...

1. Den här hösten skulle allt gå åt helvete
Den här hösten skulle allt gå åt helvete. Men det visste inte Anders när han promenerade till skolan. Sommarlovet var slut och Anders hjärna ockuperades av helt andra funderingar än några domedagstankar. Som det faktum att han nu var fjorton och skulle börja åttan, tillhöra den näst äldsta årskullen på skolan, inte längre vara nåt småbarn. Börja festa mer och kanske förlora oskulden, helst innan jul.

        Om han nu kunde hitta en flickvän till dess.

        Pablo verkade lika förväntansfull som honom. Han pratade oavbrutet om vad det skulle innebära för dom att deras näst sista år på skolan precis börjat. Och han pratade givetvis om Elena. Och Dessie. Vem av dom det skulle bli.

        ”Varför inte Tanya, då?” undrade Anders. ”Hon var ju rätt på i våras.”

        ”Hon är bara intresserad av sin dans”, sa Pablo. ”Då måste jag väl gå med i nån av hennes danskurser för att det ska hända nåt.”

        ”Men Isak säger ju att dans är kod för nåt annat”, skrattade Anders.

        ”Isak, Isak, Isak...!” sa Pablo och skakade på huvudet. ”Är det nån som behöver bli av med svendomen i år så är det han! Han är ju kåtare än oss två tillsammans!”

Skolgården var redan smockfull med folk, när dom kom fram. Mestadels nior och nya sjuor, vad dom kunde se. Ett podium hade ställts upp vid en av skolbyggnadens väggar och på det stod ett mikrofonstativ och två stora högtalare. Rektorn skulle enligt skolans tradition inleda läsåret med ett välkomsttal – som eleverna enligt egen tradition inte skulle lyssna på – innan det var dags att gå in och samlas klassvis med respektive klassmentor. Men eftersom Anders och Pablo varit hyfsat tidiga, hade dom fortfarande några minuter tillgodo innan rektorn skulle kliva upp och börja tala. Därför bestämde dom sig för att leta reda på sina polare i folkmassan.

       Ekman och Isak borde väl vara där nånstans?

       En bit därifrån, alldeles framme vid podiet, såg dom Anna Sörberg och Lisa från klassen, som koncentrerat inväntade rektorns tal. Anders och Pablo rörde sig vidare. Och där borta var Johannes – också från klassen. Han vinkade då han såg dom, men Anders och Pablo vände sig om och fortsatte leta. Så fick dom äntligen syn på Isak. Han satt på ett av träborden och snackade med några killar från parallellklassen.

       ”Isak!” ropade Pablo.

       Isak lyfte blicken och ditchade genast killarna från parallellklassen, utan att ens säga hej då till dom.

       ”Är ni här nu, era sopor!” ropade han då han närmade sig.

       ”Fan, va du va tidig!” sa Pablo.

       ”Jag passa på att kolla in dom nya tjejerna”, förklarade Isak och svepte med armen mot några tjejgäng som stod en bit bort. ”Man vill väl helst ha nån som går i åttan – eller nian – men det skadar ju inte att titta.”

       ”Har du sett Ekman?” frågade Anders, men Isak skakade på huvudet.

       Ekman hade varit bortrest halva sommaren, varför ingen av dom träffat honom på över en månad. Ekmans äldsta bror hade flyttat till Sydney i början av sommaren, direkt efter studenten. Därför hade familjen spenderat ett par veckor i Australien och efter Australien hade resan fortsatt till Barcelona.

       Anders hade kollat Ekmans Instagram, men där fanns inte många ledtrådar till när eller ens om han kommit hem. Ekman brukade inte vara så flitig på att uppdatera. Troligen på grund av att han jämt hade så mycket spännande/roliga saker att göra IRL att han inte hade tid att sitta och posta grejer på sina sociala kanaler, stup i kvarten, tänkte Anders. Och det trots att han hade fler följare – och alltid fick fler likes – än nån annan Anders kände.

