...

78. Vi behöver inte snatta för att få det vi vill ha

Väl tillbaka på skolgården, satte sig killarna vid träbänkarna för att käka. Ett gäng tjejer från nian passerade och Danne såg att en av dom var Camilla Berggren – en av tjejerna som Ekman knullat i sjuan. Hon var galet snygg och hennes långa mörka hår – som på något förunderligt sätt glänste lite rödaktigt – gungade i slowmotion över axlarna, som i dom där fåniga reklamfilmerna för schampo.

        ”Titta vem som sitter där!” sa en av hennes kompisar, då dom passerade.

        ”Hej, Adam”, sa Camilla leendes.

        Ekman lyfte blicken från sin sallad och sken upp. Camilla kom fram till honom och Danne kunde se hur Isak, Anders och Pablo krympte i hennes närvaro, förvandlades till ett gäng barnsliga småpojkar. Hans eget hjärta rusade som om det ville tränga ut ur bröstkorgen på honom.

        ”Vad äter du för nånting?” frågade Camilla.

        ”Här. Pröva”, svarade Ekman och räckte henne sin gaffel och trots att dom inte längre pippade – för det gjorde dom väl inte längre?? - lät hon honom föra in gaffeln i hennes mun.

        ”Ingen dressing. Du är så nyttig, Adam”, mumlade Camilla medan hon smakade av hans mat.

        ”Man orkar längre då”, sa Ekman och höjde på ögonbrynen.

        Camillas tjejgäng började skratta. Camilla vände sig mot dom och sände iväg en blick som tydligen kommunicerade något, för att sedan vända sig på nytt mot Ekman. Hon skakade på huvudet.

        ”Det var gott”, sa hon bara, gav honom en snabb klapp på axeln och backade sedan mot sina kompisar, fortfarande med blicken fäst i hans. ”Vi ses...”

        ”Va fan, knullar ni igen?” utbrast Isak så fort tjejerna försvunnit.

        Ekman rev loss en bit av sitt bröd och slängde det på Isak. Som vanligt tänkte han inte kommentera något. Danne mindes hur alla killar på skolan, inklusive han själv, försökt pressa Ekman på smaskiga detaljer om både Camilla och den där Louise som gick i A-klassen och hur Ekman bara lett hemlighetsfullt mot vissa eller svarat ”Det ska väl du skita i, jävla tönt” till andra.

        Och Danne mindes att han själv hört till den senare kategorin...

        Minnet gjorde honom illa till mods. Han ville inte minnas, för han var en av dom nu. Han var en av boysen. Inte den där efterhängsna killen som dom stört sig så mycket på...

        ”Var det nån som var sugen på en öl till maten?” frågade han för att flytta fokus från dåtid, till nutid. Ur jackans innerficka halade han upp en trefemma Mariestads. Killarna såg storögt på honom.

         ”Va?” sa Anders dumt. ”Vadå, var fick du den ifrån?”

        ”Jag har magiska fingrar”, svarade Danne och knäppte upp burken. ”Vem vill ha första klunken?” Han såg rakt på Ekman då han sa det. Han ville låta Ekman ta först. Visa att det var dom som var de riktiga männen här; Ekman som kunde ligga med äldre tjejer som Camilla Berggren och han som kunde fixa öl utan langare.

        Men av någon anledning såg inte Ekman imponerad ut.

        ”Stal du den?” frågade han och det fanns ett stänk av ogillande i hans röst. Det var som att avståndet mellan dom växte med en sådan fart att Danne tog några hastiga kliv framåt, mot honom, i ett försök att stoppa det.

        ”Ni sa ju att ni var sugna på öl”, försökte han. Han flinade nervöst.

        ”Det var ju ett skämt”, sa Pablo.

        Danne stirrade på dom. Han fattade ingenting. Varför var dom inte imponerade? Varför var dom sura?

        ”Asså, vi handlar på Hemköp varje dag”, sa Ekman. ”Börjar dom misstänka oss för snatteri kan vi ju aldrig mer gå dit.”

        ”Tog du chokladen också?” frågade Anders. ”Den som du käka på när vi kom ut ur butiken?”

        Innan Danne hunnit svara, sa Isak:

        ”Nä, han gick ju bara rakt ut genom kassan. Han köpte inget.”

        ”Men jag... den hade jag med mig hemifrån”, sa Danne, men han såg att dom inte trodde på honom. Fucking jävla skit! Varför gjorde dom så här helt plötsligt? ”Vi hade ju ändå aldrig fått köpa trefemmor och nu när vi ändå har en öl så kan vi väl lika gärna dricka upp den? Vi lär ju få roligare på fysiken sen!”

         ”Nä, det är bra, tack...”, mumlade killarna.

         Danne stirrade på dom igen och det enda han kunde tänka var: varför? Varför var det plötsligt en sån stor grej, dom stal ju till och med dyrare saker i gallerian och då var det okej? Det verkade som om Ekman kunde läsa hans tankar.

         "Danne, det var kul första gången, men nu... det känns inte coolt", sa han.

        "Vadå, ni var ju själva med och tog grejer inne i stan häromdan", sa Danne. ”Kläder och godis och massa annan skit.”

         "Jo, men det var en engångsgrej."

         Engångsgrej??

         "Vi behöver inte snatta för att få det vi vill ha", förklarade Isak. "Det kanske du måste, men det behöver inte vi."

         Danne la märke till hur Ekman, Pablo och Anders vände bort sina blickar från honom då Isak uttalade dom sista orden. Som om det Isak sagt gjort honom smutsig och äcklig i deras ögon.

         "Okej, jag slänger den då!" sa Danne och gick bort till skräpkorgen och släppte ner ölburken. Han återvände till killarna som fortfarande undvek att titta på honom. Han kände hur arg han blev och fastän en allt starkare lust att klippa till Isak kröp sig på honom, valde han att sätta sig ned framför dom. Han var fortfarande en i gänget, vad Isak än sagt.

          "Vi ska nog gå in nu", sa Ekman och alla reste sig upp och började gå.

          Danne satt kvar och såg efter dom. Han ville inget hellre än att resa sig upp och springa efter. Men synen av deras frånvända ryggar som avlägsnade sig från honom, utan att vänta, utan en endaste blick över axeln för att försäkra sig om att han hängt med, fick benen att svika.

          För en stund sedan hade det känts som att hans hjärta skulle hoppa ut ur bröstkorgen på honom då han sett på medan Adam Ekman matat Camilla Berggren med sin sallad.

          Nu kunde han inte känna sitt hjärtas slag alls.