...

97. Dumma, stöddiga machokillar som tycker att dom är guds gåva till jordens kvinnor

Isak höll sig på avstånd nästa dag. Han dök upp sent till morgonsamlingen – då Suzanne redan hunnit stänga dörren till klassrummet – och han satte sig själv vid en egen bänk. Så fort samlingen var över, var han först ut av alla. Dom såg inte röken av honom mellan morgonsamlingen och engelskan och på engelskan trängde han sig ner bredvid Fredrik – och satt med blicken ihärdigt fäst i textboken genom hela lektionen. På fysiken höll han sig först till Ellinor, men blev efter en stund grinig och satte sig själv, när Kajsa började tjura över att hon inte fick jobba med Ellinor som hon brukade.

          ”Fuck it! Sitt med Ellinor då!” väste han och bytte plats.

          ”Isak, vi kan ju köra alla tre!” försökte Ellinor, men Isak ignorerade henne.

          På lunchrasten var Isak återigen osynlig. Anders jublade inombords. Han hade aldrig trott att det skulle gå SÅ bra att bli av med Isak, men det hade det. Men det verkade som om Ekman och Pablo började ana oråd, för dom såg sig omkring i korridorerna och ute på skolgården.

          ”Shit, var tror du han är nånstans?” frågade Pablo Ekman, som ryckte på axlarna.

          ”Girls, har ni sett Isak?” frågade Ekman Vera och Dessie, som kom gåendes i deras riktning.

          ”Jag såg han nere i rökhörnan för en stund sen”, sa Vera.

          ”I rökhörnan?” upprepade Ekman förvånat.

          ”Ah. Med Mergim och Stefan och deras lilla gäng...”

          ”Han stod där nere i morse också”, berättade Dessie, som precis som vanligt hade koll på allt och alla.

          ”Det är så illa, asså?” sa Ekman.

          ”Mm”, sa Vera och ritade med fingret mot hans bröst. ”Jag tror han är lite sur för det ni gjorde igår.”

          ”Fan också”, mumlade Ekman.

          Isak brukade röka på helgerna när dom var ute och festade. Men han hade aldrig gjort det till vardags. Förmodligen för att han alltid varit så mån om att kunna hålla jämna steg med Ekman och Fredrik på gympan och fotbollsträningarna, tänkte Anders. Om han nu undvek dom efter gårdagen och dessutom gjorde det med en cigg i mungipan, var han nog riktigt upprörd.

          ”Jag kanske ska snacka med honom?” sa Ekman med en blick på Peter, som om han ville ha Peters åsikt i frågan.

          ”Äh, skit i det”, sa Peter och log snett mot honom.

          ”Men jag tror han är ledsen på riktigt.”

          ”So? Han är en douche som gör andra ledsna varje dag”, sa Peter. ”Du är inte skyldig honom nåt, Adam.”

          Anders ville nästan ta tillfället i akt att ropa: Ja, jag håller med Peter! Men han vågade inte riktigt, för då skulle kanske Pablo och Ekman titta snett på honom. Det var kanske bäst att låta Peter sköta det här själv. Honom lyssnade ju Ekman alltid på, nu för tiden.

          ”Nä, jag vet”, sa Ekman och nickade långsamt. ”Men han har det inte så lätt, Peter. Han mår inte så bra.”

          ”Om du säger det, så...”, sa Peter med en axelryckning.

          ”Stackars Isak”, sa Vera deltagande, men hon log hånfullt. ”Och ni som skrattade ut honom TOTALT igår inför HELA klassen och sen fick Morgan att köra iväg honom från grabbhörnan!”

          Hon såg Ekman djupt in i ögonen och började leka med kragen på hans jacka.

          ”Du är så elak, Adam”, sa hon – och det lät på hennes ovanligt mjuka röst som om hon givit honom en fin komplimang...

Mycket riktigt befann sig Isak nere i rökhörnan bakom gympasalen. Han höll en halväten vitlöksbaguette i ena handen och en halvrökt cigg i den andra. Han stod bredvid Mergim och Stefan och deras pack av minioner – och skulle ha kunnat vara en av dom. Bara det att han inte deltog aktivt i deras samtal (som för övrigt handlade om nån tjej som Stefan knullat kvällen innan, givetvis över framgaffeln på en TRIMMAD crossmoped – vad gör man annars utomhus en iskall kväll i november, liksom??).

           Anders höll sig en bit ifrån, då Ekman närmade sig Isak. Peter gjorde honom sällskap.

           ”Han passar ju rätt bra in bland dom här grabbarna”, sa Peter till Anders och log så där vuxet och sarkastiskt som bara han kunde.

           Anders höll med. Isak hade verkligen hittat sitt folk: ett gäng dumma, stöddiga machokillar som tyckte att dom var guds gåva till jordens kvinnor... det hade varit skrattretande om inte Isak sett så oerhört vilsen ut.

           ”Öh, Ekman!” ropade Stefan och Mergim i mun på varandra. Dom ville förstås få chansen att berätta Stefans fantastiska knull-historia ända från början till honom, men Ekman log endast kort mot dom och drog istället Isak med sig, bortåt buskaget till.

           ”Hur är det, bror?” frågade han Isak.

           ”Det är bra”, sa Isak utan att möta hans blick.

           Ekman tog cigaretten ur Isaks hand, släppte den till marken och trampade död på glöden. Hade någon annan gjort det, hade Isak säkerligen fått ett av sina utbrott. Men nu var det Ekman.

           ”Okej”, sa Ekman och nickade allvarligt. ”Du är väl inte sur för det där på matten?”

           Isak drog på svaret.

           ”Nä. Det spelar ingen roll”, sa han till slut och spände plötsligt blicken i Anders. Hans ögon avslöjade att han inte var sur för det som hänt.

           Han var totalt jävla rasande.

           Och – Anders bara fattade det där och då – Isak tänkte hämnas på honom.