hur Isak började babbla om sitt vodkarör igen. Kanske skulle det hindra dom andra från att höra?

             ”Jag vet inte, jag måste kolla några grejer först. Jag sms:ar dig så fort jag vet. Vi hörs imorrn!”

             ”Kommer dom andra då?”

             ”Eh... jag vet inte. Vi hörs sen!” sa Anders snabbt och skyndade nerför trappan. Pablo, Ekman, Peter och Isak följde honom. Isak babblade fortfarande på. Pablo närmade sig Anders.

             ”Vad ville han?”

             ”Han... han ska tydligen också på julfesten imorrn –”

             ”Ska han?”

             ”Ja, tydligen. Och han undrade om vi skulle ha nåt förkrök innan.”

             ”Vadå, vad sa du då?”

             ”Han sa ju nej, så klart!” svarade Isak i Anders ställe och gav Anders en diskret klapp på ryggen. ”Klart vi inte vill ha Danne på vårt förkrök, heller! Kom nu så drar vi innan han följer efter!”