...

79. Halloween?
 Han kunde höra dom snacka, fast det nog inte var meningen att han skulle höra.

          ”Borde vi fråga han om han vill hänga med på Halloween? Han har ju liksom hängt med oss senaste veckan och så...”

´         Det var Pablos röst.

          ”Halva veckan”, rättade Isak.

          ”Jaja, men borde vi fråga han?” sa Pablo.

          Ekman sa ingenting. Han var för upptagen med sin telefon för orka att bry sig. Istället var det Anders som fick tycka till:

          ”Asså, jag vet inte... men det blir kanske konstigt om vi inte säger nåt och så får han höra om det på måndag sen?”

          ”Men ska han va med så måste han ju chippa in en slant för ölen och maten – och han har ju ALDRIG pengar. Jag menar: vi kan ju inte uppmuntra han att SNATTA ihop sin del, liksom!”

          Isak skrattade som om det han just sagt skulle ha varit roligt. Nån annan fnissade till, men Danne kunde inte avgöra vem av dom det var.

          ”Så, i såna fall måste ju nån av OSS stå för hans del och det är i alla fall inte JAG sugen på att göra”, sa Isak. ”Eller är NI det?”

          ”Nä...”, mumlade Anders och Pablo.

          ”Och han är redan skyldig Ekman för bussresorna till stan”, fortsatte Isak. ”Jag menar: vad fick du tillbaks, Adam? En fjuttig take away-mugg kaffe! Jag tycker INTE du ska lägga ut mer för han. Det känns ju inte schysst!”

           Ekman kommenterade fortfarande inte. Brydde han sig så lite?

           ”Men om vi säger att han måste betala själv, då?” sa Anders. ”Att det liksom är kravet? Så måste han i alla fall... lösa det på nåt sätt, eller välja att stanna hemma istället?”

           ”Ekman, vad tycker du?” frågade Pablo. ”Ska vi berätta, eller inte?”

           ”Hm.” Ekman dröjde. Vem han nu skrev med på telefonen, så var den personen mer intressant än det här.

           ”Jag tycker vi frågar han, i alla fall. Så får han väl avgöra själv om han vill haka på, eller inte. Då har vi ju åtminstone gett honom en chans...”

*****

Dom kom fram till honom efter svenskalektionen och han kunde se att dom snackat ihop sig. Det var Pablo som fått uppdraget. Han tog sats och så sa han:

          ”Eh... Danne, vad gör du på Halloween? Vi tänkte dra på en fest, om du vill hänga med? Men det är käk och så finns det öl – fast man får liksom dela på hela flak då – så därför kostar det ju en slant. Men om du vill med så...?”

           Danne såg på dom, men flyttade sedan blicken in i sitt skåp och låtsades leta efter nåt.

           ”Nä, jag kan inte”, hörde han sig själv säga. ”Jag ska iväg på en annan grej då...”

           ”Jaha? Ja, men okej, då.”

           Ingen av dom frågade vart han istället tänkte gå. Huvudsaken var väl att han tackat nej...