...

133. Julfest 17 - Killar bitchar lika mycket som tjejer

Anders knäppte en till öl (fastän han kände att han började bli för full) och gick bort till sitt eget gäng, för att se vad som hände borta hos dom. Pablo satt bredvid Ekman och Peter, på några stolar som stod längs en av väggarna. I Ekmans knä satt Jennifer och grejade med sin telefon.

         ”Tja, vad händer?” undrade Anders och slog sig ner bredvid Pablo.

        ”Musiken suger, så vi sittstrejkar”, sa Peter gravallvarligt, men så mötte han Anders blick och log. Det var inte helt uppenbart om han var ironisk eller inte, men Anders log tillbaka för säkerhets skull.

        ”Var du ute och rökte med Danne?” frågade Pablo.

        ”Eh... ah”, sa Anders och vände sig snabbt mot Peter igen. ”Vad har du för vin ikväll?” frågade han och pekade mot plastglaset i Peters hand. ”Du kör på rött igen, ser jag.”

        ”Det är från Chile”, sa Peter och nickade. ”Vill du smaka?”

        Han räckte plastglaset till Anders. Anders tog emot och smakade, fastän han inte gillade vin.

        ”Mm”, sa han och räckte över glaset till Peter igen. ”Det var faktiskt ännu finare i smaken än det där australienska vi drack hemma hos Ekman. Mindre beskt, tycker jag.”

        ”Jag har mer om du vill ha”, sa Peter och ryckte demonstrativt i ena remmen på sin ryggsäck. ”Jag stal en hel box, hemifrån.”

         Anders kände hur Ekman klappade honom på ryggen. Fick man höga points hos Peter, fick man numera även höga points hos Ekman.

         ”Kan jag smaka lite?” frågade Jennifer och Peter hällde upp sitt röda vin i hennes glas.

         ”Asså, jag försöker ju va schysst mot Danne”, sa Pablo till Anders. Han hade fortfarande inte släppt sina funderingar kring Danne, trots Anders manöver. Han lät full på rösten. ”Men – erkänn – det blir ju svårt när han snackar så mycket bullshit hela tiden. Jag menar, jag dömer ju inte dig, för du är ju min brorsa, ju! Men Danne ljuger ju om... ALLT! Han har ju inte varit HEMMA hos dig ikväll och förkrökat – för det VET JAG JU. Du var ju hos din mormor.”

        ”Ja, jo”, mumlade Anders.

        ”Pablo, Danne är ju som han är!” sa Ekman. ”Vi kan väl bara släppa det? Okej?”

        Plötsligt kom Elena fram till dom. Hon la sin hand på Peters arm och viskade nåt i hans öra. Peter log mot henne och svarade. Elena viskade nåt mer och Peter la ner sin ryggsäck på golvet bredvid Ekmans fötter och följde Elena ut på dansgolvet. Elena kramade om honom och sen började dom dansa med varann. Peter kunde tydligen dansa, också. Pablo följde dom med blicken. Han såg ledsen ut.

        ”Tror ni hon gillar han?” frågade han och såg ängsligt på Anders och Ekman.

        ”Ja, jag tror det”, sa Ekman, som vågade vara ärlig, till skillnad från Anders. Han la en hand på Pablos axel. Pablo såg oroligt på Ekman.

        ”Och han?”

        ”Nä, han skulle inte göra så mot dig.”

        ”Varför inte? Han och jag är ju inte... jag menar, han är ju mer DIN polare, än vad han är min, om man säger så.”

        ”Jo, men han gillar inte henne på det sättet, Pablo. Han tycker att hon är schysst och så, men... det kommer inte bli nåt mellan dom”, sa Ekman.

        ”Säkert?”

        ”Tro mig.”

        ”Adam, jag vill inte förstöra ert fina moment tillsammans här”, sa Jennifer Tomsson. ”Vore ju synd att dissa snubbar som vågar snacka öppet om sina känslor, liksom. Men ska du bara köra korvfest hela kvällen, eller?”

        Ekman såg på henne en stund. Sedan kysstes dom. Anders kunde se hur Jennifers hand sökte sig ned mot Ekmans skrev, medan han förde sin hand upp längs insidan av hennes lår.

        ”Så det var du som var sugen på korvfest”, mumlade han mellan deras kyssar.

        Jennifer himlade med ögonen, men hon log.

        ”Ska vi dansa, eller?” frågade hon.

        ”Du får ge mig en minut”, svarade Ekman och förde bort hennes hand från sitt skrev. Dom satt och fnissade en stund. Jennifer nafsade på Ekmans öra och efter några minuter reste dom sig och gick ut på golvet tillsammans.

        ”Boys, håller ni lite koll, eller?” ropade Ekman över axeln med en gest mot väskorna och påsarna som dom lämnat kvar på golvet. Anders nickade, men började plocka upp grejerna från golvet. En bit längre bort satt nämligen Dessie och Vera, tillsammans med en av festens värdar: Christian Brännström från nian. Och Kajsa från klassen var också där, fast hon verkade snacka mer i sin telefon än umgås med dom.

        ”Men, asså, det är ju bara det att jag inte fattar grejen. Liksom”, svamlade Pablo. ”Vad är det jag inte gör, som Peter gör, som gör så att Elena vill ha han och inte mig?”

        ”Kom vi sätter oss därborta!” sa Anders och tog Pablos arm, för att hjälpa honom upp från stolen. Han kände hur han själv började vingla till; han var också rätt packad och tyngden från alla väskor och kassar i kombination med Pablos fumlande steg var nästan mer än vad han klarade av. Men det till trots, lyckades han få både Pablo och all alkohol med sig bort till Veras och Dessies plats.

