...

118. Det var han. Det var Sune...

Nella fixade sitt smink, innan hon tog jacka och väska för att gå hem. Hon kunde inte gå ut på stan med ränder i ansiktet från pudret och hennes foundation som smetats ihop av tårarna. Hon tog personalvägen ut för att slippa stöta på fler människor, men Tony hade visst ställt sig ute på innergården för att röka en cigarett.

       ”Går du hem?” frågade han.

       Hon nickade.

       ”Det var inte meningen att komma in sådär, förut, men... jag... jag undrar om jag kan hjälpa dig på nåt sätt.”

       Han närmade sig. Kom alldeles nära nu. Hon kunde känna doften av hans aftershave och den där deon han brukade använda, genom cigarettröken. Förra gången han erbjudit henne sin hjälp, hade hon känt dom dofterna blandade med lukterna av rödvin, öl och svett, mellan lakanen i hans lilla etta. Förspelet hade börjat redan ute i plantaget, efter en alltför dräggig och öppenhjärtig sommarkväll på stan, där hon råkat avslöja allt om – hon ville inte ens tänka hans namn längre – och han i sin tur avslöjat att han egentligen var mer intresserad av killar än tjejer, men inte riktigt vågade komma ut på grund av sin farsa och sina kompisar. Sexet hade inte varit så bra, men det brukade ju fyllesex sällan vara. I alla fall med yngre killar.

       ”Jag... jag vet inte just nu”, mumlade hon till svar. Vad kunde han göra? Supa henne full igen, ha sex med henne igen – fastän han föredrog snubbar? Och skulle hon då avslöja för honom att det hade hänt igen – att hon än en gång haft ihop det med en man som hade familj och som nu dumpat henne för att han insett att han föredrog sina barn och sitt ex framför henne?

       ”Jag måste gå nu”, sa hon och började gå i riktning mot inkörsporten som ledde ut mot gatan.

       ”Om du vill snacka om det, så finns jag ju här”, sa han mjukt till hennes ryggtavla.

       ”Tack!” svarade hon, utan att vända sig om.

       Hon gick längs med gågatorna i riktning mot närmsta busshållplats. Tog hon 22:an från Segers korsning, kunde hon byta till 24:an vid Stortorget utan att behöva gå ända till Resecentrum. Så fick det bli.

       Hållplatsen vid Segers korsning var smockfull med folk. I alla fall om man skulle åka mot Stortorget. Det var mitt i lunchrusningen och alla skulle väl förmodligen tillbaka till sina skolor och jobb – det var nog bara hon som skulle åka hem. Det var kanske bäst att ställa sig längst fram, så att man inte nekades plats på bussen, på grund av överbelastning. Så fick det bli. Nella trängde sig fram och ställde sig så långt ut att hon var nära att tippa över kanten och falla ut i vägen.

       Det var när hon stod där, som hon plötsligt hajade till.

       Rakt över vägen, vid hållplatsen på andra sidan, stod det en man som hon inte bara kände igen – hon hade dessutom sett honom naken många, många gånger. Att det gått flera månader sen dess och att han av nån märklig anledning stod och väntade på bussen istället för att köra runt i sin Volvobil, lurade henne inte för en sekund.

       Det var han.

       Det var Sune...