...

89. Korvfest, rödvin och genustänk
Erik i 9F skulle ha fest igen och dom skulle alla dit. Men först skulle dom förkröka hemma hos Ekman.

         ”Bara oss boys”, hade Ekman sagt, så fastän dom nu försonats med Fredrik och Emanuel, innebar det att dom två inte skulle vara med. Förresten hade nog inte Erik bjudit Fredrik och Emanuel till sin fest, tänkte Anders, så därför vore det ju bara dumt att ha med dom på förfesten när dom ändå inte kunde hänga med till huvudfesten efteråt...

         ”Tog du med kondomerna?” frågade Pablo Anders medan dom promenerade till Ekmans hus.

         ”Ja”, sa Anders och räckte över en. ”Inte för att jag tror att vi kommer få nån användning för dom”, la han till.

          ”Var inte så negativ”, sa Pablo och stoppade ner kondomen i sin plånbok. ”Det ger otur att tänka sådär.”

           Men Nina är ju redan upptagen, tänkte Anders dystert, och jag tror inte jag vill göra det med nån annan. Förresten vill väl ändå ingen göra nåt med mig...?

           Fan, vad han behövde nåt att dricka!

Isak var redan där när dom kom fram. Han och Ekman stod i köket och förberedde snacks. Anders noterade att dom båda köpt nya kläder till festen och förbannade sig själv för att han inte gjort detsamma. Ännu ett steg neråt.

         ”Vad blir det för dricka?” undrade Pablo.

         Ekman kollade sin telefon och svarade sedan:

         ”Peter skulle fixa. Han är nog här vilken sekund som helst.”

         ”Peter?”

         Pablo såg förvånat på Anders, som ryckte på axlarna. Ekman hade ju sagt ”Bara oss boys” vilket aldrig tidigare inkluderat Peter. Visst hade Ekman börjat sitta en del med honom i skolan, tagit en och annan lunch med honom och börjat lyssna på hans musik, men sen när var Peter en av boysen? Isak såg lika bestört ut. Han hade tydligen också hållits ovetande om saken.

         Peter dök upp och med sig hade han sin mörkgrå ryggsäck som klirrade för varje steg han tog. Ekman kramade honom och höll till och med sin arm om hans axlar då han förde Peter med sig in i köket.

         ”Vi kan va i salongen”, sa han och delade ut skålarna med snacks till Anders, Pablo och Isak.

         Salongen var det största rummet i hela huset. Den var indelad i två halvor, där den ena tjänade som matsal och den andra som sällskapsrum. Matsalsdelen dominerades av det enorma middagsbordet och den inbyggda baren – som var komplett med bardisk, höga barstolar, samt vin- och spritskåp. Den andra halvan av rummet hade en öppen spis och var inredd med en soffgrupp – där familjen troligtvis spenderade lediga vinterkvällar framför brasan – och ett piano.

          Eftersom dom bara skulle dricka och hänga, placerade dom sig i sällskapsrumsdelen, men Ekman pluggade först in sin laptop i högtalarsystemet, borta vid bardisken, så att dom skulle kunna lyssna på musik.

         "Vad tog du med dig?" frågade Pablo med en nick åt Peters väska.

         Peter öppnade väskan och drog fram tre vinflaskor.

         "Rödvin?" sa Isak skeptiskt.

         "Det här är bra grejer", sa Peter världsvant.

         "Får jag se?" sa Ekman och tog en av flaskorna. "Mina föräldrar drack det här när vi var i Sydney", sa han.

         ”Mm, det är australienskt”, bekräftade Peter.

         "Jag minns att det luktade gott", mumlade Ekman medan han studerade etiketten.

         "Men hur smakar det, då?" sa Isak, med en röst som om han förväntade sig att han skulle börja kräkas - redan av första smutten.

         ”Du kan ju pröva”, sa Peter och räckte över flaskan till honom.

         ”Jag hämtar en öppnare”, sa Ekman och gick bort till baren.

