...

42. Man outar inte sina tjejer
På måndag morgon använde Isak rasten mellan morgonsamlingen och fysiken till att hålla presskonferens utanför skolcafeterian. Dom samlade var Anders, Pablo, Fredrik och Emanuel. Ekman var också där, men han höll sig i bakgrunden för att skriva rent sina anteckningar från förra veckans fysiklektion.

          ”Asså, Ellinor var kåt som faan!” berättade Isak exalterat. ”Hon slet in mig på toaletten och jag fick till och med komma i munnen på henne!”

          ”I munnen?!” sa Fredrik och Emanuels haka föll ner till bröstet.

          ”Ah, hon spotta inte ens, bara svalde ALLT!”

          ”Måste vi lyssna på det här?” viskade Anders till Pablo, som skakade på huvudet, men ingen av dom reste sig för att gå.

          ”Och vad hon kunde suga – fy fan, asså!” fortsatte Isak och höll upp båda händerna i luften som om han själv inte kunde tro att det var sant.

          ”Isak”, sa Ekman. ”Man outar inte sina tjejer så där. Det är inte coolt.”

          ”Men vadå?” undrade Isak. ”Det är ju bara för er – och ni är mina boys, ju!”

          ”Jo, men Ellinor tycker ju faktiskt om dig. Asså, verkligen tycker om dig. Så försök va lite schysst. För hennes skull.”

          ”Jag var ju schysst”, sa Isak. ”Jag pullade ju henne efteråt...”

 

 

”Vi borde ha dratt till Eriks fest istället. Filmkvällen blev ju helt misslyckad”, sa Pablo medan dom gick genom korridoren, på väg till fysiken.

          Anders orkade inte kommentera. Pablo var uppenbart grinig och irriterad över Isaks framgångar på festen och hans ilska spädde på de tunga tankarna som slogs i Anders huvud.

         ”Isak har redan fått sitt första blowjob och haft fingrarna inne i Ellinor – och vi står fortfarande på noll”, fortsatte Pablo. ”Asså, det börjar kännas... jag börjar fan bli stressad över allt det här...”

         ”Men det var ju bara ett blowjob”, försökte Anders trösta med. ”Dom gick ju inte hela vägen ens.”

         ”Men det är ju fortfarande MER än vad vi fått – tillsammans!” klagade Pablo. ”Nu är han ju officiellt tvåa, efter Ekman...”

         Anders suckade.

         ”Jag visste inte att det var en tävling”, mumlade han, fastän det var en lögn.

         ”Men kom igen..! Det fattar du väl att det är?!” sa Pablo irriterat. ”Och han har precis sprungit om oss och nu är hans ego HÄR uppe!” Pablo sträckte upp handen så högt han kunde i luften. ”Och jag vete fan hur man ska få ner han igen. Han kommer va så jävla stöddig nu...”

         Till skillnad från annars? undrade Anders slött, men sa inget.

 *****

”Anders! Vi sitter, eller?” sa Ekman, när dom kom in på fysiken.

          ”Öh, visst!” sa Anders och satte sig ner bredvid honom.

          Ibland valde Ekman ut någon av dom och då var det som att solen sken på en, efter en kall grå dag. Hans manöver fick till följd att Pablo hamnade bredvid Isak, något motvilligt. Det verkade som om Emanuel och Fredrik inte fått nog av att höra om Isaks upplevelser på festen, för dom knep hungrigt platserna bakom honom och bombarderade honom med följdfrågor.

          Ekman såg på dom, flinade och skakade på huvudet.

          ”Asså, om jag hör Isak berätta om hur Ellinor sög av honom en gång till...!” sa han. Han kunde skratta åt det, för han hade ett års försprång och hade förmodligen hunnit med ännu mer raffinerande saker än Isak någonsin kunde drömma om. ”Kan du inte berätta om filmkvällen hos Elena, istället?” frågade han.

          ”Vad vill du veta om den?” undrade Anders. Ekmans egen helg måste ju ha varit mer spännande.

          ”Men duh! Vad hände?”

          ”Vi käka tacos och såg en film.”

          Ekman skrattade till och vred bort huvudet i några sekunder.

          ”Med Nina, fattar du väl?

          ”Man skulle väl inte outa sina tjejer, sa du ju?” sa Anders. Mest för att få slänga Ekmans egna ord i ansiktet på honom och göra honom svartsjuk.

          Ekman kvävde en suck och tog sats.

          ”Isak skryter och han gör det på ett oskönt sätt som kan såra Ellinor”, sa han. ”Men du är ju inte som han. Du skulle aldrig såra Nina genom att hänga ut henne så där och det vet du väl att jag inte heller skulle. Jag skulle hellre dö än att göra henne illa.”

           Anders visste att det var sant och kunde därför inte ursäkta sig. Han var så illa tvungen att berätta om sin misslyckade helg.

          ”Men vi... asså, ingenting hände”, erkände han.

         ”Ingenting?” Ekman såg lättad ut.

         ”Inte mellan OSS i alla fall.” Han noterade skiftningen i Ekmans ansikte – från lättad till spänd och nervös.

         ”Men...?”

         ”Den där Samuel dök upp – Christians polare, du vet? Och Nina gick ut och snackade med han en lång stund nere på gatan. Och sen satt hon och messade med nån resten av kvällen. Jag antar att det var han.”

         Ekman fick något mörkt i blicken och Anders ville av någon anledning att Ekman skulle få dela hans smärta.

         ”Dom var tydligen ute på dejt, kvällen innan också, och dom hängde med varann på dan före jag och Pablo kom dit. Så... DÄR hände det visst grejer.”

          Ekman svarade inte på en lång stund. Till slut mumlade han bara ett kort och enkelt ”Okej”. Han öppnade fysikboken och sitt anteckningsblock och frågade utan att lyfta blicken från sina anteckningar:

          ”Vad svara du på studiefrågorna från förra veckan? Vi kanske kan jämföra våra svar?”