...

66. Har ni ALDRIG snattat förut?
"Va? Har ni ALDRIG snattat förut?" sa Danne förvånat.

          Killarna såg på varandra och skakade på huvudena. Dom hade återvänt från vinylbutiken till gågatorna runt gallerian.

          "Smågodis när man var fem, typ”, sa Ekman. ”Jag har aldrig behövt snatta nåt.”

          "För pappa betalar!" sa Pablo med fånig röst.

          "Man väljer inte sina föräldrar", sa Ekman med ett urskuldande leende.

          "Åh, det är inte lätt att va rik", sa Pablo förstående.

          "Men vi älskar dig ändå, Ekman", sa Anders.

          "Men... då måste ni ju bli av med oskulden", tyckte Danne och började gå mot en kiosk.

          "Vadå, menar du?" sa Isak.

          "Häng på", sa Danne.

          Dom gick in i kiosken och Danne irrade planlöst omkring därinne och tittade på hyllorna.

          "Va ska ni ha för nåt?" sa han högt.

          "Va?" sa Isak.

          "Jag är sugen på.... en cola, fast jag tar nog hellre godis", sa han och började plocka bland dom färdigförpackade godispåsarna. Han fyllde sin famn med påsar och började gå mot kassan. Han slängde upp allt i en hög på disken och mannen som arbetade där började slå in varorna i kassan. Danne kände på sina fickor.

          "Fuck, jag glömde min plånbok!" sa han högt. "Den måste va kvar i skolan!"

          Han stirrade på mannen bakom disken som slutat slå in godispåsarna.

          "Fan också!" sa han.

          Han svängde om och gick snabbt ut ur butiken. Killarna såg på varandra.

          "Men... jaha?" sa Anders och dom gick tafatt efter honom ut. Danne gick snabbt framför dom och stannade inte förrän han var ett tjugotal meter ifrån butiken.

          "Men va håller du på med?" sa Pablo.

          "Vadå, glömde din plånbok?" sa Isak. "Jag såg ju dig med den förut när vi köpte glass."

          Danne flinade och höll upp sin plånbok med ena handen.

          "Nån som är sugen på lite Gott&Blandat?" frågade han och tog fram en påse ur sin ficka.

          "Va? Vadå, tog du den?" sa Anders.

          Danne ryckte på axlarna och började skratta.

          "Du är ju sjuk i huvudet!" sa Ekman, men han lät imponerad.

          "Är det nån som vill ha, eller ska jag vaska den?" frågade Danne. Alla utom Anders tog av godiset och sedan dunkade Danne ner resten av påsen i en soptunna. "Såå, nu är det er tur", sa han.

          "Men seriöst", sa Anders. "Vi kan ju inte gå runt och sno saker, väl?"

          "Nån annan som vågar?" frågade Danne.

          "Jag vågar", sa Ekman.

          "Jag med", sa Isak.

          "Bra, då går vi!" sa Danne och dom började gå.

          "Men Pablo...", började Anders.

          "Chilla, Anders", sa Pablo. "Lev lite!"

Inne i gallerian spanade killarna efter nån lämplig butik att snatta från. Vid H&M stannade Ekman till.

          ”Här?” frågade han.

          ”Visst”, sa Danne. ”Men tänk på att dom kan ha larmat grejerna därinne.”

          ”Ska jag köra, så vill jag gå hårt åt”, sa Ekman kaxigt.

          ”Om du åker fast då?” invände Anders. ”Då lär du ju få en prick i registret.”

          Men Ekman log bara.

          ”Vilka ska med?” frågade han.

          Ett samstämmigt ”Jag!” hördes från Danne, Isak och Pablo. Men Anders tvekade fortfarande.

          ”Det är inte försent att banga”, sa han.

          ”Var inte så mesig, Anders”, sa Isak och gick in i butiken. Pablo och Danne följde honom.

          ”Adam?” sa Anders och Ekman lystrade – han visste att killarna bara tilltalade honom vid förnamn när dom ville tala allvar med honom. ”Jag tror inte det är en bra idé...”