       Från sin långa resa hade han bara lagt ut tre bilder. Två från Sydney och en från Barcelona. Hans storebrorsa Alex var med på båda bilderna från Sydney. På den ena stod dom ute på däck på nån typ av båt och i bakgrunden såg man operahuset. På den andra satt dom bredvid varann och åt med pinnar ur varsin take away-box. Bilden hade svartvitt filter och i texten hade Ekman skrivit:

       @Chinatown med favoritbror!

       Några tjejer från skolan hade kommenterat med hjärt-emojis och kommentarer som ”Mums-mums!” och ”Snyggisar! <3” medan Ekmans andra bror Anton (som inte var med på nån bild) kommenterat med ”Favoritbror? Schysst brorsan!” och en arg emoji. Bilden från Barcelona var tagen på en strand, nattetid, och Ekman höll upp en röd juicedrink framför kameran. I texten hade han skrivit:

       Skål...

       Det var mer än en vecka sen han la ut den bilden. Efter det hade han inte postat nåt mer.

       ”Men kommer han komma idag?” undrade Pablo.

       ”Ja, han skulle va tillbaks igår, så...”, sa Isak.

       ”Står ni och snackar om mig, boys?”

       Det var Ekman, som smugit sig fram till dom utan att dom ens märkt det. I vanliga fall brukade en hård och sarkastisk jargong råda mellan killarna, men nu var dom så glada över att äntligen få träffa honom igen att det inte fanns tid för den sortens flamsande. Istället blev det grabbiga kramar, ryggdunkningar och tusentals frågor om Ekmans resa. Men eftersom Ekman var just Ekman, var dom inte ensamma om att ha saknat honom – vilket manifesterades i att flera från dom andra klasserna skulle komma fram för att få sina fem sekunder med honom.

       ”Adam!” ropade plötsligt nån och Louise, som gick i A-klassen, trängde sig fram genom folkhopen och slog armarna om Ekman. ”Heej! Va kul att se dig!”

       Ekman tappade genast intresset för alla runtomkring och besvarade hennes kram. Dom flyttade sig några meter ifrån folksamlingen för att snacka, på tu man hand. Anders, Pablo och Isak blev ståendes.

       Ekman och Louise hade hängt ihop en del under höstterminen i sjuan – nåt som fått massor med uppmärksamhet på grund av att dom tagit varandras oskuld. Dom var det första paret på skolan som haft sex redan i sjuan. Eller, egentligen var dom väl aldrig nåt officiellt par, utan hängde mest och flörtade och så. Efter jullovet hade dom båda börjat hänga med andra. Men det verkade ändå finnas ett speciellt band kvar, mellan dom.

       Det är väl så med ens första, gissade Anders – som fortfarande var oskuld och därför inte kunde veta med säkerhet. Däremot visste han att the pressure was on, från och med det ögonblicket. Efter att Ekman börjat ligga, skulle ALLA andra killar i sjuan också bli tvungna att börja för att inte halka efter. Förvisso hade det ju inte gått så bra för nån. Även fast det fanns några killar som gick runt och påstod att dom också blivit av med svendomen, var dom flesta fortfarande oskuld. Som Anders. Och Anders undrade om inte trycket och förväntningarna var större på honom, Pablo och Isak än på dom andra killarna, eftersom dom var Ekmans närmsta vänner.

       För man kan väl inte gå runt och va oskuld hur länge som helst när en i ens gäng redan gjort det? Eller?

       ”Tror ni dom har börjat igen?” frågade Pablo och nickade mot Ekman och Louise.

      ”Skulle kännas lite väl second hand, i så fall”, sa en röst bakom deras ryggar. Killarna vände sig om och fick syn på Vera, som i sällskap med närmsta vännen Dessie, anslutit sig till dom. ”Det var ju liksom förra året dom höll på med varann, så varför börja igen?”

      ”Du låter lite sur, Vera”, retades Pablo.

      ”Nä, varför skulle jag va det?” sa Vera.

      Ingen sa nåt, men alla visste.

