...

8. Du är inte bjuden

"Fest hos mig på fredag", sa Vera och lutade sig med armen mot skåpsraden där Anders och Pablo stod. "En back-to-school-grej. Kommer ni, eller?"

      Anders såg på Pablo och sedan på Vera igen.

      "Ja", sa han. "Självklart!"

      "Fan va kul!" sa Pablo.

      "Eller hur?" sa Vera. ”Så se till att fixa dricka så kör vi!”

      ”Visst, jag hör med min ölkalle på en gång”, sa Pablo och plockade upp sin telefon.

      ”Ska du ha fest, Vera?” undrade Isak, borta vid sitt skåp – och några nyfikna huvuden vände sig genast åt Veras håll. Vera lutade sig bakåt mot skåpen med hela ryggen och smackade nöjt med sitt tuggummi. Hon log hemlighetsfullt och lät blicken glida snabbt över alla nyfikna ansikten, innan hon svarade Isak, med provocerande låg röst:

      ”Ah, det ska jag. Det blir några få sköna personer och jag.”

      ”Får man komma, eller?” frågade Isak.

      Vera blåste en bubbla och lät den spricka.

      ”Kan du väl”, sa hon.

      ”Nice!”

      Vera såg avvaktande på Ekman, som stod vid sitt skåp och kollade sin telefon, utan minsta reaktion på deras festsnack.

      "Adam?" sa Vera.

      ”Mm...?” mumlade Ekman, utan att lyfta blicken från telefonen. Vera gick fram till honom och la sin hand över telefonens display.

     ”Vad säger du om fredag?” frågade hon.

     ”Vadå, vad händer på fredag?” svarade han och det hördes på hans röst att han visste precis vad hon menade, men bara låtsades som om han inte gjorde det, för att retas med henne. Vera gjorde en ful min mot honom.

     ”Kommer du, eller inte?”

     Ekman drog på svaret i några sekunder och hans röst var uttråkad och dryg, när han svarade henne:

     "Asså, jag vet inte... dina fester är alltid så jävla tråkiga."

     Vera gav honom en smäll på axeln.

     "Du är så jävla töntig, Adam!" sa hon. Ekman flinade.

     "Slåss du?", sa han retsamt och borrade med pekfingret mot hennes överarm. "Har du lärt dig boxas i sommar, eller?"

     "Väx upp!" snäste Vera, men man såg glimten av ett leende i hennes ögon. Hon tog ut tuggummit ur munnen och klistrade fast det på hans skåp.

     ”Men va du kladdar”, sa Ekman. Han suckade tillgjort och skakade på huvudet.

     "Bäst för dig att du kommer", sa Vera. ”Annars får du ett i pannan nästa gång!”

     Hon formade en kyss med läpparna åt honom och vände för att gå.

     "Bjuder du på dricka?" fortsatte Ekman att retas och killarna började skratta.

     "DU BJUDER!" svarade Vera över axeln.

     Danne stod en bit bort, tillsammans med Johannes. Han såg på Vera, som kom gående i deras riktning och hoppades att hon skulle stanna till hos dom och berätta om festen. Det gjorde hon inte. Hon gick rakt förbi honom och stannade istället hos Kajsa och Ellinor, som – precis som vanligt – stod och viskade och fnittrade för sig själva.

      "Kajsa, Ellinor! Det blir lite häng hos mig på fredag. Det finns plats om ni vill komma."

      Danne kunde inte tro det. Vera gillade ju knappt Kajsa och Ellinor. Hon brukade ju jämt anklaga dom för att vara fjortisar – och ÄNDÅ fick dom komma på hennes fest?!

      "Ja, låter ju asroligt, ju!" sa Kajsa och Ellinor nickade ivrigt.

      "Bra! Då ses vi på fredag, då!"

      ”Kommer Adam också?” ville Kajsa veta.

      ”Ja, tyvärr”, sa Vera. ”Tjejer, förresten: jag kommer ha en låda vin, så om ni vill ha så finns det.” Hon blinkade åt dom.

      ”Åh, va schysst!” sa Ellinor. ”För jag pallar verkligen inte att köpa av den där pervosnubben utanför systemet igen...”

      "Nä, det slipper ni”, sa Vera. ”Men säg inget till killarna bara. Dom får ta med sig eget!"

      Vera såg sig om, som om hon letade efter fler att bjuda in. Hennes blick svepte över klasskamraterna och hon fick ögonkontakt med Danne, men hon bröt den snabbt och fortsatte spana. Danne förstod att han inte skulle bli bjuden. Plötsligt kom Dessie fram till Vera.

      "Jag snackade med Nina och Elena", sa hon. "Dom är också på."

      "Perfekt!" sa Vera. "Vet du nån mer?"

      "Har du snackat med killarna?"

      "Ja."

      "Fredrik och Emanuel, kanske?"

      "Möjligen Emanuel", sa Vera. "Fredrik är så jävla barnslig."

      "Men han är rätt kul", sa Dessie.

      "Okej, snackar du med han, då?"

      "Visst."

      Dom började gå genom korridoren och passerade Tanya och Zahraa, men stannade inte upp för att berätta om festen. Dom var inte heller bjudna, tänkte Danne, men eftersom Tanya och Zahraa aldrig umgicks med Vera och Dessie, kanske dom inte brydde sig så mycket?

      Plötsligt såg Danne hur Vera hejdade sig då hon passerade Marika. Marika stod och grävde i sitt skåp med ett frånvarande ansiktsuttryck. Det var oklart vad hon letade efter.

      Vera gick fram till henne.

      "Marika, jag ska ha fest på fredag. Vill du komma?"

      Marika stirrade på henne.

      "Va, ska du ha fest?" sa hon förvånat.

      "Ja, på fredag", sa Vera. "Vill du komma?"

      Marika stirrade dumt på henne och Vera gömde ansiktet i handen.

      "Förlåt, jag skoja bara!" fnissade hon.

      "Va?" sa Marika.

      "Du är inte bjuden, Marika!" fnissade Vera.

      Dessie kom fram till dom, tog Veras arm och drog henne med sig bort från Marika.

      "Asså, seriöst Vera!" fnittrade hon. "Jag trodde på allvar att du tänkte bjuda henne och jag bara WHAT?!"

      "Men NEJ! Tror du jag är DUM, eller?" sa Vera och dom sprang gapskrattandes iväg genom korridoren.

      Marika såg efter dom.

      "Vadå?" sa hon.