...

16. Jag förtjänar att ha kul och det tycker jag att du också gör
Det hade inte riktigt börjat strömma in så mycket folk till baren ännu, varför dom fick större delen av bardisken för sig själva. Och trots att dom började bli fulla fick dom sitta kvar. Dels tack vare att dom var stammisar och dels tack vare att Catrin dricksade bartendern vid varje ny runda. Som vanligt hade dom fastnat i ett av sina samtal.

        "Men Nella, lyssna på mig nu. Det här med Sune – det är över nu. Och du måste släppa det. Du kan inte hålla på så här och tänka på honom och allt det där, varenda dag. Det går inte!" sa Catrin och svepte det sista ur sitt ölglas.

       "Men det har inte ens gått... två månader", sa Dannes morsa.

       "Jag vet, men släpp det bara!" sa Catrin. "Sune var ett problem från början till slut och såna män behöver du INTE."

       Dannes morsa, eller Nella som hon egentligen hette, suckade och stödde sig med armbågen mot bardisken.

       ”Asså, jag är såå less på män nu, så jag vet inte längre”, sa hon äcklat. ”Det blir aldrig bra hur jag än gör och jag är så jävla trött på att göra mig löjlig inför nån som ändå inte bryr sig.”

       ”Nä, fast så ska du inte tänka. Då blir du ju bara deprimerad!”

       ”Det kanske jag håller på att bli”, sa Nella.

       ”Men nä!” protesterade Catrin. ”Du behöver få ha roligt, Nella. Du behöver få skita i allt ansvar och bara slappna av.”

       ”Jag sket ju i allt ansvar med Sune och det gick ju som det gick.”

       ”Men Sune var ju gift”, sa Catrin. ”Och gifta män är aldrig seriösa när dom raggar på såna som oss.”

       ”Såna som oss?”

       ”Du vet vad jag menar. Egentligen så vill dom ha det där inrutade livet med fredagsmys framför Let's Dance och nån tråkig fru som bakar bullar och påtar i trädgården hela dagarna. Det är såna snubbar som tror att dom kan leka lite vid sidan av och sen gå hem. Helt ostraffat. Men Sune är nog lika medveten som oss två att det inte funkar så. Speciellt nu när hans prettofru dumpat honom. Så han kan väl sitta ensam därhemma och fundera på vad han gjort.”

       ”Men det är väl knappast nån tröst för mig”, sa Nella uppgivet.

       ”Nä, det finns inga vinnare i skilsmässor. Men det är i alla fall inte bara du som får ta skiten i allt det här. Vad du behöver göra nu är att glömma honom och hitta nån bättre, så du kan gå vidare.”

       ”Jag vill inte hitta nån bättre. Jag vill inte ha nån alls.”

       ”Men du ska väl inte bara sitta deppa resten av livet?”

       ”Känner aldrig du för att bara vara singel, då?”

       Catrin suckade och stönade på samma gång.

       ”Man måste väl få komma ut och ha roligt?” sa hon. ”Jag förtjänar att ha kul och det tycker jag att du också gör.”

       ”Men jag har ju inte kul”, sa Nella. ”Det går ju bara åt helvete hela tiden. Jag menar, har du kul, eller? Med Martin, till exempel? Är det roligt det ni har ihop?”

       "Men Martin är ju sjuk i huvudet", sa Catrin. "Han är ju störd i... hjärnan.” Catrin knackade med pekfingret mot huvudet. ”Det är ju inte varenda man man möter som är som han. Jag har mött så många idioter i mitt liv, men han tar ju fan i mig priset.”

       Dom satt tysta en stund. Nella tömde även sitt ölglas.

       "Har du hört nåt nytt om din anmälan, och så?" frågade hon.

       Catrin skakade på huvudet.

       "Det är i stort sett OMÖJLIGT att få besöksförbud i det här landet", sa hon. "Om det inte finns bevis, som det så fint heter... och att han paja nästan hela dörren till min lägenhet klockan tre på natten, bevisar ju tydligen inte att han ville slå ner mig. Så... nä, jag tror inte det blir så mycket mer med den saken, om vi säger så..."