      Istället fortsatte dom att studera Ekman och Louise på avstånd. Louise pratade, skrattade och gestikulerade vilt för Ekman som log roat åt vad det nu var hon berättade om.

       ”Asså...!” sa Vera och skakade på huvudet, med ett hånflin på sina målade läppar. ”Hon ÄR så fejk!”

       ”Fast hon har snygga pattar”, sa Isak.

       ”Som om DU hade sett dom”, fnös Vera.

       Efter en stund började Louises kompisar bli otåliga. Dom ropade och vinkade efter henne.

       ”Åh, jag måste dra! Kul att se dig, Adam!” sa Louise och kysste Ekmans kind. Hon sprang iväg mot sitt tjejgäng, varpå Ekman återvände till sitt eget gäng.

       ”Wow, nån har varit ute i solen”, sa Vera till honom, då han närmade sig.

       ”Asså, Adam, seriöst!” sa Dessie. ”Kan jag FÅ din bror, eller?”

       ”Vilken av dom?” skrattade Ekman.

       ”Men Alex, fattar du väl?” Dessie vände sig mot Vera. ”Jag menar: du såg ju Instabilderna? Hur söt får en snubbe va, egentligen?”

        ”Du får väl dra ner till Sydney och hämta han, då”, sa Ekman.

       ”På tal om Insta: det var väldigt lite hud på bilderna du la upp, Adam”, sa Vera retsamt och drog lätt i hans skjorta. ”Skäms du för din kropp, eller?”

       Ekman log. Han och Vera brukade alltid gnabbas med varandra.

       ”Vadå, jag trodde du fick se tillräckligt med hud i sommar”, svarade han.

       ”Vadå, menar du?”

       ”Du hängde ju en del med Christian, hörde jag.” Ekman smackade med tungan och blinkade åt henne. ”Både på stranden och på vissa andra ställen...”

       Christian var Christian Brännström som gick i klassen över dom. Han var en av skolans populäraste killar.

       ”Tönt”, sa Vera, men hon log mot honom.

       ”Har du och Louise börjat igen?” frågade Isak och dunkade snabbt och rytmiskt sin knutna näve mot handflatan.

       ”Isak...!” suckade Ekman och knackade honom på huvudet. ”A gentleman never kiss and tell, vet du väl?”

       ”Sen när är du en gentleman?” sa Isak.

       ”Har ni hört att Maria slutat, förresten?” avbröt Dessie.

       ”Nä, vadå, då?” sa Pablo.

       ”Hennes föräldrar ska gå isär. Hennes morsa har skaffat lägenhet på andra sidan stan och tagit Maria med sig.”

       ”Jaha?”

       ”Jaså?”

       Ekman, Isak och Pablo såg på varandra och nickade långsamt. Anders vände istället bort blicken och studerade folkmassorna. Han hade aldrig riktigt gillat Maria, varför nyheten om att hon lämnat klassen inte hade nån större betydelse för honom. Dom hade knappt växlat två ord med varandra under hela sjuan och Maria hade alltid sett så sur ut att han inte heller känt sig manad att försöka lära känna henne.

       ”Och vet ni varför?” sa Vera.

       ”Nä?”

       ”För att hennes farsa va otrogen”, sa Dessie.

       ”Och gissa med vem”, sa Vera.

       ”Nä, vem?”

       Vera och Dessie såg först på varandra och sedan sa dom i kör:

      ”Med Dannes morsa!”

      Killarna stirrade dumt på Vera och Dessie.

      ”Dannes morsa?” upprepade Anders, som plötsligt vaknat till liv.

      ”Ja!” sa Dessie.

      ”Men vadå? Hur vet ni det?” ville Pablo veta.

      ”För att Maria sa det själv när vi va fulla nere på stranden i somras”, sa Vera. ”Att hennes farsa strulat med nån annan, i flera månader. Fast hon ville inte säga med vem.”

      ”Bara att det va nån som vi kände, eller i alla fall visste vem det var”, la Dessie till.

