...

2. Läsårets första morgonsamling
Dom hann aldrig framföra frågan till Danne, för plötsligt klev rektorn upp på podiet och påbörjade sitt välkomsttal. Och eftersom ingen av dom hade lust att stå och hänga med Danne under den tiden, hade dom alla skyndat sig vidare in i folkmassan, så att han skulle tappa bort dom. Istället fick Danne spendera tiden tillsammans med Johannes, som vinkat honom till sig så fort han fått syn på honom.
        Som vanligt lyssnade ingen på rektorns tal. Alla var för upptagna med att hälsa på varandra och dela med sig av sina historier från sommaren som just passerat, för att orka ta till sig av rektorns floskler. Nånstans under talet kickade rektorns självinsikt in och han bestämde sig för att avrunda talet lite tidigare än planerat. Istället skickades eleverna in i skolbyggnaden.
        Det nya läsåret hade officiellt börjat.
Varje skoldag inleddes med en morgonsamling med klassernas respektive mentor. I Anders klass var det Suzanne – som annars undervisade i svenska, engelska och samhällskunskap – som hade mentorsrollen. På morgonsamlingarna stämde Suzanne av närvaron i klassen, meddelade nyheter och besvarade eventuella frågor.
       Eftersom detta var läsårets första samling skulle Suzanne gå igenom åttans läroplan, samt det nya schemat. Men först skulle alla hälsas välkomna till det nya klassrummet; dom hade nämligen flyttat upp en våning. Åttorna höll för det mesta till på andra våningen, medan sjuorna var på första och niorna på tredje.
       I klassrummen ”tillämpade skolan fri placering”, eftersom eleverna skulle få ”visa på eget ansvar då dom valde sittplats och eventuella bänkgrannar på ett sätt som skulle tjäna till att främja, och inte störa, deras lärande”, som Suzanne uttryckte det. Detta innebar att man fick sitta med vem man ville, såvida man inte snackade för mycket – för då kom Suzanne och placerade om en.
        Sommaruppehållet hade inte förändrat nåt när det gällde placeringen i klassrummet: Isak knep som vanligt platsen bredvid Ekman, medan Anders och Pablo satte sig tillsammans vid bänkarna bakom. Vera satte sig med Dessie. Nina med Elena. Fredrik med Emanuel. Timbot satte sig ensam framför deras bänk. Kajsa satte sig med Ellinor. Tanya med Zahraa. Anna Sörberg med Lisa. Danne med Johannes. Marika och Nicolas på främsta raden, fast var för sig. Ungefär som placeringen brukat se ut under sjuan.
       Bara att Maria nu saknades.
       Och av nån anledning saknades även Peter, som hade börjat i klassen strax innan påsklovet. Peters försvinnande hade Suzanne ingen förklaring på. Däremot kommenterade hon Marias frånvaro med orden:
        ”Som ni nog märkt så är ju inte Maria här. Hon har bytt skola på grund av att hennes familj flyttat. Självklart kommer vi ju sakna henne, men... ja, självklart hoppas vi att hon ska trivas på sin nya skola.”
        När Suzanne nämnde Marias namn, såg Anders hur Dessie diskret vände sig om mot Nina och Elena och viskade nåt. Troligtvis förde hon vidare skvallret om vad som hänt mellan Marias farsa och Dannes morsa under våren och sommaren. Elena spärrade upp ögonen och Nina skakade på huvudet och viskade nåt till Dessie, som nickade ivrigt och svarade henne så tyst att Anders hade svårt att förstå hur Nina ens kunde höra henne.
        Han vände blicken bort mot Danne, som satt på andra sidan klassrummet och klottrade på sin bänk. Johannes, som satt bredvid honom, la genast märke till Anders och stirrade förvirrad tillbaka. Anders vände bort blicken, men då han sneglade tillbaka såg han att Johannes viskade något till Danne, som nu blängde på honom och mimade ordet ”Vad?”. Anders ryckte på axlarna och bestämde sig för att fästa blicken på Suzanne istället.

Dörren till klassrummet öppnades plötsligt och in kom Peter. Precis som på lektionerna i sjuan, hade han sina hörlurar på sig då han kom in och bruset från musiken hördes ut. Då han noterade att alla redan satt sig ner, stannade han upp.
         ”Välkommen, Peter”, sa Suzanne. ”Jag trodde nästan inte du skulle dyka upp.”
         Peter drog av sig hörlurarna.
         ”Sorry om jag är sen”, sa han. ”Jag trodde rektorns tal skulle hålla på till halv. Men det var visst kortare än vad som stod på schemat.”
         ”Var du inte med därute, menar du?” frågade Suzanne.
         Peter ryckte på axlarna.
         ”Eftersom det inte ingår i läroplanen tänkte jag att jag kunde ta en halvtimmes sovmorron”, sa han.
         Anna Sörbergs haka föll ner mot bröstet och hon gav ifrån sig ett kort flåsande läte, då Peter sa det. Ekman vände sig om mot Anders och Pablo med ett brett flin.
        ”Nä, rektorns välkomsttal ingår väl inte i läroplanen”, medgav Suzanne. ”Men det ingår ju i den här skolans traditioner. Och Lars-Erik la nog ned en del tid på att förbereda det där talet, så det hade ju faktiskt varit trevligt om du valt att närvara.”
         Peter svarade inte. Han såg endast avvaktande på henne.
         ”Ja, du kan väl sätta dig ned”, sa Suzanne.
         Peter såg sig om i klassrummet. Det fanns fortfarande lediga platser bredvid Marika, Nicolas och Tim, men han valde ändå – precis som han gjort i sjuan – att sätta sig själv vid en egen bänk.
         ”Har du haft en bra sommar?” frågade Suzanne medan hon bockade av Peters namn på närvarolistan.
         Peter funderade några sekunder. Sedan gav han henne en kort enkel nick.
         ”Mm”, sa han bara.
         ”Asså, vilken jävla kung han är”, mumlade Ekman för sig själv.
         ”Tycker du?” viskade Isak med en grimas.
         Ekman log och rufsade om Isaks hår.