...

63. "Glömt" busskortet hemma...

Killarna lämnade skolgården och gick ner mot busshållplatsen. Isak gnällde fortfarande över att Ekman bjudit med Danne.

       ”Men varför måste vi ha HAN med oss för?”

       ”Sluta gnäll”, sa Ekman.

       ”Han är faktiskt helt okej”, sa Pablo.

       ”Sen när då?” ville Isak veta.

       ”Sen klassfesten”, sa Anders.

       ”Du hade ju fel”, sa Ekman. ”Han kom inte alls dit för att snylta. Han hade med sig mer dricka och snacks än nån annan.”

       ”Hade han?” sa Isak skeptiskt.

       ”Ja, två smockfulla kassar!” sa Pablo.

       ”Då var det väl massa billig skit från Lidl”, avgjorde Isak.

       ”Nä, det var det inte”, klippte Ekman av.

Danne höll sig några steg bakom boysen. Han grävde i sin innerficka. Han hade fortfarande tvåhundra spänn kvar från klassfesten. Han hade råd att hänga med och käka – fast han egentligen borde lägga tillbaks pengarna i morsans väska innan hon hann märka att han stulit från henne. Men å andra sidan; han kunde ju knappast lägga tillbaks två hundralappar och lite småmynt, när han tagit en hel femhundring. Hon skulle ju märka det också och undra över de resterande trehundra.

        Han kunde lika väl spendera de sista hundringarna, det skulle väl ändå inte göra nån skillnad? Hon skulle väl bli sur vilket som. Om hon nu märkte nåt.

        Om...

        Nä, i så fall var han nog mer orolig för bussen: han hade inget busskort och bussarna tog inte emot kontanter. Killarna skulle knappast gå med på att promenera in till stan, eftersom dom hade busskort – och skulle han planka och åka fast, skulle väl Ekman tycka att han var för pinsam för att leva. Så hur...?

        ”Fan, jag har glömt busskortet hemma”, sa han högt och grävde demonstrativt i sina jackfickor.

        Boysen såg avvaktande på honom.

        ”Gud, vad synd!” sa Isak och Danne kunde läsa från Isaks ansikte att han inte gick på bluffen. Skit-Isak fattade att han inte ägde nåt busskort alls. Och Anders visste det ju också, kom Danne på, för det hade han ju avslöjat för honom den där gången då Anders bjudit hem honom. Men Anders sa, lyckligtvis, inget.

        ”Då får du väl knata hem istället”, sa Isak hånfullt.

        ”Du åker på mitt kort”, sa Ekman till Danne. ”Jag har reskassa.”

        ”Schysst!” sa Danne och menade det verkligen.

        Han kunde nästan inte fatta att boysen plötsligt lät honom få vara med och att Ekman till och med kunde tänka sig att lägga ut för hans resa till stan.

        Det var som en dröm, för bra för att vara sann...

        Nu var han plötsligt en av dom.

        Och alla var glada och hade kul.

        Utom Isak, men han var ju alltid sur och dryg, så det gjorde ju ingen skillnad.

        Och det skulle inte få stoppa honom från att ha kul med Ekman och dom andra.

        Inne i stan...