         ”Jag menar: det känns ju ändå som om vi haft nåt på gång i hur länge som helst – bara att det aldrig hänt nåt än”, fortsatte Pablo sin svada. ”Men nu ser jag ju hur hon liksom kollar på han, varje gång han kommer in i rummet...”

        ”Här, sätt dig här”, uppmanade Anders och hjälpte Pablo ner på en ledig stol. ”Sitter du?”

        ”Tycker du att hon ser lyckligare ut med han, än med mig? För om det är som Ekman säger så kommer det ju aldrig bli nåt mellan dom – och då kommer hon ju bli så jävla besviken...”

        ”Tja, tja!” sa Anders till Vera och Dessie. Till Christian gav han en enkel nick. Dom hälsade tillbaka, men riktade sedan sina blickar mot Kajsa. Kajsa befann sig mitt i ett hetsigt telefonsamtal och hon gick runt och gestikulerade vilt medan hon gastade in i telefonen:

        ”Men...! MAMMA! Jag möter dig på Stortorget! Det sa jag ju! Du behöver inte komma hit och stå utanför! För att det är PINSAMT! Men...! ÅÅÅH!!!!”

        ”Vad är det med Kajsa?” frågade Anders.

        ”Hennes MAMMA ska komma och HÄMTA henne”, sa Dessie.

        ”Hon fick inte va ute längre än till halv elva...!” fnissade Vera.

        ”Stackarn...”, sa Christian Brännström med ett flin.

        ”Så pinsamt så man kan dö!” väste Dessie exalterat.

        Kajsa stoppade ner telefonen i sin handväska och gick igenom resten av innehållet, för att säkerställa så att hon inte glömt nåt. Hon såg ut på dansgolvet, där Ellinor och Isak dansade. Ellinor nästan hängde på Isak som ett förkläde med armarna runt hans hals, medan Isak höll ett stadigt tag i hennes rumpa.

        ”ELLINOR!” ropade Kajsa. ”JAG MÅSTE GÅ NU!”

        ”Jaha, och?!” skrek Ellinor och började nafsa hungrigt på Isaks läppar och tunga. Det såg ut som om hon försökte äta upp hans mun.

        ”Vadå och?!” fräste Kajsa tillbaka. ”Ska du inte ens komma och säga hejdå, eller?”

        ”Men jag dansar ju!”

        ”Ja, jag ser det! Jag är väl inte blind heller? Va?”

        Ellinor svarade inte, utan började hångla med Isak igen.

        ”Va?! Är jag blind, eller? Va?!” envisades Kajsa, men Isak och Ellinor bara fnissade hånfullt åt henne och fortsatte sin dans.

        ”Bitch”, sa Kajsa och skakade på huvudet. Vera och Dessie, som suttit och pressat händerna för sina munnar, brast nu ut i varsitt gapskratt. ”Vadå?” undrade Kajsa. ”Hon är ju totalt okänslig mot mina känslor! Hon vill ju bara dansa med Isak hela tiden. Hon skiter ju i att jag måste dra och att Adam bara har varit med Jennifer hela kvällen!”

        Hon uttalade Jennifers namn som om det varit en svordom.

        ”Men vad är det du inte fattar, Einstein? Adam är ju med Jennifer för att det är HENNE han pippar just nu!” sa Vera och Dessies skratt blev ännu högre.

        Kajsa stod och gapade med ögon stora som tefat. Sedan svängde hon om och gjorde en yvig gest med ena armen. Det såg ut som att hon pekade fuck you åt dom. Därefter lämnade hon festen.

        ”Asså, ni tjejer och era draman”, sa Christian Brännström.

        ”Och vad menar du med det?” frågade Vera.

        ”Att det jämt är så mycket drama mellan er tjejer. Ni ska ju alltid bitcha med varann.”

        ”Som OM ni killar inte håller på och bitchar med varann och snackar skit och beter er som dicks – dagligen!”

        ”Det tycker jag inte”, sa Christian och tog en ny sipp från sitt drinkglas.

        ”Nä, för att du är snubbe”, sa Vera. ”Ni snackar precis lika mycket skit som vi gör och är precis lika taskiga mot varann, men bara för att ni har kuk så tycker ni inte att det är samma sak.”

        ”Men yeezus! Du låter ju typ som hon den där... Lady Dahmer, eller vad hon nu heter”, sa Christian och skakade på huvudet. Han flinade och la armen om Vera, ruskade henne lätt som om för att släta över den dåliga stämningen. Vera mötte först inte hans blick. Anders tyckte att hon såg lite sur ut. Men så vände hon sig mot honom, gav honom en lätt smäll mot huvudet så att hans frisyr förstördes och sa sedan:

        ”Jajaja, håll käften och ge mig en kyss.”

        ”Du sabba ju min frisyr”, klagade Christian.

        ”Var inte så känslig”, sa Vera och pressade sina läppar mot hans.

        Anders såg på dom i några sekunder. Såg på hur deras tungor virvlade rytmiskt om varandra. Sedan vände han sig bort mot loungen på andra sidan lokalen för att betrakta sitt eget drama, men Danne och Yasmin hade visst gått sin väg nu.

        Eller vänta... där borta var dom!

        Dom hade börjat dansa med varandra. Yasmin rörde sig snyggt i takt till musiken och Danne följde klumpigt hennes rörelser, men missade hela tiden beatet. Men han verkade glad ändå. Glad för att en tjej som Yasmin visade intresse för honom. Tänk om han bara hade vetat?

        Stefan och Mergim stod borta vid väggen och kollade på deras dans, förmodligen förväntansfulla inför de jävligheter som dom snart skulle utsätta Danne för.

        Vera hade ju faktiskt rätt, tänkte Anders.

        Killar bitchar ju precis lika mycket som tjejer gör och beter sig som dicks mot varann – det var han ju själv ett levande bevis på...