...

62. Dra in till stan

Mattelektionen var inställd. Morgan hade tydligen blivit sjuk helt plötsligt och tvingats åka hem. Plakatet på lektionssalens dörr gav några korta anvisningar i matteboken inför nästa lektionstillfälle. Man fick välja mellan att sätta sig i biblioteket för att plugga, eller göra uppgifterna hemma.

        Anna Sörberg, Lisa och Timbot började genast gå i riktning mot skolbiblioteket. Alla andra dröjde sig kvar i korridoren.

        ”Vi kan dra hem till mig och plugga?” föreslog Anders pliktskyldigt, men Ekman verkade både uttråkad och rastlös:

        ”Kan vi inte dra in till stan istället?” sa han.

        ”Och plugga?”

        ”För att käka och gå i affärer!” flinade Ekman och gnuggade näven mot Anders huvud, så att hans frisyr fuckades upp. ”Vilka är på?”

        Isak och Pablo var på. Anders också, fast han egentligen kände att han borde spara sina pengar, tills nästa barnbidrag/månadspeng kom, så att han kunde unna sig nåt fint bortåt jul till. Han brukade alltid ge sig själv en tidig julklapp, i början av december. Nåt som han förmodligen inte skulle få av Mamma och Pappa (för att dom ansåg att det var onödigt). I år hade han haft ögonen på ett par metallic blå trådlösa hörlurar, i en schysst design, som dom andra killarna troligen skulle bli lite avundsjuka på. Det kanske gick att lösa ändå, även om han spenderade lite i gallerian i eftermiddag?

       ”Ska vi ha med nån mer?” undrade Ekman och lät blicken svepa över klasskamraterna.

       ”Inte Emanuel, i alla fall”, sa Isak tillräckligt högt för att Emanuel skulle vända sig om och reagera. Ingen av dom hade snackat med Emanuel, efter tjafset som uppstått vid morgonens skolfotografering. Emanuel var överstruken och borträknad nu. Detsamma gällde nog Fredrik, tänkte Anders, för han såg hur Ekman synade Fredrik en stund och sedan gick rakt förbi honom och fram till Peter istället.

       ”Men fan! Inte han..!” väste Isak och stönade hårt.

       Men Isak hade visst tur idag. Peter kunde inte följa med.

       ”Sorry, jag ligger verkligen efter med matten just nu, så jag får nog va tråkig och hoppa den här gången”, sa han och sedan växlade han och Ekman några ord med så låga röster att Anders knappt kunde uppfatta allt dom sa:

       ”... på Norra Hamngatan...”

       ”Okej... ska kolla in den...”

       ”Gör det.... dom har skitgrymma...”

       ”Ska vi dra snart, eller?” avbröt Isak otåligt och Ekman lämnade Peter och anslöt sig till dom igen.

       ”Varför skulle du ens ha med HAN för?” käftade Isak.

       ”Jag gillar han. Han är cool”, sa Ekman.

       Isak fnös föraktfullt.

       ”Cool? Han är en douche!”

       ”DU är en douche”, sa Ekman irriterat.

       På väg nedför trappan, passerade dom Danne. Han stod och hängde i avsatsen och kollade sin gamla S3:a med sprucken skärm.

       ”Tja”, sa han, då dom passerade.

       ”Tja”, svarade Anders och Pablo, men fortsatte sin vandring neråt.

       Plötsligt stannade Ekman till i trappan och vände sig om mot Danne.

       ”Vad ska du göra nu?”

       Danne ryckte på axlarna.

       ”Vi tänkte dra in till stan. Har du lust att haka på?”

       ”Men seriöst, ska du till och med ha med HAN?” protesterade Isak. ”Vad är det här? Alla Nollors Dag, eller?

       ”Isak, jag orkar inte höra din röst just nu – kan du va tyst?” sa Ekman och vände honom ryggen. Han såg på Danne. ”Hänger du med, eller?”

       Danne nickade.

       ”Klart jag gör!”

       Ekman gav Isak en snabb blick i det att han vände om, för att fortsätta nedför trappan – och trots att det gick på mindre än en sekund, kunde Anders ha svurit på att den var fylld med skadeglädje...