...

132. Julfest 17 - Horungen kommer gå under ikväll

”Du brukar inte gå ut, va?”

         Yasmin fixerade Danne med sina mörka ögon och putade aningen med de röda glänsande läpparna.

         ”Eh... inte så ofta”, stammade Danne och skruvade på sig. Anders hade aldrig sett Danne ha så svårt för att snacka för sig tidigare.

         ”Jag menar: man ser dig inte så ofta på några fester”, förklarade Yasmin och flyttade sig lite närmare. Hon sträckte på sig så att hennes jacka gled isär. Bland all röklukt kom en liten ljuv pust från hennes parfym.

        ”Nä”, sa Danne, men verkade sedan hämta sig och återfick sitt vanliga gåpåiga jag. ”I alla fall inte på festerna som dom från vår skola brukar ha.”

        ”Jaha?” sa Yasmin intresserat och tog sig ett till bloss. ”Var brukar du hänga dårå?”

        ”Jag har lite polare inne i stan. Folk från min gamla skola. Jag börja ju här först i november förra året. Vi brukar hänga en del. Och FESTA ihop.”

        Anders blängde på Danne. Fan vad han ljuger, tänkte han. Och by the way? Fattar han inte att hon driver med honom?? Tror han på allvar att Mergims brud är intresserad av honom?!

        ”Låter soft”, sa Yasmin och fimpade sin cigg mot en vägg. ”Det ÄR faktiskt JÄVLIGT tröttsamt att alltid hänga med samma folk jämt. Det är alltid samma som kommer på alla fester och snackar samma baj.” Yasmin gav Anders en hastig blick. ”Det är därför jag dumpade Mergim. Jag är så jävla trött på han.”

         Jaha, där kom det, tänkte Anders. Hon HADE FAKTISKT hittat på en backstory för att göra det mer trovärdigt att hon kommit fram till dom. Eller till Danne, som det hela egentligen handlade om.

        Märkligt nog verkade inte hennes ord ha någon lugnande inverkan på Danne. Snarare tvärtom. Danne släppte henne plötsligt med sin hungrande blick och lät den irra lite över fasaderna på innergården. Därefter tog han ett sista bloss på ciggen, blåste röken upp i luften och slängde iväg det som fanns kvar av giftpinnen. Han såg på Anders.

         ”Vad säger du, ska vi dra in igen?”

         ”Eh... ja, absolut!” sa Anders och började gå – tacksam över att Danne äntligen verkade ha fått ordning på sin hjärna. Det måste ha varit själva omnämnandet av Mergims namn som fått nåt att klicka inom Danne, som fått honom att komma ihåg vem Yasmin egentligen var till vardags. Nu skulle kanske inte Mergim och Stefan kunna genomföra sin plan längre, eftersom Danne inte längre nappade på deras bete?

         ”Tack för elden!” ropade Yasmin bakom deras ryggar.

         ”Det är lugnt”, sa Danne utan att vända sig om.

          ”Okej, var är dom andra nånstans?” frågade Anders och såg sig om i lokalen. Det var tjockt med folk och ingen av deras klasskamrater verkade vara inom synhåll. ”Om jag kollar dansgolvet, så kan ju du kolla borta vid lounge-avdelningen?”

           ”Lounge-avdelningen..?” upprepade Danne.

           ”Men du vet där alla dom där borden och stolarna och sofforna är.”

           Dom delade på sig och Anders försvann iväg mot dansgolvet. Var tusan fanns alla nånstans? Några som fanns – och som han egentligen inte ville träffa just nu – var Stefan, Mergim och Isak. Dom stod bredvid dansgolvet och skålade tillsammans. Stefan och Mergim med varsin häxa, troligen komponerat av hembränt, och Isak med sin drink baserad på det där vodkaröret han skrutit om, dagen innan.

           ”Anders, ska du va med på en skål, eller?” frågade Stefan.

           ”Du har ju gjort din del nu”, sa Mergim.