       Nella visste inte vad hon skulle svara. Det var svårt att ge Catrin goda råd eftersom Catrin varit med om så mycket mer, jämfört med henne. Speciellt eftersom hon själv brukade bryta ihop vid varje kris, medan Catrin aldrig låtit sig knäckas – oavsett vad livet kastat på henne. Därför brukade Catrin vara den som fick dela med sig av sina erfarenheter och komma med goda råd, istället för tvärtom.

       "Jag har fått nya bilder på Emelie!" sa Catrin plötsligt. "Vill du se?"

       "Ja, absolut!"

       Catrin plockade fram sin telefon, letade fram bilderna och visade för Nella.

       "Titta va snygg hon har blivit!" sa Catrin stolt. "Kolla! Hon har skaffat såna där ljusa slingor och låtit håret växa. Visst är hon skitsnygg?"

       "Ja, hon är jättesöt!" sa Nella och kollade igenom bilderna.

       Emelie var Catrins dotter från en tidigare relation. Hon var bara ett par år äldre än Danne och började redan se ut som en ung kvinna, tyckte Nella. Emelie bodde hos sina fosterföräldrar i en annan stad och träffade nästan aldrig Catrin, men fostermamman brukade med jämna mellanrum skicka bilder på henne, så att Catrin skulle kunna följa hennes utveckling.

       "Nä, vad säger du? Ska vi ta en cigg?" föreslog Catrin efter att dom tittat på alla fotona. Nella var också sugen, varför dom gick ut till uteserveringen.

När dom kom tillbaka, upptäckte dom att det satt två män på deras platser.

        "Ursäkta!" sa Catrin barskt. "Men ni har tagit våra platser."

        "Oj, vadå?" sa den ene mannen.

        "Ser du där?" sa Catrin och pekade på krokarna under bardisken. "Det där är våra jackor."

        "Åh, förlåt!" sa den andre mannen och reste sig upp. "Det var inte meningen."

        "Nä, det är okej", sa Catrin. "Men det finns ju lediga stolar där bredvid. Dom kan ni säkert ta."

        Nella och Catrin satte sig på nytt, medan de två männen flyttade sig till barstolarna bredvid.

        "Förlåt, vad pinsamt!" sa den förste mannen. "Får man kanske bjuda på nån drink, som kompensation, eller?"

         Nella och Catrin såg på varandra och Nella signalerade med en min att hon inte var särskilt sugen på att ta en drink med männen. Catrin noterade hennes reaktion och synade sedan de två männen noggrant. Sedan pekade hon på den förste mannen.

         "DU kan bjuda MIG på en drink", sa hon. "Eller ett glas rosé, tror jag blir bättre."

         Mannen nickade segervisst och höjde pek- och långfingret för att fånga bartenderns uppmärksamhet. Den andre mannen skruvade på sig och vände sig sedan direkt mot Nella.

         "Och du då? Vad vill du ha?" frågade han.

         Fan också! tänkte Nella och bet ihop. Hon ville inte, men hade så svårt för att säga nej. Hon hatade att vara dryg när någon försökte vara trevlig mot henne.

         "Är du gift?" frågade Catrin mannen.

        "Catrin!!" väste Nella mellan tänderna.

        "Vadå?" sa Catrin. "Vi är inga såna som sitter här och tar drinkar med några gifta män. Eller hur?" Catrin såg uppfordrande på henne. Krävde ett svar.

        "Nä, det är vi inte", mumlade Nella.

        Männen började skratta.

        ”Du vet hur du vill ha det!” sa den förste mannen imponerat och räckte över roséglaset, som bartendern just ställt fram. ”Sånt gillar jag!”

        Catrin stirrade endast otåligt på honom.

        ”Jag lovar, jag är inte gift”, skrattade han. ”Då hade jag inte suttit här en fredagskväll.”

        Han höll upp båda händerna i luften som bevis på att han inte bar nån vigselring.

        ”Okej”, nickade Catrin och vände blicken med samma otålighet mot den andre mannen som började skratta nervöst av hårdheten i hennes sätt. ”Och du?” frågade hon, då han inte sa nåt.

        Mannen slutade skratta. Han svalde och samlade sig.

        "Jag är skild", svarade han.