...

37. Taggad på lite schyssta rytmer?
 "TRUMMOR är ett HÄRLIGT instrument för den som förstår sig på det här med RYTM!" sa den nya musikläraren Ulla-Gerd – som egentligen ville kallas för Ullis – och rullade förtjust på varje R. ”Och idag, mina vänner, vill jag att alla får en chans att knacka fram lite schyssta rytmer på trumsetet! Är det nån som vill börja?”

          Peter räckte upp handen.

          ”Peter! Vad fint! Varsågod! Och ni andra kan väl ställa upp er i en fin liten kö, så tar vi er i turordning sen.”

          Klassen ställde sig i en ringlande kö runt trummorna och längs med väggen i ensemblerummet.

          ”Tror du vi får vänta ut hela lektionstimmen på Nicolas, den här veckan också?” frågade Vera till Ekman.

          ”Fick du inte nog av besöket hos rektorn igår?” svarade han.

          ”Ja, hur gick det med rektorn och Suzanne, egentligen?” frågade Isak.

          ”Jag står ju här”, sa Vera nonchalant. ”Jag tror rektorn fatta att det bara va Suzanne som hade en vanlig attack av PMS igen.”

          Danne trängde sig fram i kön och ställde sig bakom Anders.

          ”Taggad på lite schyssta rytmer?” frågade han och försökte imitera Ullis röst.

          Men Anders blängde bara surt på Danne och ställde sig demonstrativt längst bak i kön för att slippa stå bredvid honom. Att Pablo, Isak och Ekman gav honom frågande blickar brydde han sig inte om. Danne hade lyckats maska sig kvar i två timmar hemma hos honom kvällen innan. YouTube-klippen hade inte räckt. Han hade fortsatt rota runt bland Anders prylar och tjatat sig till en stund på Anders Playstation. Han hade inte gått förrän Anders mamma påpekat att klockan hunnit bli kvart i tio...

          Det fick vara nog med dumheterna från Dannes sida nu! tyckte Anders.

 Peter satte sig vid trumsetet, höll upp trumpinnarna och såg ut som om han räknade ner i huvudet. Sedan satte han igång. Han slog snabbt och rytmiskt på trummorna och skapade olika rytmer och trummönster, både ökade och sänkte takten, skapade nya mönster, rytmer och trumvirvlar. Alla stirrade förstummat på honom, så snart han slutat.

          "Jävlar, vad grym du är!" utbrast Ekman. Peter ryckte ödmjukt på axlarna.

          "Ja, jag håller ju kanske inte med om ditt ordval där, Adam", sa Ullis. "Vi behöver ju inte SVÄRA, bara för att ge varandra beröm, menar jag. Men ja! I sak har du ju verkligen rätt. Du spelar ju helt fantastiskt, Peter! Wow, säger jag bara!" Hon vände sig mot dom andra i klassen. "Är det nån annan som vill pröva?"

          Det var knäpptyst. Ingen erbjöd sig.

          "Knappast nån som vill sätta sig nu, efter att ha hört Peter", sa Ekman.

          "Äh! Så ska man ju inte behöva känna!" tyckte Ulla-Gerd. "Ja, även om Peter nu var exceptionellt bra på att spela trummor. Vi ska ju bli inspirerade av varandras talang, inte skrämda!"

          Inspirerade av Peters talang gick klasskamraterna upp, en efter en, och bankade tafatt på trummorna. Ulla-Gerd hejade på och uppmuntrade så gott hon kunde, men Ekman flinade nedlåtande. Han hade lämnat boysen och ställt sig med Peter istället.

         ”Känns som ett jävla skämt att lyssna på dom andra efter att ha hört dig”, viskade han till Peter.

         ”Äh”, mumlade Peter och ryckte på axlarna.

         ”Vad mer är du grym på?” ville Ekman veta och Peter flinade.

         ”Du får vänta och se”, sa han.

         Isak sköt iväg några fientliga blickar mot Peter, från andra sidan rummet.

         ”Först slutar han med fotbollen”, viskade han till Pablo och Anders. ”Ska han börja hänga med den där jäveln nu också?”

         ”Du får väl vänta och se”, retades Pablo.

#1 - Anonym

Kul med bilderna

Svar: Tackar!
O.D.