         Dom hämtade glas i vitrinskåpet och hällde upp. Isak och Pablo tog varsin stor klunk och kunde inte dölja sina grimaser. Peter förklarade myndigt att vinet egentligen skulle ha luftats en stund innan man började dricka av det och Ekman nickade instämmande och sa att:

         ”Ja, då blir det en HELT annan smakupplevelse!”

         ”Definitivt!” tyckte Peter. ”Fast orka bry sig – det är ju inte därför vi gör det här”, la han till och blinkade mot Ekman, som log tillbaka och knäppte med fingret mot glaset så att det sa pling. Isak och Pablo stirrade fåraktigt på dom och Anders hatade att Peters och Ekmans kunskaper fick honom att känna sig som ett småglin. Han kunde ingenting om viner. Det fanns rött, vitt och rosé och man behövde inte dricka särskilt mycket för att bli riktigt full – men i övrigt? Inget!

Peter gick fram till pianot och klinkade fram några toner på tangenterna.

         "Spelar du?" frågade han Ekman.

         "Morsan skickade oss på pianolektioner när vi var små, jag och mina bröder", sa Ekman. "Nu är det mest hon som spelar. Om hon nånsin är hemma."

         "Får jag?" sa Peter.

         "Ja, självklart", sa Ekman och stängde av musiken på datorn.

         Peter satte sig vid pianot och började spela nåt långsamt och stämningsfullt. Han började sjunga på engelska. Han var inte bara grym på att spela trummor, tänkte Anders, han var även en jävel på piano! Ekman kom fram till honom, började först nynna med och sjöng sedan några av orden. Han visste tydligen vad det var för låt Peter spelade.

         Förmodligen nån superkänd ballad som man borde hört talas om, tänkte Anders – fastän han själv inte hade det. Peter såg på Ekman och log. Han slutade spela.

         "Kommer du ihåg nåt från dina lektioner?" frågade han.

         Ekman ryckte på axlarna och spelade några toner. Den här gången kände Anders igen melodin, fast han visste inte vad den hette.

         "Åh!" sa Peter och skrattade. "Klassiskt!"

         "Ja, eller hur?" sa Ekman och satte sig bredvid honom. Dom började spela fyrhändigt på den melodi som Ekman just spelat, tills Ekman tryckte fel vid en ton. "Fuck, jag börjar bli rostig", sa han med ett snett leende.

         "Ska vi inte dra på nån spellista på Spotify?" föreslog Isak, som inte verkade intresserad av Peters och Ekmans pianokonsert. Han drack trotsigt ur sitt vinglas, fastän han fortfarande grimaserade.

         "Jaja, slå på nåt", sa Ekman med en gest mot datorn. Isak gick bort och klickade en stund och en dancehall-låt började spelas.

         Pablo tog tillfället i akt att berätta lite skvaller från senaste fotbollsträningen för Ekman. Om den där killen i laget som hette Mårten, som alltid kom så sent till träningarna och matcherna och alltid ställde så dumma frågor och aldrig fattade Håkanssons taktiksnack. Mårten, som dykt upp bakis till en match och spytt mitt på planen inför alla åskådare en gång. Dom brukade alltid skratta så gott när dom snackade om Mårten och vad han hade för sig – men nu var det mest Pablo och Isak som skrattade. Ekman log väl lite roat, kanske, tyckte Anders, fast kanske mer hövligt än hjärtligt – som för gamla tiders skull. Han hade ju slutat spela med dom nu och verkade inte längre särskilt intresserad av vad som pågick på träningarna. Och Peter sköt in med små korta följdfrågor – sådär som vuxna brukar göra för att vara artiga.

          På det hela taget fick Anders en känsla av att Ekman – på nåt förunderligt vänster – vuxit om dom allihop och nu tagit plats i Peters märkliga klubb – där alla kunde sjunga och spela instrument och diskutera vinsorter från andra sidan jordklotet utan att ens darra på rösten. Peter hade varit så hemlighetsfull ända sedan han börjat i deras klass i sjuan och aldrig brytt sig om att skaffa några vänner på skolan. Men sedan höstterminens start, hade Ekman börjat söka kontakt med Peter och nu hängde dom nästan varje dag med varann och Ekman var inte längre densamma. Åtminstone inte så som Anders känt honom. Visst, han hade på nåt sätt alltid legat steget före honom, Pablo och Isak, men nu var det som om det avståndet plötsligt ökat med flera år...

