...

65. du skulle kanske må bra av att läsa en bok själv nån gång, så du lär dig nåt!
 ”Det är tydligen en nyöppnad butik på Norra Hamngatan”, förklarade Ekman medan han förde boysen och Danne genom stan. ”Med gamla LP-skivor och posters och massa andra coola retrogrejer.”

         ”Men det är väl ingen av oss som har LP-spelare hemma”, sa Isak. ”Förutom du, då.”

         Det var sant. Anders hade ingen LP-spelare och såvitt han visste saknade Pablo och Isak det också. Ekmans föräldrar hade däremot en hel LP-samling nere i salongen i deras villa, som dom lyssnat på en gång när dom varit hemma hos honom.

        ”Nä, men det kan ju va kul att titta ändå”, tyckte Ekman. ”Kanske finns nåt annat som kan va intressant därinne. Peter sa att dom hade massa skitcoola grejer.”

        ”Men Peter är ju som han är”, sa Isak hånfullt. ”Han har ju lite... speciell smak, om man säger så.”

        ”Vadå då?” undrade Ekman.

        ”Han är ju sjukt torr. Gillar bara massa konstiga och tråkiga saker, så om HAN tycker att nåt är skitcoolt vet man ju inte vad det kan vara. Jag menar, han sitter bara och RITAR och LÄSER varenda rast – hur kul är man då på en skala?”

        Isak sökte både Anders och Pablos blickar, som om han önskade deras medhåll. Men innan Anders bestämt sig för hur han skulle reagera, vände sig Ekman om och sa med ovanlig skärpa:

        ”Peter är fan den smartaste jag känner. Jag har aldrig träffat nån med så bra musiksmak som han och han är skitgrym på att rita. Och du skulle kanske må bra av att läsa en bok själv nån gång, så du lär dig nåt!”

         Isak stirrade nästan skrämt på Ekman och hans haka hängde ner mot bröstet som en fallucka. Hans kinder blev alldeles röda och flammiga. Dom grälade inte ofta och Anders visste inom sig att det här var just anledningen till det: Isak var livrädd för att göra Ekman sur, livrädd för att förlora honom som polare. Det spelade ingen roll hur stöddig och tuff han än försökte vara mot alla andra, de gånger Ekman blivit arg eller irriterad på honom kröp han alltid ihop som ett skrämt litet barn.

         Det var tyst i några sekunder.

         ”Ska vi gå dit då, eller?” undrade Ekman och Anders kunde höra på hans röst att han var arg.

         ”Ja, jo”, mumlade både Isak och Pablo. Isak mötte inte Ekmans blick.

         ”Jag är på”, sa Danne lika entusiastisk som förut.

         ”Om vi nu hittar dit”, mumlade Ekman irriterat.

         ”Där är det!” sa Anders och pekade.

         Längre ner på gatan stod en trottoarpratare som gjorde reklam för ”Vintage vinyl”. Killarna närmade sig under tystnad. Det var en liten butik, med gallerförsedda fönster, och trots att den skulle vara nyöppnad såg den gammal ut. Ekman slängde sin kaffemugg i en soptunna på gatan och höll upp dörren medan dom andra klev in. Han vände bort blicken när Isak passerade honom. Alla stannade till precis innanför dörren och såg sig om. Den skäggiga mannen borta vid kassadisken lyfte blicken från vad det nu var han sysslade med, synade dom och sa sedan:

        ”Inga glassar härinne, grabbar!”

        Pablo, Isak och Danne åt fortfarande på sina mjukglassar och såg bortkommet på varandra.

        ”Ska vi vänta därute, eller?” frågade Pablo Ekman.

        ”Gör det”, sa han. ”Kom, Anders!”

        Han drog med sig Anders in i butiken och lät dörren slå igen efter dom.

        ”Dom var ju ändå inte intresserade, så dom kan väl sitta därute med sina glassar”, sa han surt. Hur länge skulle han vara förbannad på Isak för det där med Peter? undrade Anders. Fastän Ekman valt honom och valt bort dom andra, gjorde Ekmans irritation honom ändå obekväm. Det verkade som om Ekman läst hans tankar, för han bytte genast tonfall och log vänligt. ”Hittar vi nåt schysst album kan du följa med mig hem, så lyssnar vi tillsammans”, sa han.

        Han började gräva i en back full med gamla skivor och Anders gick långsamt runt i butiken och tittade på affischerna. Det hängde LP-skivor på väggarna och det fanns glasskåp där specialutgåvor stod frontade.

        "Anders, kolla på det här!" sa Ekman och höll upp ett gammalt LP-konvolut med en bild på fem nakna, storbröstade kvinnor som stod formerade i olika poser med varsin pistol som dom alla riktade åt olika håll. Det enda dom hade på sig var höga spetsstrumpor och klackskor.

        ”Vad är det här?” skrattade Anders.

        ”Ingen aning, men jag gillar det!” skrattade Ekman. ”Vad tror du det är för musik?”

        ”Sånt man ska... knulla till, kanske?” föreslog Anders och Ekman skrattade högt och la tillbaka konvolutet i backen och fortsatte bläddra bland LP-skivorna. Anders började bläddra i backen bredvid. Så mycket gammal musik, som för allt han visste var totalt bortglömd nu – såvida det inte fanns uppladdat på Spotify?

        Ekman slutade plötsligt bläddra bland skivorna. Han såg på Anders.

        "Jag tycker faktiskt riktigt bra om Peter", sa han.

        "Okej?" sa Anders överraskat.

        "För han är inte... så jävla... som vissa andra är", sa Ekman och spände blicken i Anders. "Du förstår, va?"

        Det var något i Ekmans röst och blick som sa Anders att det var viktigt för honom att han förstod. Fastän Anders inte var helt säker på att han gjorde det nickade han och sa:

         "Jo, självklart."

         "Va bra", sa Ekman allvarligt och boxade honom lätt på axeln – så där som han brukade göra när dom hamnade i samma lag på gympan eller tilldelades en gemensam skoluppgift. "Isak går mig fan på nerverna ibland", mumlade han sedan för sig själv och fortsatte längre in i butiken.