...

54. Klassfesten - del 1 "Showen"
Klassfesten hölls i idrottsföreningens klubblokaler. Det var Fredriks föräldrar – som båda var aktiva i idrottsföreningen – som fixat en deal så att dom fick låna lokalerna helt gratis. Suzanne skulle bara vara där en kort stund för att kolla läget och hälsa på alla. Hon hade andra planer för kvällen och var tvungen att ge sig iväg. Istället var det Fredriks föräldrar, Anna Sörbergs föräldrar, Lisas mamma och Tanyas pappa som var där för att vakta klassen. Av nån anledning var också killarnas fotbollstränare Håkansson där – kanske för att representera idrottsföreningen?

         ”Fan, va stelt!” viskade Ekman till Anders. ”Han är fortfarande sur för att jag sluta med fotbollen!”

         ”Vad sa han då?” frågade Anders. Ekman och Håkansson hade snackat en stund, då Ekman anlänt till festen.

         ”Han försöker ge mig dåligt samvete. Men jag ska väl träna för min egen skull, inte för hans?”

         ”Jo”, sa Anders. ”Men han är väl knäckt: vi har ju inte vunnit en enda match sen du sluta...”

         ”Äh!” sa Ekman och skakade på huvudet.

*****
 
Ett buffébord hade ställts upp i lokalen, med dricka, snacks och godis och det fanns även korv med bröd och små pizzaslicar för dom som ville ha nåt matigare. Tanyas pappa hade tydligen en bakgrund som DJ och hade därför tagit med sig sitt mixerbord för att hålla igång dansgolvet. Fredrik var ovanligt nedtonad och inte alls sitt högljudda och vulgära jag som alla vara vana vid. Troligtvis på grund av att hans föräldrar var där och tjafsade på honom.

         ”Fredrik, du får väl hjälpa Anna då att fylla på i skålarna?” tjatade hans morsa.

         ”Fredrik, du kan väl ställa i ordning stolarna så att folk kan sitta nånstans?” gnällde hans farsa.

         ”Men, ja! Jag håller ju på!” väste Fredrik mellan tänderna. Han var illröd i ansiktet och man såg hur arg och generad han var, fastän han försökte undvika ögonkontakt med dom andra i klassen.

         Det var svårt att inte börja skratta åt det, fastän Anders tyckte synd om honom. Emanuel och Pablo hade däremot inga problem med att håna honom öppet.

          ”Ja, kom igen nu, Fredrik!” ropade dom. ”Fixa stolarna nu! Och fixa mer popcorn innan vi svälter ihjäl!”

         ”Han kommer ju börja grina snart om ni inte slutar!” fnittrade Dessie.

         ”Adam, sluta stå här och va tråkig!” sa Vera och drog Ekman med sig ut på dansgolvet.

         ”Vad får dig att tro att jag vill dansa med dig?” sa Ekman.

         ”Du har inget val”, sa Vera.

         Kajsa och Ellinor var tydligen osams igen. Anders kunde höra dom gräla på varandra ute i kapprummet. Tydligen hade dom kommit överens i förväg om att ha matchande kläder på festen, men Ellinor hade brutit sin del av överenskommelsen och nu var Kajsa sur för att hon fått spendera hela sin månadspeng på en klänning och ett par stövlar helt i onödan.

         ”Det är rätt åt dig att inte Isak kommer ikväll!” skrek Kajsa på Ellinor, som började gråta och låste in sig på toaletten.

         Marika hade däremot tagit på sig en lång rosa klänning, kvällen till ära, och sprang omkring i lokalen och gjorde piruetter inför alla som ville titta.

         ”Kolla på Marika”, sa Dessie. ”Hon tror visst att det är maskerad!”

         ”Ikväll tänker jag bara dansa!” ropade Marika och snurrade ännu fler varv. Johannes dansade i alla fall med henne och det verkade åtminstone som att Marika var nöjd.

Festen var redan igång när dörren till klubblokalen öppnades och Danne gjorde sin entré. Marika och Johannes slutade genast dansa när dom såg honom och sprang fram för att hälsa. Eftersom Marikas och Johannes dans dragit så mycket uppmärksamhet till sig, följde allas blickar automatiskt med dom till dörren där Danne stod – och Anders noterade genast att Danne höll två stora pappkassar från Coop i händerna. Danne såg sig om i lokalen och gick sedan raka vägen fram till buffébordet. Han ignorerade Johannes och Marikas hälsningar. Ville inte associeras med dom ikväll, för nu var det dags för hans stora show – showen som skulle bevisa för alla att han inte var nån tattig snyltare som fick gratis käk för att han ansågs vara ett cp-barn.

         Danne ställde upp kassarna på bordet och plockade demonstrativt upp tvålitersflaskor med cola och fanta och chipspåsar med olika smaker och dippsåser. I den andra kassen grävde han fram godis och några plastförpackningar med chokladbollar och punschrullar. Han ställde ut allt på bordet och sa sedan högt:

         ”Här! Varsågoda!”

         Alla närmade sig buffébordet överraskade och skeptiska.

         ”Men du skulle ju inte ta med dig nåt, sa du?” sa Pablo förvånat.

         ”Jag ljög bara”, sa Danne. ”För att jävlas med Isak. Jag trodde aldrig han skulle ta det på så stort allvar att han skulle stanna hemma.”

         Alla bara stirrade på honom.

         ”Jag skulle ALDRIG snylta på er andra”, sa Danne. ”Jag är väl ingen tattare heller. Så ta för er nu!”

         ”Asså, det här är ju väldigt mycket godsaker du tagit med dig”, sa Anna Sörbergs mamma besvärat. ”Ni skulle ju bara handla för åtti-nitti kronor ungefär.”

         ”Då har vi ju så det räcker i alla fall”, sa Danne nonchalant.

         ”Ja, jag kan väl ställa undan lite, så du kan ta med dig hem om det blir nåt över”, sa Anna Sörbergs mamma och började plocka bland Dannes godis och snacks.

         ”Gör som du vill. Men jag tog med det för att det skulle ätas”, sa Danne och vände henne ryggen. ”Jag behöver inte ha med mig nåt hem...”

         Han lät blicken spela över klasskamraternas förvånade nyllen, ryckte självsäkert på axlarna och stoppade en pizzaslice i munnen.

         Showen var igång.