...

67. Du förstör mitt liv, fattar du det?!

 

 

Det var becksvart ute, så när som på gatlyktornas sken, när Danne klev av bussen utanför höghusområdet där han bodde. Dom hade spenderat hela eftermiddagen och större delen av kvällen tillsammans inne i stan. Han och boysen. Efter snatterierna på H&M hade dom dragit runt längs stadens gator, lagt beslag på två kundvagnar från ICA och suttit och hängt inne i parken. Alla hade pratat och skrattat oavbrutet. Alla utom Anders, som tittat märkligt på honom, efter det som hänt inne på H&M. Men vad gjorde det? Dom andra tyckte ju att det var kul. Till och med Isak. Och Ekman hade verkat imponerad.

          På bussresan hem, hade Ekman återigen valt att sitta själv. Men han hade hängt över sätets rygg och snackat med Danne. Inkluderat honom i samtalet på ett sätt han aldrig tidigare gjort – och det hade känts fantastiskt!

          Det verkade ÄNTLIGEN som om Dannes lycka var på väg att vända. 

Lägenheten var mörk och det vilade en underlig stämning därinne, då han klev in genom dörren. Max satt i soffan och tittade på TV:n på låg volym. Han stirrade skyggt på Danne när han klev in i vardagsrummet, men sa inget. Danne skulle precis till att fråga varför han var så underlig, då han noterade att deras sovrumsdörr stod på vid gavel och han kunde höra prassel och ett lätt skramlande ljud därifrån.

        Sängkläderna i både hans och Max' sängar var upprivna i en enda oreda och varje låda och skåp i det lilla rummet var öppnade. Morsan stod lutad över den gamla billiga bokhyllans lägre plan och rotade bland föremålen som stod placerade där.

        ”Vad gör du?” frågade Danne.

        ”Var är pengarna?”

         Ånej...!

         ”Pengarna?” upprepade Danne för att vinna tid.

         ”Mina femhundra som jag hade i handväskan”, svarade morsan och fixerade honom med en blick som nästan gjorde ont. ”Jag vet redan att det inte var Max som tog dom.”

         Danne blundade. Ett flertal undanflykter virvlade runt inne i hans huvud. Skulle han försöka spela dum och förneka alltihop? Säga att -

        ”Jag ser på dig att det var du, så våga fan inte ljuga om det!” röt hon.

        Danne ljög inte. Han sa ingenting alls.

        “Vad har du gjort egentligen?!” skrek morsan. ”Var fan är pengarna nånstans?!”

        Danne tog ett djupt andetag.

        “Jag köpte godis till klassfesten”, sa han tyst.

        Morsan såg länge på honom som om hon inte begrep vad det var han just sagt.

        “Godis till klassfesten...? För FEMHUNDRA kronor?“

        Danne svarade inte. Pengarna var slut och det skulle inte göra någon skillnad vilken förklaring han än kom med.

        “Är du inte klok? Det där var pengar jag lagt undan till slutet av den här månaden, för att klara dom sista dagarna. Hur fan ska vi göra nu hade du tänkt?”

        Vad svarar man på det? Danne kunde inte komma på något.

        ”Jag hade ju snackat med din lärare om den där förbannade festen och kommit överens om att du inte skulle köpa nånting – för att vi inte har råd med sånt där trams! Asså, hur jävla dum i huvudet är du, egentligen?”

        Hur jävla dum i huvudet...?

        ”Men skyll dig själv, det är ju för fan ditt fel, alltihop!” skrek han tillbaka. ”Hade du bara gett mig en slant till godis hade det här aldrig behövt hända! Det är väl för fan inte mitt fel att du ska va så jävla fattig och snål jämt!”

        Morsan stirrade på honom utan att svara.

        ”Folk skrattar åt mig i skolan för att jag har världens sämsta gamla skittelefon med en stor jävla spricka i skärmen!” fortsatte Danne. ”Dom ville inte ens ha mig där på klassfesten för att du vägra betala för en futtig liten godispåse och en enda fucking läsk! Du förstör mitt liv, fattar du det?!”

         ”Dämpa dig, du får faktiskt tänka på grannarna!” svarade morsan.

         ”Nej, jag tänker fan inte dämpa mig! Jag är trött på dig och all din skit!”

         ”Men vi har ju inte råd, Danne! Fattar du inte att allting kostar!”

         ”Du röker!”sa Danne obarmhärtigt. ”Och du är ute och festar varenda jävla helg och dricker massa sprit och du köper kläder och du köper smink – och det har vi ju tydligen råd med!”

         ”Nu håller du tyst!” sa morsan och började gå mot vardagsrummet. ”Jag vill inte höra ett ord till!”

         ”Det är du som ska hålla käften!” fräste Danne. ”Jävla subba!”

         Hennes hand kom så snabbt att han inte hann reagera och knogarna träffade honom rakt mellan näsan och munnen. Det flimrade till i hans ögon och han tappade nästan balansen.

         Det var ändlöst tyst i lägenheten.

         Danne kände hur en pulserande smärta spred sig från näsan och överläppen och han pressade handen emot för att dämpa den. När han såg ner i sin handflata upptäckte han de utsmetade bloddropparna och förstod att hans näsa börjat blöda.

         Han backade ut ur sovrummet. Såg på henne. Det hårda draget i hennes ansikte förändrades då deras blickar möttes.

         “Förlåt”, började hon. “Det var... det var inte meningen...”

         Men han ville inte höra några ursäkter, utan sprang sin väg. Ut ur lägenheten och bort från henne.

         ”Du kan dra åt helvete!” skrek han innan han slog igen ytterdörren.