           ”Vill ni verkligen skåla med honom?” sa Isak föraktfullt.

           ”Jag sa ju att horungen var både kåt och desperat – att om vi bara skicka en brud på han så skulle han gå i fällan direkt!” sa Stefan, som inte verkade lägga märke till Isaks syrliga kommentar.

           Anders såg på dom.

           ”Det är alldeles för uppenbart”, sa han. ”Han kommer inte gå på att Yasmin vill ha honom, för han VET JU att hon hänger med er.”

           ”Jaså, du säger det?” sa Stefan med den där hotfulla rösten han brukade använda innan han drog ner nån stackare i golvet. Men nån brottningsmatch kom inte. Istället pekade Mergim med hela armen tvärs över lokalen, bort mot lounge-avdelningen.

           ”Om du använde dina ögon skulle du se att planen funkar, precis som vi vill att den ska.”

           Anders följde Mergims arm och upptäckte att Yasmin haffat tag i Danne på nytt. Dom stod där bland alla soffor, bord och stolar och samtalade återigen med varann. Yasmin höll upp sin dricka och räckte Danne sitt glas. Erbjöd honom en klunk. Och Danne – den dumme fan – tog emot!!

           ”Ser du?” sa Stefan. ”Vi är smartare än dig.”

           ”Ditt fucking dumhuvud!” bredde Isak på, med ett nöjt flin över hela ansiktet.

           ”Horungen kommer gå under ikväll, med eller utan din hjälp”, sa Mergim.

           ”Vad tänker ni göra mot honom?” frågade Anders matt. Han såg hur Danne följde Yasmin till en ledig soffa och slog sig ner där. Dom skrattade.

           ”Du får väl vänta och se – du och resten av skolan”, sa Stefan.

           Anders tvekade. Men så bestämde han sig. Han började gå genom lokalen, i riktning mot loungen, i riktning mot Danne och Yasmin. Han ville egentligen inte ha Danne med sig under resten av kvällen, när han hängde med sina riktiga polare – men samtidigt var det ju det enda sättet för honom att förhindra att Danne skulle råka illa ut.

          ”Försök inte stoppa det här, för det kan du ändå inte!” ropade Mergim efter honom, men Anders fortsatte ändå att gå. Han gick fram till Danne och tog tag i hans arm.

          ”Danne, ska vi dra? Jag tror dom andra hänger borta vid dansgolvet.”

          ”Va? Nä, jag sitter bra här!” sa Danne och viftade undan Anders hand. Han vände sig på nytt mot Yasmin och fortsatte deras samtal.

          ”Men kom igen!” envisades Anders. ”Vi kan väl ta en shot med... med Ekman?”

          Danne hade ända sedan dag ett i deras klass gjort allt för att komma nära Ekman och bli hans bästa vän, nog skulle väl ändå en shot med Ekman kunna locka honom från Yasmin?

          ”Nä, inte nu”, sa Danne utan att ens möta hans blick.

          ”Men –”, började Anders.

          ”Men det var då FA-AN vad du tjatar!” fräste Yasmin åt Anders. ”HAN VILL JU INTE HÄNGA MED DIG – VAD ÄR DET DU INTE FATTAR, DITT LILLA FUCKTARD?!”

          Hade det inte varit för den pumpande musiken och allt skratt och stoj runtom hade det blivit alldeles tyst, där och då. Anders såg från Yasmin till Danne och Danne såg från Yasmin till Anders.

          ”Nu sitter jag här och är med henne en stund”, sa han aningen mer diplomatiskt. ”Vi kan ta en shot sen.”

          Anders stod kvar.

          ”Han sa: SEN”, sa Yasmin. ”That means later, bitch!”

          Danne började skratta och Yasmin började skratta. Dom började nojsa igen. Anders insåg att han blivit osynlig. Han hade aldrig trott att det skulle bli Danne som dissade honom, men nu var det så. Danne skulle bli slaktad av Stefan och Mergim senare ikväll och det fanns inget han kunde göra för att stoppa det...