          ”Känner du dig inte bekväm med det, så håll dig här utanför”, sa han lugnande. ”Jag tar smällen om det går åt helvete.” Han tog ett kliv in i entrén, men hejdade sig och vände om mot Anders. ”Du kan väl hålla ett öga på väktaren under tiden?”

          Det glimmade skälmskt i hans ögon när han sa det och hans vita raka tänder blottades i ett perfekt leende.

          ”Väktaren?” upprepade Anders och Ekman nickade snabbt, innan han försvann in i butiken. Anders såg sig om i gallerian. Borta vid caféet stod två av gallerians ordningsvakter och övervakade några småkillar som sprang omkring inne i godisbutiken och Anders kände hjärtat förflytta sig högre upp i bröstkorgen. Om dom skulle få för sig att spana bortåt H&M skulle dom få syn på honom och då kanske...? ”Fan, också!” mumlade Anders och skyndade sig in i butiken.

 *****

Inne på H&M cirkulerade dom andra killarna runt bland hyllorna och klädhängarna. Bläddrade vant och förstrött.

         ”Hur går det?” undrade Anders oroligt och fick genast en mördande blick från Isak. Han höll precis på att stoppa ned ett paket strumpor i jackfickan, men hejdade sig nu och la tillbaks det i lådan.

         ”Anders, va bra att du kom!” sa Danne. ”Kan du inte hålla den här?” Han räckte över en galge med en jacka till honom. Nästan dumpade den i Anders armar. ”Jag tänkte testa den här!” fortsatte Danne och höll upp en annan jacka. ”Men du kan väl hålla dom här under tiden?” Han lassade upp några andra plagg i Anders famn. ”Här! Håll!” beordrade han. ”Den här ska vi också testa!”

         ”Behöver ni ha hjälp med nåt?” undrade expediten som närmade sig.

         ”Finns den här i rött?” frågade Danne och pekade på ett av plaggen i Anders famn.

         ”Nej, det är dom färgerna som hänger ute i butiken, vi har”, sa expediten.

         ”Jaha”, sa Danne besviket och vred sig sedan tillgjort med jackan framför en spegel. ”Jag tror inte den här kommer passa, så det känns inte värt att lägga det sista av bidraget på den! Du kan väl hjälpa henne hänga tillbaks resten av kläderna, Anders?”

         Danne gav honom en demonstrativ knuff i riktning mot expediten och Anders började förvirrat gå. Han fattade ingenting. Men i ögonvrån hann han uppfatta hur Dannes ena fot placerade sig framför hans ben, precis innan han snubblade framlänges och landade framför expeditens fötter.

         ”Herregud, är du full, eller?” skrattade Danne innan Anders hunnit öppna munnen för att skälla ut honom.

         ”Okej, jag tar det här!” sa expediten irriterat. ”Ska ni inte ha nåt, kan ni faktiskt gå ut!”

         ”Se nu vad du har gjort! Varför ska du alltid va så klumpig när vi går ut nånstans?” sa Danne medan han hjälpte Anders upp från golvet. Dom började gå mot utgången. Pablo, Isak och Ekman var redan försvunna.

         ”Vad håller du på med?” undrade Anders argt, men Danne svarade inte. Han skyndade sig istället bort mot en av gallerians utgångar, där dom andra killarna stod och väntade. Alla skrattade.

         ”Kom vi drar ut till plantaget!” sa Ekman.

Borta vid plantaget öppnade alla sina väskor och fickor. Utan att Anders märkt det hade dom alla lyckats stoppa på sig saker från affären. Armband, bälten och handskar. Ekman hade till och med lyckats få med sig ett linne utan larmbricka. Anders stirrade på sakerna. Smågodis från kiosken var väl en grej, men det här?!

         ”Ni är ju inte kloka”, sa han. ”Vad ska ni ens ha allt det här till?”

        ”Men det är ju inte det det handlar om!” sa Isak. Han log överlägset mot Anders och dom andra såg på varandra. Det var tydligt att dom alla fattade det, som Anders vägrade förstå.

        Isak, Ekman, Pablo.

        Och till och med Danne, som nu tydligen var en av dom...