...

5. "...att hon liksom... suger k*k och sånt. På stan."
På håltimman tog Danne en cigg med Johannes, ute i skogsområdet bakom skolan, där dom ibland orienterade på gympan. På grund av ett gräl i sjuan, undvek han numera rökhörnan bakom gympasalen. Efter att dom rökt klart, återvände dom till skolgården och satte sig vid bänkarna som hade utsikt över fotbolls- och basketplanen. Dom var egentligen inte särskilt intresserade av spelen som pågick därnere, men det kändes ändå bra att ha något att titta på medan dom satt. Johannes pratade om någon film han sett nyligen, men som vanligt talade han så osammanhängande och kom med så omständliga förklaringar att Danne inte orkade lyssna. Johannes brukade heller inte märka när Danne slutade lyssna. Han pratade så gärna ändå.
          Istället för att lyssna, funderade Danne på om Johannes kunde ha hört något av ryktena om hans morsa. Om killarna hade nämnt något för honom. För om han skulle fråga, skulle väl Johannes ändå svara? För dom var ju ändå polare. Eller ja, dom brukade åtminstone hänga med varandra på håltimmarna och sitta ihop på lektionerna. Och han hade ju varit hemma hos Johannes några gånger.
          Den enda i klassen han varit hemma hos.
          Så det gjorde väl dom till polare? Även om han hellre hade hängt med Ekman. Om valet varit hans.
          Danne övervägde för säkert tionde eller elfte gången i ordningen – han hade tappat räkningen efter tredje – om han skulle fråga. Men han måste ju. För annars skulle han bli galen.
        "Johannes", sa han. "Jag undrar bara... har du hört killarna i klassen säga nåt om... mig, eller om min morsa?"
          Johannes stirrade på honom. Han klippte förvirrat med blicken.
          "Va?" sa han.
          "Har dom andra killarna – Isak och Ekman och Fredrik och Pablo och dom – sagt nåt om min morsa, som du hört?"
          "Öh... asså... dom har väl liksom... inte pratat med mig om nåt sånt", sa Johannes och skruvade på sig.
          "Men du HAR hört nåt?"
          Johannes vred sig obekvämt, men svarade inte.
          "Men kan du säga vad fan dom har sagt?"
          Johannes dröjde någon sekund. Sedan tog han sats och sa:
          "Ja, men dom har liksom sagt att din mamma... ser ut som en slampa, eller att hon är som en slampa och så. Eller att hon liksom... suger kuk och sånt. På stan. Fast det bruka dom väl säga mer i sjuan, så jag vet inte om dom fortfarande -"
          Danne kände pulsen dåna i öronen.
          "Va fan... vadå, min mamma är en slampa...? Va fan snackar du om?"
          "Eller jag vet inte. Det kanske inte var så dom menade?"
          "Vadå, inte så dom menade? Säger dom att hon suger kuk på stan?"
          "Jag vet inte", sa Johannes hjälplöst.
          "Hur fan skulle dom annars mena det? För det är det dom har sagt, eller?"
          "Typ..." mumlade Johannes.
          "Men det är inte sant!" sa Danne hårt. "Fattar du? Inte ett jävla ord är sant!"
          "Nä..." sa Johannes.
          "Om du säger det här till nån, så kommer jag fan slå dig!"
          "Ja..." sa Johannes.
        Danne reste sig häftigt upp och gick in skolan. Han var så arg att han inte kunde andas. Han slet upp dörren till toaletten och smällde igen den efter sig. Han gick fram och tillbaka utanför toalettbåsen. Försökte få kontroll över sin andning igen, men han hyperventilerade nu oregelbundet.
          ”Danne, vänta!” hade Isak ropat.
          ”Men kom hit och sätt dig!” hade han sagt.
          ”Det är en sak vi skulle vilja fråga dig om”, hade han sagt.
          ”Vi undra bara om det är sant att din morsa -”
          … är som en slampa och suger kuk på stan?
          Han såg Isaks ansikte framför sig och drämde knytnäven in i väggen. Toalettbåset vinglade till och det lät som att något knäcktes...