...

103. Lite strul, kanske lite kärlek och en massa, massa hat

Det hade tisslats och tasslats om det på skolan hela veckan, men nu var det visst officiellt. Ekman hade strulat med Jennifer Tomsson i 8E förra helgen. Strulat och kanske nåt ännu mer? Danne hade inte undgått ryktena, fastän han inte längre umgicks med Ekman och boysen.

         ALLA pratade om det.

         Jennifer Tomsson var lätt den snyggaste tjejen i 8E, men vad som var annorlunda med henne – i alla fall i jämförelse med Ekmans andra tjejer – var att hon hörde till den alternativa sorten. Hon hade spikrakt hår som var jättelångt och hennes underhår var flera nyanser mörkare än resten av håret. Och så bar hon nästan alltid såna där Doc Martens-kängor och polotröjor och sminkade sig mörkare runt ögonen än dom andra tjejerna. Hon lyssnade inte på något som låg på någon av Spotifys topp 50-listor. Om några år skulle hon garanterat börja tatuera sig överallt också.

          Hon var fräsch, tyckte Danne. Och det kom ju knappast som nån överraskning. Alla visste att ingen kunde ha bättre smak när det gällde tjejer än Ekman. Nu ville alla killar ha en brud som Jennifer Tomsson. Danne också.

           Ekman och Jennifer stod tätt intill varandra och pratade med låga röster. Killarna och tjejerna stod och kollade på. Killarna viskade om hur het Jennifer var. Viskade för säkerhets skull, så att inte Ekman skulle höra. Han hade nämligen tryckt upp en kille från D-klassen mot väggen i våras när han hört killen säga att han ville knulla Camilla Berggren, som Ekman då hade ihop det med, mellan pattarna.

          ”Du kommer ALDRIG få knulla nån, din fula fan!” hade han sagt till killen. Dessa ord förföljde fortfarande den stackars kåtbocken från D-klassen.

          Tjejerna pratade om hur coola Jennifers kläder var, fastän dom själva inte klädde sig som hon gjorde. Någon tyckte förvisso att Jennifer hade såå konstig stil och fattade inte vad Adam såg hos henne, men tystnade när dom andra sa att hon bara var svartsjuk.

          ”Men tror ni dom har gjort det, eller?”

          ”Är väl klart dom har! Det är ju Ekman, vi snackar om!”

          ”Dom har väl inte suttit och ätit bullar och druckit saft direkt, när dom varit ensamma, fattar du väl?”

          ”Men REDAN?”

          ”Asså, man ser det på hur dom står. Kolla! Såg ni hur hon la handen mot hans bröst när hon pussade honom?”

          ”Åh!”

          Danne kände sig så avundsjuk att han inte visste var han skulle ta vägen. Han önskade så förbannat mycket att han kunde få vara i Ekmans skor, om så bara för en dag, att han höll på att gå sönder. Ekman var perfekt och hela hans liv var perfekt. Inte så där förbannat trassligt och jävligt som hans e–

         ”Du kan säga åt din jävla hor-morsa att hålla sig borta från min farsas lägenhet i fortsättningen!!”

         Öh... va?!

         Danne skulle precis vända sig om för att se vem det var som skrikit, men personen verkade redan ha tappat tålamodet och kastade därför något hårt på honom för att fånga hans uppmärksamhet. Det small till mot hans arm och han såg hur en skolbok dunsade ner i golvet. Två meter ifrån honom, i korridoren, stod en tanig liten kille som var alldeles illröd i ansiktet och stirrade på honom med ett sånt hat att Danne knappt kunde tro att det var möjligt.

        ”Jag vill inte ha dig i min familj och inte din äckliga jävla morsa heller! Fattar du det?!”

        Det hade blivit alldeles tyst i korridoren. Alla hade slutat prata om Ekman och Jennifer. Alla stod nu och kollade på Danne och den arga lilla killen. Till och med Ekman och Jennifer hade för ett ögonblick tappat intresset för varandra – det vackra folket hade minsann också blivit nyfikna!

        Danne stirrade på killen. Han kände igen honom. Han hade sett honom i korridorerna och ute på skolgården under hösten, men han visste inte vad snubben hette. Det var en av dom nya eleverna. En av sjuorna.

         ”Va snackar du om?” stammade Danne.

         Men killen gav honom bara långfingret och gick.

         ”Dra åt helvete, jävla bög!” skrek han över axeln. ”Och ta din kuksugande morsa med dig!”