...

41. Gammal och tråkig, tant tjugonio år...
Bara ett glas till. Sen MÅSTE hon verkligen gå. Det började bli sent. I alla fall för henne, som bara hade nåt år kvar till tretti och hade två söner som – kanske? – väntade därhemma. För kollegorna som var i nitton-tjugoårsåldern och saknade hennes ansvar och vuxenbekymmer, var det ännu tidigt. För dom var det här bara förfesten, innan det var dags att möta upp fler nitton- och tjugoåringar och ge sig ut på stan.

          Men fastän insikterna om allt detta fick henne att känna sig ensam och tragisk, mitt i deras annars så lyckade after work, ville hon inte gå hem till sin stökiga och deprimerande lägenhet, där allt bara krånglade och disken hopade sig över köksbänkarna och soffbordet.

          Bara ett glas till...

          ”Skål för en kväll utan Fitt-Britt Kvist!” sa Malin och höjde sitt glas. Hon började bli full.

          Sabina och Tony gapskrattade och höjde sina glas högt.

          Nella tyckte egentligen att det var lite olämpligt att dom kallade Britt Kvist för Fitt-Britt, men kunde inte låta bli att le lite grand, för idag hade Britt Kvist varit vidrigare mot henne än vanligt. Det var så intressant att nån som Britt Kvist, som vid snart femti års ålder fortfarande saknade barn, ändå var en sån expert på föräldraskap och gärna kom med råd som Nella aldrig bett om att få höra.

         ”Jaha? Så du ska också hänga med och festa? Fastän du är ensamstående?

         ”Jag hänger med till restaurangen och äter”, hade Nella försvarat sig med.

         ”Åh, vad trevligt”, hade Britt Kvist svarat. ”Och vad får dina söner till middag då, när mamma är ute och roar sig på stan hela kvällen?

         ”Kommer du, Nella?” hade Tony ropat och Nella hade lämnat Tips & Spel, utan att svara på Britts näsvisa fråga.

         Men Britts ord skar fortfarande i henne och Nella drack trotsigt ur sitt ölglas.

         ”För en kväll utan Fitt-Britt!” fnissade Sabina.

         ”För en kväll utan Miss Fitt-Bitch motherfucking Kvist”, sa Tony och Sabina och Malin bröt ut i nya hysteriska skrattsalvor.

         ”Tony! Tänk om din farsa hört dig nu!” fnittrade Sabina.

         Det var Tonys pappa Ismet som ägde Tips & Spel och han hade troligtvis inte uppskattat att höra sin egen son kalla en av butikens anställda så.

         ”Hade farsan haft nåt vett i skallen hade han stängt av henne från tjänst”, sa Tony och torkade bort mustaschen av ölskum från sin överläpp.

         ”Hörrni, det har verkligen vart en trevlig kväll, men jag ska nog börja dra hemåt”, smög Nella in sitt försök till avsked i konversationen.

         ”Va? Men nej!” utropade Malin. ”Kan du inte stanna en liten stund till? Snälla? Vi har ju så kul!”

         ”Ja, bara ett glas till!” bad Sabina. ”Så kan vi ju dra härifrån allihopa sen!”

         Nella tog ett djupt andetag och försökte ladda upp inför sin protest. Hon kunde ju inte stanna på ett glas till; hon hade ju redan stannat på två för många.

         Men samtidigt var det rörande att dom så gärna ville ha henne med, fastän hon var äldre, fastän hon var morsa, fastän dom lika gärna kunde ha tyckt att hon var gammal och tråkig, tant tjugonio år...

         ”En liten stund till”, sa Tony och hans blick trängde in i henne. Påminde henne om vad dom gjort den där natten i juli, då hon mått så överjävla dåligt på grund av all den där skiten med Sune och hans fru...

         ”Okej, en sista”, sa Nella och reste sig från bordet, mest för att slippa se Tony i ögonen, men också för att inte Sabina och Malin skulle se hur hon rodnade.

Vad håller jag på med? frågade hon sig själv, medan hon väntade i baren på sitt glas. Sitt sista glas. Jag vill inte gå hem, men jag kan ju fan inte stanna här, heller...

         ”Men... tjenare! Det var inte igår!”

         Nella kände genast igen hans ansikte och röst. Värmen i hans ögon, det oskyldiga i hans lustiga och lite nervösa leende.

         Thomas från Leffe's Corner, vars nummer hon blockerat och raderat från sin telefon...

         ”Hej”, svarade hon och hoppades att hon inte såg lika rädd ut som hon kände sig.

         ”Så du är ute ikväll”, konstaterade han.

         ”Ja, fast jag ska gå snart. Så fort jag druckit upp.”

         Han var tyst en stund.

         ”Du... du ringde aldrig”, sa han sedan. ”Och det verkade inte som jag kunde komma fram till din mobil, heller, när jag försökte.”

         ”Min telefon har krånglat en del på sistone”, mumlade hon nervöst. Han såg på henne ett tag, hon kunde inte avgöra om han trodde henne eller inte. Men så nickade han långsamt.

         ”Jag var på en sån där Tinder-dejt ikväll”, sa han. ”Eller ja, jag skulle haft en dejt ikväll. Men hon dök aldrig upp. Men jag tänkte att: va fan? Jag drar väl ut en sväng ändå.”

         Nella stirrade på honom. Kunde inte fatta varför han valde att berätta det här för henne.

         ”Jag vet”, sa han. ”Patetiskt, eller hur?”

         Han försökte låta skämtsam, men det fanns en smärta i hans ögon som rörde vid klumpen i hennes bröst. Hon svalde och andades stötigt. Skakade på huvudet.

         ”Nä, det tycker jag inte...”

         ”Nella!” hördes Malins röst och Thomas lyfte blicken över hennes axel och såg dom tre ungdomarna som satt några bord bort och vinkade efter henne.

         ”Mitt sällskap”, mumlade Nella och dog inombords. Han måste ju ha noterat hur unga dom såg ut. Hon vände om för att gå tillbaka, men stannade sedan till och vände sig mot honom.

         ”Jag är ute på AW med mina kollegor som är typ arton, nitton hela bunten. Så vem är det som är patetisk, egentligen?” Hon ryckte på axlarna och började gå. ”Hoppas du får en trevlig kväll i alla fall...”