...

100. När du får oväntat besök
Söndag förmiddag. Klockan var 11:17. Nella hade precis vaknat. Thomas låg inte kvar i sängen. Han hade låtit henne fortsätta sova. Kuddar och lakan var i en enda oreda. Så som dom hållit på halva natten, hade det varit konstigt om det inte varit kaos.

         Nella hittade sina trosor på golvet, tog dom på sig och gick ut ur sovrummet. Hon kunde höra hur det spolade i rören och plaskade och skvätte inne i badrummet. Thomas var visst i duschen. Nella gick in i köket. Hon ställde in vitvinsboxen i kylskåpet. Den hade dom glömt framme, då dom fått fullt upp med annat. Hon sköljde ur glasen och ställde in dom i diskmaskinen. Thomas hade diskmaskin i sin lägenhet. Tänk om hon kunde haft det själv, hemma hos sig. Då hade det kanske inte sett ut som det gjorde i hennes lägenhet. Då hade Danne och Max kanske också varit lite mer hjälpsamma, där hemma. Kanske.

         Nella matade kaffebryggaren, fyllde med vatten och knäppte igång apparaten. Kanske överraska Thomas med lite frukost? Eller ja, med lunch, eller brunch, eller vad man nu skulle kalla det? Hon öppnade kylskåpet igen för att se vad som fanns där. Hon hann notera grädden och kartongen med ägg och tänka äggröra, innan hon avbröts av det skrapande ljudet från låset ute i hallen. Hon vände sig om. Från Thomas kök såg man hela vägen fram till halldörren – och dörren höll precis på att öppnas!!

         Hon insåg nu att hon var helt topless. Hon hade endast sina svarta spetstrosor på sig. På en av köksstolarna hängde Thomas vita skjorta. Det var här dom börjat klä av sig, kvällen innan – tack gode Gud!

         Nella hann precis sträcka ut armen, rycka skjortan till sig och svepa den om sig då dörren for upp. Skulle hon springa och gömma sig? Eller dyka ner bakom matbordet? Det fanns ingen annanstans att ta vägen från där hon befann sig.

         Men det var redan försent.

         Dom var redan inne i lägenheten. Dom hade redan stängt dörren bakom sig. Dom hade redan avbrutits mitt i sitt samtal:

         ”Men borde vi inte ringt och kollat om han är här då?”

         ”Skit samma! Nu är vi här och så slipper vi betala för att gå på toale-”

         Dom hade redan fått syn på henne.

         En pojke och en flicka. I ungefär samma åldrar som hennes egna barn. En pojke och flicka som nu stod och stirrade på henne med gapande munnar.

         Vattnet spolade fortfarande obönhörligt inne i badrummet. Thomas duschade fortfarande därinne. Han skulle inte komma ut och rädda henne från det pinsamma och obehagliga i situationen på minst flera minuter. Vad skulle hon säga? Vad skulle hon göra? Hur skulle hon förklara det här?!

          Nella kände hjärtat banka, hårdare och hårdare.

          Bam-Bam-Bam-Bam!!!

          ”Eh... hej?” sa Flickan osäkert. Det fanns en märklig rädsla i hennes ögon, som fick Nellas nervositet att öka ytterligare.

          ”Hej”, svarade hon. Hon kunde höra att hennes röst inte bar; svaret kom som en viskning.

          Flickan och Pojken stirrade på henne, med blickar som sved och fick henne att känna sig naknare än hon var. Hon la armarna om sig. En över magen och en över bröstet, försökte till varje pris förhindra att skjortan skulle åka upp.

          ”Vem fan är du?” frågade Pojken efter några sekunders tystnad.

          Nella svalde och tog ett steg bakåt mot köksbänken. Hon kände att hon behövde allt stöd hon kunde få nu...