”Jag tycker det är intressant att han går på och mobbar så hårt, när han själv haft så svårt att passa in och få vänner i klassen”, sa Peter. Samtalet hade glidit in på Danne och incidenten med Nicolas, som ägt rum i killarnas omklädningsrum, veckan innan. ”Jag menar: även om vi andra också var med på ett hörn, på det där med Fredrik, så var det ju HAN som var den mest drivande av oss. Och sen, när alla bett Fredrik om ursäkt, börjar han gå på Nicolas istället. Som att han hela tiden måste ha ett offer att jävlas med.”

         ”Men Danne trivs inte med sig själv – det är ju det”, sa Ekman och skakade på huvudet.

         ”Nä, det är väl så”, sa Peter. ”Men han om nån borde väl fatta hur det känns?”

         ”Jag brukade också va en skit mot Nicolas”, mumlade Ekman och vred stjälken på sitt vinglas mellan fingrarna, så att glaset långsamt snurrade ett varv på parkettgolvet.

         Han såg ut att vara nånstans långt borta i sina tankar, tyckte Anders. Kanske tänkte han på den där februaridagen i sjuan? Hade han berättat om den för Peter, tro? För det var ju innan Peter börjat i deras klass.

          ”Danne är HELT gränslös”, sa Anders. Han kände att han behövde säga nåt, för att visa för Ekman att han också kunde se på situationen med samma vuxna blick som Peter. ”Han tror att folk ska gilla han för att han går runt och beter sig som en idiot!”

          ”Och så försöker han va rolig hela tiden”, stönade Pablo.

          ”Utan att lyckas”, flikade Isak in.

          ”Ja, Jesus Christ, asså!” utbrast Pablo och slog sig mot pannan. ”Han är ju bara jobbig!”

          ”Det var bra att du sa ifrån, Adam”, sa Peter. ”Danne ser ju upp till dig som om du var Zlatan, eller nåt, så han lär ju aldrig ge sig på Nicolas igen!”

          Ekman ryckte på axlarna och drack det sista ur sitt vinglas.

          ”Kan vi inte snacka om nåt annat?” frågade han, men Isak kände sig inte färdig med Danne:

          ”Det är ju inte SÅ konstigt att Danne är som han är”, sa han insiktsfullt. ”Jag menar: med sin morsa och vad han lär ha sett henne göra för skit med massa främmande män, varje kväll.”

          ”Va?” skrattade Peter. ”Vadå för skit med främmande män?”

          ”Men har du inte hört det?” sa Isak.

          ”Hört vadå?”

          ”Att hans morsa är en riktig hoe!”

          ”Är vadå för nåt?” frågade Peter.

          ”En hoe”, upprepade Isak. ”En hora.”

          ”Eh... nä?” Peter rynkade på pannan och slängde en frågande blick mot Ekman, innan han på nytt vände sig mot Isak. ”Vad är det som gör henne till en hora?”

          ”Hallå, har du sett hur hon går klädd, eller?” svarade Isak.

          ”Nä, jag tror inte jag vet hur hon ser ut...”, mumlade Peter eftertänksamt. ”Men bara för att hon klär sig på ett visst sätt betyder det väl inte att hon säljer sex?”

         ”Ah, men”, sa Isak och himlade med ögonen. ”Hon knullar ju runt, som fan! Och då är man ju –”

         ”– en hora”, fyllde Peter i och nickade klokt. Sedan började han skratta. ”Asså, ditt genustänk är verkligen SÅ modernt...!” sa han.

         Anders visste inte vad genustänk var – inte Isak heller om man dömde på hans förvirrade blick – men eftersom Peter haft så nedlåtande röst och Ekman börjat flina, så antog han att ett modernt – eller om nu Peter egentligen menat omodernt? – genustänk inte var nåt bra att ha. Det kanske var bäst att göra som dom och börja skratta, han också?

