...

127. Julfest 17 - Varför försvarar du han för?

Innanför entréporten stod ett bord uppställt, där en tjej och en kille från nian satt och samlade in biljetterna. Anders och Danne lämnade in sina biljetter och uppgav sina respektive namn och tjejen bläddrade bland sina papper, med en överstrykningspenna i beredskap. Hon bläddrade och bläddrade och gick tillbaka i listan och kollade en gång till.

          ”Skrev du inte in oss på listan?” frågade Danne.

         ”Jo, det gjorde jag”, svarade Anders irriterat – men tänkte skräckslaget att nåt kanske blivit fel med deras namn. Tänk om Clary Wilson missat att lägga till dom? Eller om nån annan uppgett deras namn strax innan, så att Danne och han redan var överstrukna? Skulle dom bli tvungna att vända och gå i så fall? Den där killen stirrade misstänksamt på dom. Han skulle förmodligen kicka ut dom på en gång om han fick för sig att dom försökt fuska sig in.

         ”Ja, men DÄR var ni ju!” utbrast tjejen och strök över Anders och Dannes namn. ”Känns som att jag får be morsan och farsan om glasögon i julklapp!”

         Hon såg på killen och dom båda skrattade. Killen tog fram två armband i nåt plastigt material från en burk som stod på bordet och gav Anders och Danne varsitt.

        ”Om ni går ut, så visar ni bara upp armbandet i dörren så släpper vakterna in er igen”, förklarade han.         

        ”Välkomna!” sa tjejen. ”Ni kan hänga av er därborta!”

        ”Lämna inga värdesaker i fickorna bara!”

         Anders och Danne gick bort till raderna med klädhängare och började hänga av sig sina jackor. Anders kunde fortfarande inte se nån från klassen. Dom var väl redan inne i det andra rummet: det på andra sidan den stora porten därifrån musiken dånade ut. Däremot la han märke till Edvin och Ilia, som gick i 8A. Dom stod utanför toaletterna och fyllde upp sina fantaflaskor med – vad Anders antog var – hembränt. När dom fick syn på Danne började dom knuffa på varandra och peka. Ilia skrattade högt och Edvin sa nåt till honom, som Anders inte kunde uppfatta.

         Shit också, tänkte Anders. Han hade ingen lust att stöta på dom där två nu.

         På vägen till festen hade han repeterat sin historia tyst för sig själv, gång på gång och ord för ord. Repeterat hur han och Danne sprungit på varandra vid busshållplatsen och tagit samma buss till festen. Hur dom hade knäppt varsin öl på vägen till Arbetarföreningens gamla klubblokal, medan dom promenerat dit från torget.

        ”Vi går ju faktiskt i samma klass. Det vore ju bara löjligt att låtsas som att jag inte känner han när vi ska åt samma håll.”

        Men Anders visste att Edvin och Ilia inte skulle intressera sig för hans bortförklaringar. Dom var alldeles för elaka och flamsiga för att bry sig om vad han hade att säga. Dom skrattade och pekade på Danne. Förmodligen stod dom där och drog elaka sexskämt om Dannes morsa.

        Lyckligtvis såg inte Danne nåt utav det. Han var för upptagen av att tömma sina jackfickor på värdesaker: den där repiga gamla S3:an med sprickor i displayen och sitt hopknycklade paket Marlboro Gold.

        Edvin och Ilia stod fortfarande och glodde på honom och Danne, som två stora idioter. Men nu började dom visst röra på sig. Fast...

        Ånej...! Dom rörde sig hitåt. Fuck, också!

        ”Danne Larsson!” sa Edvin med ett brett hånflin. ”Hur fan hade du råd att komma in här?”

        ”Öh, dum fråga, Eddy!” sa Ilia. ”Du fattar väl att hans morsa sög av vakterna!”

        Dom skrattade högt och dumt – och det hördes att dom kommit överens om att säga exakt så, sekunderna innan dom kommit fram. Anders greps av en stark lust att få bort deras dumma flin från deras ansikten.

        ”Wow, kom ni på det där – helt själva – eller? Vad klyftiga ni är!” sa han, innan Danne hunnit reagera. ”Intressant att ni snackar om att ha råd med inträde, när ni själva dricker pundardricka!”

        Anders gjorde en gest åt deras flaska hembränt.

        ”Varför försvarar du han för?” frågade Edvin stött.

        ”Ja, är ni polare, eller?” sa Ilia.

        ”Jag beter mig inte som en idiot bara”, sa Anders och gick förbi dom. Edvin och Ilia var egentligen bara två wannabes som trodde att dom var The Shit. Men Anders visste att han stod över dom i rang, eftersom han umgicks med Ekman och Vera. Därför behövde han inte bry sig om ifall dom blev sura.

        ”Du, Danne”, sa Anders, medan dom gick. ”Du behöver inte berätta för nån att det var jag som pröjsade för din biljett.”

        Danne såg förvånat upp från sin ölpåse, som han plockade runt i. Han hade förmodligen inte haft en tanke på att berätta för nån att Anders betalat hans inträde.

        ”Öh... ah, nä, det kan ju stanna mellan oss”, sa han bortkommet.

        ”Jag menar, du vet ju hur vissa är”, sa Anders och pekade med tummen mot Edvin och Ilia.

        ”Jo, jag vet ju det...”, mumlade han och såg för en stund riktigt ledsen ut. ”Du, jag får nog ta och pissa igen”, sa han plötsligt. ”Ölen bara rinner igenom mig.”

        Danne gick till toaletten, varför Anders bestämde sig för att ta tillfället i akt att smita in i festlokalen. Han ville hitta sina vänner nu. Snabbt, innan Danne dök upp, så att han fick tid på sig att sälja in sin historia...