...

85. Ni boys driver mig till fucking vansinne
Dom beslutade sig för att gå fram till honom under sista rasten. Innan dess hade han knappt haft en ensam stund. Men nu stod han där vid sitt skåp, alldeles själv, utan vare sig Peter, Vera eller nån annan. Förvisso satt några av dom nya tjejerna i sjuan vid en bänk strax bakom och viskade. Det märktes att det var honom dom pratade om, men Ekman tog ingen notis om det. Han var upptagen med sin telefon.

         ”Öh... Adam?” öppnade Isak med. Han var nervös och Anders kunde höra att han darrade lite på rösten. Ekman la ner sin telefon i fickan och lyfte blicken, så att deras ögon möttes. Han såg inte vänlig ut.

         ”Jag är ledsen att vi bara... stod och såg på det där som hände igår, att vi inte gick emellan och så.” Isak svalde hårt. ”Jag... jag visste inte att det var så viktigt för dig. Hade jag vetat, så hade jag ju självklart -”

         ”Hur jävla dum i huvudet är du, Isak?” avbröt Ekman.

         Isak ryckte till som om han fått en smäll. Tjejerna från sjuan tystnade och deras beundrande blickar blev förvånade och skrämda.

         ”Vet du vad? Du är så jävla dum”, sa Ekman hårt. ”Jag trodde du fattade”, fortsatte han. ”Jag trodde att om nån fattade så skulle det va du. Men tydligen inte!”

         Isak svarade inte, utan sänkte bara huvudet. Mitt i allt det hemska, kunde inte Anders låta bli att tänka att det var skönt att Ekman tog ut all sin ilska på Isak, istället för att rikta den mot honom eller Pablo. Isak var jämt så stöddig och dominant, så att se Ekman mosa hans stora ego, som om det varit en vattnig grapefrukt i en juicepress, var på nåt underligt sätt lite kittlande.

         ”Det där som hände i sjuan dödar mig varenda jävla dag. Och att inte du av alla kan fatta det, får mig fan att undra vad vår vänskap egentligen är värd.”

         ”Jag... fuckade upp”, mumlade Isak med grötig röst.

         ”Ja, det gjorde du verkligen”, sa Ekman skoningslöst. ”Hade nån kunnat stoppa Danne av er tre, så hade det varit du. Men du valde att stå med händerna i byxfickorna och kolla på, som om det var nån jävla show, eller nåt.”

         ”Adam”, sa Pablo med en försiktig gest mot Isak. Det syntes alltför väl hur ledsen Isak blivit av Ekmans ord, så Pablo försökte väl medla, tänkte Anders. Ekman bet ihop. Sedan tog han ett djupt andetag och suckade tungt.

         ”Asså, ni boys driver mig till fucking vansinne ibland!” sa han och la armarna om Anders och Pablos axlar. Han ruskade dom lätt och tonläget var genast mer skämtsamt. ”Ska vi dra till svenskan idag, eller?” frågade han och drog dom båda med sig genom korridoren. ”Kommer du Isak?” frågade han över axeln. Isak nickade och följde dom på avstånd. Förmodligen insåg Ekman hur hård han varit mot Isak – kanske ångrade han det? – för när dom väl kommit till klassrummet, slog han sig ner bredvid honom och Anders kunde höra honom fråga:

         ”Hänger du med mig hem sen? Vi kan lira lite PS och se nån film, kanske?”

         ”Öh... ah, vilken film?” frågade Isak. Hans röst var fortfarande grumlig.

         ”Du väljer”, sa Ekman och rufsade om hans frisyr.