         ”Hörde du det, Adam? Knullar man runt som fan, så är man en hora”, sa Peter och borrade med fingret mot Ekmans kind. ”Hörde du det, din lilla... slampa!”

         Dom skrattade båda två och började knuffa på varandra; låtsasbråka på samma sätt som Anders och Pablo brukade göra ibland. Hur nära vänner var dom egentligen?

        ”Ah, men det är ju inte samma sak, för Adam är ju ändå –”, började Isak.

        ”– en snubbe?” gissade Peter, som pausade sig i deras brottningsmatch och bytte en blick med Ekman, som slöt sina ögon med ett brett flin över läpparna.

        ”Ja!” sa Isak, vilket fick Ekman och Peter att bryta ut i nya skrattsalvor. Isak stirrade irriterat på dom och Anders kunde se att han gjorde sig redo för att börja käfta emot, men Ekman bytte istället samtalsämne. Nästan i alla fall:

         ”Jag vill dricka mer!” sa han. ”Jag vill bli tankad ikväll. This hoe needs more!”

         ”Sluta inte förrän det snurrar”, sa Peter och räckte honom nästa vinflaska, men istället för att hälla upp i sitt glas, halsade Ekman rakt ur flaskan och han gjorde det utan en min – som om det bara varit vatten.

         ”Peter?” sa han och erbjöd honom flaskan. Peter tog emot och halsade, han också, en lång djup klunk, med samma pokerface som Ekman haft.

         ”Anders?” sa Ekman och höll fram flaskan. Anders var egentligen inte sugen, men han tog emot ändå. Det kändes liksom fint att Ekman ville bjuda honom, före Pablo och Isak. Kanske för att han också skrattat åt Peters kommentarer om genustänk och horor? Hade det helt plötsligt gjort honom till en av dom? En av dom stora grabbarna som förstod sig på såna där vuxna saker som rödvin och genustänk?

         Anders spände varje muskel i sitt ansikte för att inte grimasera när den vidriga vätskan spolades ner i hans hals – han kunde ju givetvis inte sitta och smutta från sitt glas nu. Nu var det ju att gå hardcore som gällde!

         ”Peter, kan du inte sätta på nånting? Jag vill höra lite bra musik”, bad Ekman.

         Peter lydde. Han gick bort till datorn och bytte låt.

         ”Åh, jag älskar dig!” sa Ekman och lutade sig tillbaka mot soffan.

          Anders kände inte igen låten, men tyckte ändå om den – och trots att vinet fått hans kinder att börja hetta och huvud att börja snurra var han inte för dum för att dra en liten vit lögn:

          ”Gud, den här är ju asskön! Vad är det den heter nu igen?”

          Han knäppte snabbt med fingrarna som om han tänkte intensivt. Och Peter svarade. Nämnde nån låttitel som Anders aldrig hört talas om förut. Men det sa han ju förstås inte:

          ”Ah, just det! Så jävla bra!”

          ”Du har bra musiksmak”, sa Peter allvarligt, men blinkade sedan åt honom. Peter hade aldrig blinkat åt honom förut. ”Har du sett teasern till deras nya EP?”

          ”Nä, inte än”, sa Anders.

          ”Jag kan skicka en länk till dig om du vill.”

          ”Gör det. Det vore schysst”, svarade Anders.

          Ekman placerade sig närmare Anders och la sin arm om hans axlar. Den sköna doften från hans Hugo Boss-parfym, nådde Anders näsa och han kände värmen från Ekmans kropp genom skjortan. Nu började effekterna av det australienska rödvinet skjuta genom taket. Blodet rusade i Anders ådror och det kändes som om han föll genom luften – och det var bara hur underbart som helst!

          ”Dom ska spela i Stockholm i vår”, berättade Ekman för Anders. Pratade han om det där bandet som Peter spelade nu, eller? undrade Anders, medan han föll. ”Vi funderade på att dra. Eller hur, Peter?”

          Peter nickade och satte sig hos dom igen.

          ”Du kanske vill haka på?” föreslog Ekman och räckte Anders vinflaskan.