      ”Så hur vet ni då att det är Dannes morsa han varit med?” undrade Ekman.

      ”För att folk har sett dom”, sa Vera.

      ”När vi var på bio i stan i våras, så såg vi dom komma gående på gågatan tillsammans – och det var ju sent på kvällen”, sa Dessie.

      ”Och Kajsa såg tydligen Dannes morsa hoppa ur Marias farsas bil – fastän dom inte ens bor på samma gata”, sa Vera. ”Så det visar ju att dom hängt med varann, vid flera tillfällen.”

      ”Du och jag hänger ju ibland”, sa Ekman till Vera. ”Fast vi inte ligger med varann!”

      Men Vera himlade bara med ögonen.

      ”Ni såg väl själva hur länge dom stod och snackade med varann på avslutningen, när föräldraföreningen delade ut lärarnas blommor?” sa Dessie. ”Han var ju faktiskt den enda Dannes morsa pratade med då och dom satt ju till och med bredvid varandra under rektorns sommartal.”

      ”Och visst”, sa Vera med en nick åt Ekmans håll. ”Klart att det bara kan betyda att dom känner varann och är vänner, men: dom jobbar ju inte ihop och han är gift, så varför skulle han i så fall umgås så mycket med en annan kvinna?”

      ”Speciellt när Maria själv sagt att han varit otrogen i flera månader och hennes morsa nu plötsligt ska flytta ut och ta Maria med sig”, sa Dessie. ”Man fattar ju att hennes morsa inte vill att Maria ska gå kvar i samma klass som Danne, efter vad hans familj gjort mot henne. Det hade ju inte jag heller velat.”

      ”Shit”, sa Anders. Han hade aldrig väntat sig att komma tillbaks efter sommarlovet till nåt sånt här drama.

      ”Men... är nån förvånad, egentligen?” sa Isak, efter en stunds tystnad. ”Hans morsa är ju så jävla trashig. Och hon går runt full på stan med massa gubbar – hela tiden!”

      Det sista påståendet var till viss del sant. Det visste Anders. Han hade själv sett Dannes morsa i plantaget en kväll, högljudd och full, lutandes mot nån mans bröst, medan mannen klämt henne på rumpan.

      ”Asså, det har ju gått vissa rykten”, sa Vera. ”Inte för att jag tror på dom, för dom som sagt det snackar ju för det mesta skit.”

      ”Typ, som när Edvin och Ilia sa att dom sett henne -”, började Pablo.

      ”Edvin och Ilia överdriver ju alltid som fan”, avbröt Ekman.

      ”Men Dannes morsa är ju rätt speciell”, sa Vera. ”Jag menar: hon klär ju sig -”

      ”Som en hora”, fyllde Isak i.

      Anders tyckte Isaks kommentar var onödigt hård. Visst, Dannes morsa såg inte alls ut som nån av dom andra mammorna i klassen. Hon var betydligt yngre och använde mycket mer smink. Till och med mer smink än tjejerna i klassen. Hon hade långa lösnaglar och lösögonfransar. Hon gick ofta klädd i korta kjolar eller tajta jeans och hade alltid tröjor med djup urringning på sig. Och svarta läderstövlar med hög smal klack, oavsett väder.

       Det hade flera i klassen – och på skolan – noterat och ibland gjort sig lustiga över. Till exempel Ilia och Edvin, som gick i A-klassen. Puma, milf, slampig, porrig och billig var ord som folk använt för att beskriva henne. Men att säga att hon såg ut som en hora var väl att ta i, å det grövsta? tyckte Anders.

       ”När man talar om trollen...”, sa Pablo plötsligt. Alla följde hans blick och såg hur Danne kom gåendes över skolgården, i riktning mot dom.

        ”Tror ni han vet nåt?” frågade Anders.

        ”Vi får väl fråga”, sa Vera.

#1 - Jessica Högberg

Får läsa ett kapitel varje morgon;)

Svar: Låter som en bra idé;)
O.D.