...

46. Ni alla förtjänar en liten belöning
 ”Hörrni, vi har nåt att berätta för er!” sa Mervi exalterat.

        Danne såg upp från klottret han gjort på bänken och Johannes och Marika slutade genast prata. Idag var både Mervi och Ahmed där, i gula rummet, och dom hade ställt sig upp framför den lilla whiteboarden, högtidliga och förväntansfulla.

        ”Det gick ju faktiskt riktigt bra för er allihop på gårdagens matteprov”, fortsatte Mervi.

        ”Och Morgan var mer än nöjd med era resultat”, la Ahmed till.

        Danne kände sig av någon anledning lite stolt. Han hade aldrig varit särskilt intresserad av skolan eller brytt sig om sina betyg. Men nu hade han plötsligt lyckats få ett C på matteprovet, medan Marika fått D och Johannes ett E. Därmed hade han placerat sig i toppen av gruppen.

        ”Och eftersom det gick så bra, så har vi kommit fram till att ni alla förtjänar en liten belöning”, sa Mervi.

        Belöning.

        Ordet fick Danne att dra efter andan och Marika pressade sina handflator mot varandra som i bön. Johannes stirrade fortfarande dumt framför sig.

        ”Vi har pratat med Suzanne”, sa Ahmed. ”Och kommit överens om att ni – som lön för att ni kämpat så hårt – kommer få slippa ta med er dricka och snacks till klassfesten!”

        Nu tappade både Marika och Johannes hakorna.

        ”Vi tycker att ni förtjänar att bara gå dit och ha kul!” sa Mervi. ”Inga måsten, inga krav. Bara fest, med resten av klassen!”

        Danne kände pirret sprida sig i kroppen. Klassfesten skulle vara nu på fredag och han hade gått runt och oroat sig inför den i ett par veckors tid. Inför det där, att alla skulle ta med sig något. Morsan hade gått i taket när han haft med sig lappen hem. Suckat högt och nästan skrynklat ihop lappen mellan fingrarna.

        ”Men seriöst, måste dom alltid hitta på massa såna här grejer? Räcker det inte med att vi behövde samla in till dom där jäkla blombuketterna i våras?

        ”Men dom var ju till lärarna. Det här är ju för klassen”, hade Danne svarat, men morsan hade inte blivit lugnare av det:

        ”Helgen innan löning också. Självklart väljer dom att lägga det helgen innan löning. Typiskt! Har dom ingen... taktkänsla alls? Jävla hetsande, hela tiden!

        Morsan nojade alltid över sina pengar. Det var så mycket ”utgifter” hela tiden, brukade hon säga. Varje gång det var dags att betala räkningarna, satt hon inomhus och rökte under fläkten och då vågade man inte störa henne. Det var alltid då hon hotade med att säga upp kabel-TV:n, även om hon aldrig gjorde verklighet av hotet.

        ”Nä, jag får ta och ringa din lärare och be dom flytta festen till en annan helg. För det här går inte”, hade hon mumlat efter att ha läst igenom lappen igen.

        Danne visste inte om morsan ringt till Suzanne, eller inte. Men vid de efterföljande planeringstillfällena i klassen, hade festen fortfarande behållit samma datum som på lappen, så han antog att vad som än hände skulle den alltså inte flyttas till morsans lönevecka.

        Men nu var det inte längre ett bekymmer.

        Nu kunde han alltså gå på klassfesten, utan att behöva oroa sig för något mer tjafs om utgifter och kostnader med morsan.

        Tack vare att han fått ett C på provet.

        Danne skrattade till, för det var ju inte bara det:

        Han skulle gå på festen – och Skit-Isak och Tråk-Anders skulle stå för hela kalaset!

        Det kunde inte bli bättre!

        Bara sämre...