...

71. som ett prank gone wrong...

”Kom igen nu! Ut allihopa, innan dom kommer!” väste Isak och alla rev åt sig sina väskor och kläder och lämnade omklädningsrummet. Men Danne dröjde. Nicolas stod fortfarande kvar i sitt hörn och klädde på sig – och han visste för mycket.

          Danne gick fram till honom och viskade:

          ”Och du håller käften om det här! Fattar du?”

          Nicolas svarade som vanligt inte. Hans skrämda blick irrade omkring i luften utan att möta Dannes. Danne gav honom en lätt knuff, som för att förvarna honom om vad som skulle hända ifall han inte höll käft om vad han sett. Sedan skyndade han sig ut.

Dom andra killarna hade samlats precis utanför dörren till omklädningsrummet, fnissiga och stimmiga. Ekman försökte myndigt hyscha ner dom, medan Anders försökte mana alla till att sticka. Men ingen ville dra. Alla ville stå kvar och invänta reaktionerna därinne.

         Peter som inte varit med under pranket, men av någon anledning ändå dröjt sig kvar utanför, närmade sig. För första gången någonsin verkade han nyfiken på vad som försiggick mellan dom andra killarna.

         ”Vad håller ni på med?” undrade han och drog av sig sina hörlurar.

         ”Danne sprutade ner Fredriks kallingar med flytande tvål”, viskade Ekman i hans öra.

         ”Men, va?” sa Peter. ”Varför då?”

         ”Som ett prank. Det ser ut som han... ja, du vet!”

         ”Är ni seriösa?”

         ”Ja! Han är därinne nu. Så han lär väl märka vilken sekund som helst...”

         Peter begrundade det Ekman sagt. Anders väntade sig nästan att Peter – som alltid skulle sätta sig på tvären och tycka annorlunda – skulle bli förbannad och läxa upp dom. Men istället började han flina.

         ”Då blir det nog en del skrik snart. Han är ju rätt högljudd av sig”, konstaterade han.

         Ekman la sin arm om Peters axlar, som för att markera att han skulle stanna kvar, han också. Och Peter stannade. Det var alldeles tyst. Man kunde höra ljuden av hur Fredrik och Johannes rörde sig inne i omklädningsrummet – men än så länge hade dom inte märkt något.

         ”Man skulle haft popcorn nu”, viskade Ekman till Peter.

         Det var fortfarande tyst därinne. Ljudet av en dragkedja hördes. Ljudet av ett bälte som dunsade lätt emot en bänk. Ljudet av en deosprej som sprutade ett par korta sprut. Psch! Psch! Psch!

         Men annars tyst.

         Ingen av dom tre som var därinne umgicks med varandra vare sig i eller utanför skolan, varför dom saknade anledning att snacka.

         Plötsligt kom Nina, Elena och Tanya gåendes från tjejernas omklädningsrum. Dom skulle snart passera killarna och kanske skulle dom börja undra precis som Peter gjort?

         ”Boys!” viskade Ekman och höll upp ett finger som signal att dom skulle dämpa sig. ”Det här är mellan oss, okej? Tjejerna ska inte veta det här!”

         Anders kunde se att Ekmans blick var fastnaglad vid Nina och förstod att Ekman inte ville att hon skulle få reda på att han låtit Danne och Isak spruta tvål i Fredriks och Johannes kalsonger, utan att ingripa. Nina tyckte i och för sig inte särskilt bra om Fredrik, men hon skulle troligtvis inte heller gilla att dom jävlades med honom på det här sättet. Och Ekman var alltid mån om att få Nina att tycka att han var en schysst snubbe.

         ”Här står ni och hänger”, sa Nina.

         ”Vi väntar bara på Fredrik”, sa Ekman. ”Han segar som vanligt.”

         Pablo, Isak och Danne pressade händerna för munnen, men skratten dom försökte kväva hördes ändå.

         ”Vad har ni nu gjort?” frågade Nina och studerade dom en efter en. Men hon log stort, så hon verkade inte misstänka att dom haft några värre hyss för sig.

         ”Inget, killarna bara flamsar som vanligt”, sa Ekman och sköt några blixtar med ögonen åt deras håll. ”Du vet väl hur omogna killar är jämfört med tjejer? Vad är det du brukar säga, Elena? Tjejers mentala ålder ligger tre år över killars?”

         Han avfyrade det där leendet som brukade få tjejerna på skolan att viska ”Åh, guuud, vad söt han är!” mot Elena. Men Elena var svårflörtad som vanligt.

