...

56. Klassfesten - del 3 "Fuckable"
På vägen till kapprummet, gjorde Danne ett stopp vid buffébordet för att plocka på sig en colaflaska och en påse chips. Skulle Vera bjuda på sin sprit var det kanske bäst att han hade nåt att blanda ut med och chipsen kunde alltid fungera som en muta, i händelse av att dom skulle neka honom.

          Han stoppade ner grejerna i en av de tomma plastpåsarna, som gömts under bordet, och gick ut för att hämta sin jacka.

          ”Och vart är du på väg?”

          Danne snodde runt och såg Anna Sörbergs morsa i dörröppningen. Jesus! Dom andra föräldrarna hade satt sig i köket för att dricka kaffe och snacka skit för längesen, men den här kvinnan kunde bara inte sluta kontrollera allt och alla!

          ”Jag håller bara på och ska gå ut och ringa ett samtal”, hackade han fram.

          ”Men Anna och Lisa kör ju en lek därinne. Ska du inte vara med på den?”

          Danne stirrade på henne. Nu fick hon väl ändå ta och ge sig!

          ”Nä”, sa han bara och gick ut. 

Han gick nerför föreningslokalens två trappsteg och tog av runt hörnet. Han kunde höra deras röster, innan han varsnade dom bakom huset.

         ”Girls, det kommer nån”, hörde han Ekman säga lågt till tjejerna då han närmade sig och han såg hur Vera reflexmässigt stoppade ner nåt i sin handväska. Förmodligen röret med vodka.

         ”Jaha, var det bara du”, sa hon sedan, så snart han kommit tillräckligt nära. Men hon gjorde ingen ansats till att ta upp röret igen. Det var tydligen inte meningen att han skulle veta.

         ”Vad vill du då?” undrade Dessie. Hon höll otåligt i sin spetsade juiceflaska, trodde inte att han visste vad den egentligen innehöll.

         Danne såg på Ekman och önskade att han kunde läsa hans tankar, men Ekmans blick röjde inget. Det gällde att spela cool nu. Så mycket visste han. Han ryckte på axlarna och plockade upp sitt ciggpaket ur fickan. Förde det till munnen, knep tag i en cigg med läpparna och drog vant ut den ur paketet. Höll nonchalant upp den framför dom, så snart han tänt den.

        Han var ute för att röka en sväng, inte för att han brydde sig om vad dom hade för sig.

        ”Tråkig fest”, mumlade han och askade över grusgången.

        Vera och Dessie log tillgjort, så där som man gör när man väntar på att personen som kommit fram för att snacka slutligen ska ge upp och gå sin väg. Ekman var fortfarande outgrundlig och mystisk. Han var varken avvisande, eller så där överlägsen och oåtkomlig som han ibland var när Danne försökte prata med honom i plugget. Om det var nån han behövde vinna över där och då, så var det nog tjejerna, som stirrade så otåligt och irriterat på honom. Han såg på Veras blekta hår och sa:

        ”Lisa drar nåt töntigt blondinskämt därinne. Jag pallade inte lyssna klart...”

        Stöten gick in.

        ”Adam, tycker du att Lisa är fuckable?” frågade Vera och Danne visste att även fast hon inte tittat på honom när hon sa det, så var det ändå hans kommentar som utlöst reaktionen.

        Ka-ching!

        Ekman svarade inte. Han bara skrattade åt frågan.

        ”Om hon haft en påse över huvudet då?” fortsatte Vera, som uppenbarligen tolkat hans skratt som ett solklart ”Fuck, no!”. Hon såg förväntansfullt på honom, som om hon längtade efter att få höra killen - som alla tjejer på skolan fantiserade om - såga Lisa jäms med fotknölarna. Säga att Lisa var ful och äcklig och inte ett dugg värd ett knull. Men det tänkte inte Ekman ge henne. Han log istället det där överlägsna leendet, som han brukade le mot Danne och sa bara:

        ”Fan vad du hatar henne!”

        ”Hon är en fet jävla flodhäst, som försöker va rolig hela tiden. Hur klyschigt är inte det?”

        Det fanns stänk av besvikelse och frustration i hennes röst.

        ”SÅ klyschigt!” instämde Dessie, men Vera ville höra Ekman säga det. Hon skruvade av korken på juiceflaskan och höll upp den mellan sig och honom, som ett bete. Svarade han rätt, skulle han kanske få en belöning...?

         Men Ekman lekte med henne.

         Han tog flaskan ur hennes hand och drack en klunk ur den, fastän han inte svarat ännu och gav av nån anledning Danne en snabb blick. Knappt ett leende, knappt en blinkning. Men ändå nåt?

         Fuck, vad betydde det?! Danne kände sitt hjärta rusa. Var det nån slags ”oss-killar-emellan-grej” som han borde förstått, men inte gjorde för att han inte var en av Ekmans boys??

         ”Det är ju rätt charmigt ändå”, sa Ekman retsamt till Vera.

         ”Det är inte alls charmigt”, protesterade Vera.

         ”Tjejer med humor...”, fortsatte Ekman flinande. Hans ansikte var nu nära hennes, som om han tänkte kyssa henne, men han höll avståndet. ”Blondinskämt är nog dom bästa skämten, jag vet!” Han skrattade.

        ”Asså, Adam, jag svär...!” sa Vera irriterat, men nåt i hennes ögon sa Danne att hon gillade det. Dom brukade gnabbas, även i plugget, så nu var väl heller inget undantag.

        ”Ge mig mer att dricka”, sa Ekman. Han lutade sig mot henne och knackade på hennes juiceflaska med pek- och långfingret.

        ”Nä!” sa Vera. Hon log nu.

        ”Hallå, vad gör ni här ute?” ropade plötsligt Pablo och Danne vände sig om och såg dom komma gåendes: Pablo, Anders och Kajsa...

         Ånej, tänkte Danne. Inte nu...