...

44. Plugga spanska

 

 Ekman hade varit tystlåten och nedtonad hela dagen, efter att Anders berättat om Nina och Samuel. Men när det varit dags att gå hem, hade han stoppat Anders, Pablo och Isak och frågat om dom velat hänga med honom hem för att hjälpa till med spanskan. Egentligen skulle dom ha matteprov nästa dag, men ryktet sa att det bara skulle vara ett enkelt litet delprov på de första kapitlen i boken, varför ingen orkade stressa upp sig över det.

        Det var värre med spanskan däremot. Den nya spanskaläraren Gabriela hade nämligen bestämt sig för att höja ribban inför veckans hemuppgift. Därför var dom tvungna att översätta hela kapitlet i läroboken till svenska och lära sig alla trettiotvå glosor till fredagens test...

        ”Det är nog skönt att ha det gjort redan nu”, tyckte Ekman. ”Jag kan bjuda på käk om ni kommer.”

         Alla hade hakat på och Ekman hade stannat till vid Hemköp för att skaffa två grillade kycklingar och en baguette. Hemma i villan fixade han i ordning en sallad – mer än en tredjedel av familjens kylskåp bestod av grönsaker, eftersom hans föräldrar var så inne på att käka hälsosamt – och tillsammans åt dom av maten.

         Efter att dom ätit, gick dom upp till Ekmans rum. Ekman la sig på sin säng och bläddrade igenom det senaste numret av King, som han tagit från sin storebror Anton, medan Anders, Pablo och Isak turades om att spela FIFA på Ekmans PS4. Ekman fotade några av annonserna i tidningen med sin telefon och la den sedan ifrån sig. Han kollade uttråkat på när killarna spelade och sa sedan:

         "Anders, kom!"

         Anders hade precis åkt ut och lämnat över kontrollen till Isak, och antog att det var därför Ekman bad honom hänga med ut till övre vardagsrummet. Ekman drog fram spanskaböckerna samt deras pennor och anteckningsblock och bredde ut det över soffbordet.

         "Ska vi köra igång, då?" sa han.

         "Ska vi inte vänta på Pablo och Isak?"

         "Äh", sa Ekman. "Pablos spanska är flytande så han fixar det här hemma på fem minuter. Och Isak orkar ju aldrig ta det här på allvar, så det slutar med att vi gör jobbet åt han."

          Dom läste igenom glosorna några gånger och övade sig på uttalet. Därefter förhörde dom varandra och skrev ner orden för att kunna kolla stavningen. Ekman bläddrade fram och tillbaka i övningsboken för att få grepp om grammatiken och dom började översätta kapitlet. Anders hade egentligen inte särskilt svårt för sig i skolan, utan låg ganska bra till – bättre än Isak och Pablo, till exempel. Men han blev alltid lite stressad och nervös när han jobbade ihop med Ekman, för Ekmans hjärna arbetade på en helt annan nivå än vad hans gjorde. Han behövde bara läsa orden två gånger för att memorera dom och han fick nästan aldrig fel på stavningen. Och på något förunderligt sätt hade han superlätt för att ta till sig av och komma ihåg dom grammatiska reglerna. Och han arbetade snabbt. När dom kollade varandra visade det sig att Anders översatt fel flera gånger och Ekman gick tålmodigt in och rättade honom. Han kunde till och med förklara varför Anders gjort fel, på ett sätt som gjorde det begripligt.

        Det var lätt att glömma hur skärpt han var när dom hängde på rasterna och bara skojade och snackade skit. Eller då dom spelat fotboll. Eller i och för sig, hade det ju också märkts av på fotbollsplanen, eftersom Ekman alltid lyckats läsa av spelet snabbare än någon annan och därför kunde gå in och bryta passningar och hitta lämpliga luckor före någon annan hunnit reagera. Det var samma sak i matten. Han lyssnade på Morgans genomgång, läste instruktionerna i början av kapitlet och sedan räknade han sida upp och sida ner – alltid en till två sidor före Anders, som emellanåt var tvungen att gå tillbaka och läsa instruktionerna igen.

        Hade han inte haft så mycket annat för sig utanför skolan, hade han troligtvis varit på samma nivå som Timbot – som låg sex kapitel före alla andra för att han var programmerad att plocka toppbetyg!!

        Ekman läste igenom vad Anders skrivit, suddade lite, skrev om och förklarade. Han visade i övningsboken och pekade ut vad Anders missuppfattat. Anders blev mer och mer nervös. Han började bli rädd att Ekman till slut skulle tappa tålamodet och säga:

         ”Men fatta nån gång, din jävla dumskalle!!”

         Men det gjorde han inte.

         ”Vad flinar du åt?” frågade Ekman nyfiket.

         ”Nä, jag tänkte bara på att du bad oss komma hit för att hjälpa dig med spanskan. Men Pablo och Isak sitter därinne och spelar FIFA. Och det är typ du som hjälper mig och inte tvärtom. Det hade gått fortare för dig att göra det här själv...”

         Ekman såg på honom, men svarade inte.

         ”Jag är så jävla trög, liksom...” sa Anders och skrattade nervöst.

         ”Du är inte trög, Anders”, sa Ekman och skakade på huvudet. ”Du hör till den bättre halvan av klassen.”

         ”Men just nu är det ju du som gör jobbet”, sa Anders. ”Jag önskar bara att jag kunde va till mer hjälp, men det tar dubbelt så lång tid för mig att fatta, mot vad det gör för dig...”

         Ekman var tyst en lång stund. Av någon anledning såg han ledsen ut.

         ”Det gör ingenting, Anders”, mumlade han till slut. ”Jag gör hellre det här med dig, än sitter här själv...”