         ”Varför smörar du, Adam?” frågade hon och vände sig sedan mot Nina. ”Jag tror Adam försöker dölja nåt för oss, eller vad tror du?”

         ”Ja, det verkar nästan så”, sa Nina och spände roat blicken i honom.

         Ekman rodnade inte ofta, men varje gång hon gjorde så, började hans kinder blossa generat.

          ”Adam underhåller oss grabbar med lite snuskiga detaljer från sitt senaste ragg”, sa Peter med den där nonchalanta och uttråkade tonen han brukade ha i klassrummet. ”Jag tror inte det är så intressant för er att ta del av det...”

          Han såg på Elena, som i samförstånd, och blinkade till och med åt henne.

          ”Nä, det kan ni nog ha för er själva”, höll Elena med om. ”Ska vi dra, eller?”

          Tanya och hon började gå. Nina dröjde någon sekund. Hon såg underligt på Ekman, men släppte honom sedan med blicken och skyndade efter Elena och Tanya. Ekman vände sig bestört mot Peter.

           ”Varför sa du så för? Jag vill inte att hon ska tro -”

          ”Hon har en annan snubbe nu, så det spelar ingen roll vad hon tror, Adam”, svarade Peter. ”Och det är väl bättre att hon tror det, än att hon får veta vad ni gjorde med Fredriks och Johannes fillingar därinne?”

          Ekman hann inte svara för plötsligt hördes, inifrån omklädningsrummet, ett högljutt:

          ”MEN VA FA-AN?!”

          ”Han har märkt det! Han har märkt det! Han har märkt det!” väste Pablo exalterat.

          Danne och Isak brast ut i ett hysteriskt fnitter.

          ”Va i helvete är det här för nåt?!” hördes Fredriks röst ut genom dörren.

          ”Har du också fått nåt kladd i dina... boxers?” hördes Johannes röst.

          ”Nåt kladd!” skrattade Isak. ”Nåt kladd?!”

          ”Vadå, du också?” nästan skrek Fredrik därinne.

          ”Ja, titta här”, sa Johannes.

          ”Men va fan är det för nåt?” stönade Fredrik.

          ”Det luktar gott”, sa Johannes och nu vek Danne och Pablo sig dubbla av skratt. ”Det luktar typ... tvål?” fortsatte Johannes osäkert.       

          Peter placerade sin ena hand för munnen och det rann tårar längs Ekmans och Isaks kinder. Så roligt tyckte dom att det var.

          ”Hör du?” sa Fredrik och det blev tyst i några sekunder därinne.

          ”Det låter som... Danne”, sa Johannes.

          ”Och Pablo och Isak”, sa Fredrik. ”Vi kan ju för fan höra er, era jävlar!” skrek han genom dörren.

          Ekman och Peter, som skrattade tyst, pekade på Danne, Isak och Pablo som blivit avslöjade på grund av sina högljudda skratt.

          ”Borde vi inte dra nu?” föreslog Anders.

          ”Varför kommer dom inte ut och konfronterar oss?” undrade Peter.

          ”För att dom är så jävla mesiga!” svarade Isak. Det sista av meningen sade han högt i riktning mot dörren, uppenbarligen för att han ville att Fredrik och Johannes skulle höra honom.

          ”Har du saggat ner dig själv, lille Fredrik!” ropade Danne och bankade uppfordrande på dörren, men ingen svarade därinne. Fredrik hade slutat gapa och svära. Det var alldeles tyst.

          ”Det kanske är bäst att vi drar nu?” föreslog Anders igen och den här gången lyssnade alla. Dom gick ut ur gymnastikhallen. Isak, Pablo och Danne härmade några av Fredriks och Johannes kommentarer:

          ”MEN VA FA-AN?!”

          ”Mm, det luktar gott, det luktar som tvååål!”

          Och alla småskrattade för varje kommentar. Ändå tyckte Anders att det kändes lite olustigt. Nästan som om det där pranket som skulle ha varit så sjukt kul, inte riktigt blev så kul som dom hoppats. Peter log, men han drog på sig sin ena hörlur och sedan bytte han och Ekman samtalsämne. Dom började röra sig avsides från resten av gruppen och samtala med låga röster om något helt annat. Och skratten mellan Danne, Isak och Pablo blev glesare och glesare för varje ny vända. Till slut lät det bara envist och forcerat – och inte ett dugg som att dom verkligen hade kul.

          Och Anders själv? Han var inte riktigt säker på att han tyckt att det varit kul ens från början. Det hela kändes mer och mer som ett prank gone wrong...