...

17. Bakis
En fadd smak i munnen och en lätt huvudvärk väckte henne. Kroppen kändes tung och hon ville helst av allt bara somna om, men det gick inte. Det var alldeles för ljust i rummet. Och Catrins soffa var alldeles för obekväm – och kort – för att hon skulle hitta en tillräckligt bra sovställning. Hur hon hade lyckats med det i natt fattade hon inte. Men ölen och vinet och drinkarna hade väl gjort sitt till, förstås.

         Men hon slöt ögonen igen. Försökte stänga dagsljuset ute. Försökte ignorera den dåliga smaken i munnen och längtan efter ett stort glas vatten. Gäspade. Sömnigheten började kicka in på nytt. Soffan var nog inte så obekväm ändå om man bara la upp fötterna på armstödet istället för att tränga ihop sig i fosterställning. Hon kunde nog sova en timme till. Eller två...

         JÄVLAR!!!

         Nella satte sig upp i soffan och drog efter andan. Dom hade bytt nummer igår. Dom hade bytt nummer...

         Fan, fan fan!!

         Hon såg telefonen på soffbordet och slet den till sig. Låste upp och kollade sms:en. Hon kom knappt ihåg alla meddelanden dom skickat till varandra innan hon somnat i natt. Men där var dom:

          Hon rös i hela kroppen då hon läste, kände äckelkänslor och skam.

          Nej, nej, nej!! Varför var hon så jävla dum? Varför skämde hon ut sig på det här sättet? Varför gav hon honom sitt nummer? Nella raderade genast sms:en. Först ett efter ett. Sedan bockade hon i hela konversationen och raderade alltihop. Hon gick in på kontakter sökte fram Thomas från leffes corner.

          Thomas var hans namn. Leffes Corner var baren dom först träffats på, innan idiot-Catrin tackat ja till en drink med Thomas vän, så att dom blivit tvungna att hänga med dom resten av kvällen, gå ut på en barrunda i stan och bli så fulla så att dom börjat flörta och byta nummer med varandra. Nella raderade kontakten och gick sedan via samtalshistoriken in och blockerade hans nummer.

          Visst, sannolikheten att han skulle börja ringa henne var väl inte så stor. Men man kunde aldrig veta. Speciellt om han blev full igen. Då skulle han säkert minnas att han tagit hennes nummer den där natten och göra ett försök. Nu kunde han inte ringa henne och hon kunde inte heller få för sig att ringa honom om hon nu skulle få för sig det efter ett par glas.

          Dom hade nästan kyssts.

          Nästan, men hon hade vänt bort ansiktet i rätt ögonblick.

          Och han hade rört vid hennes lår, men hon hade inte föst undan hans hand.

          Det borde hon ha gjort.

          Men det hade ju känts bra där och då. Men nu...? Fy fan!

          Hon la telefonen ifrån sig. Suckade trött och hatade sig själv en sista gång. Därefter slöt hon ögonen och somnade om.