...

55. Klassfesten - del 2 "Vad har ni blandat i juicen?"
Klassfesten fortsatte, men stämningen ville inte riktigt lossa för Dannes del. Dom andra i klassen hade, efter några förvånade ”Jaha?” och ”Schysst, tack!”, tagit för sig av godsakerna som han haft med sig – men sedan återgått till sina egna aktiviteter. Och ingen brydde sig nämnvärt om att Danne existerade. Förutom Johannes, som Danne inte var särskilt sugen på att snacka med.
         ”Hur har du haft råd med allt godis?” undrade han.

         ”Jag är ju inte fattig om du nu trodde det.”

         ”Öh... nä då... Men... Mervi och Ahmed sa ju att vi skulle slippa ta med oss nåt, så varför gjorde du det i alla fall?”

         ”För att jag inte är snål, som du”, klippte Danne av och spanade sedan ut över lokalen.

        Grupperingarna var aningen annorlunda nu ikväll. Isak var ju inte där och Fredrik hunsades runt av sina föräldrar och höll därför ovanligt låg profil. Därför umgicks Emanuel bara med Timbot. Dom satt vid ett bord och drack läsk och klämde i sig nöt-créme efter nöt-créme, medan dom coolare killarna istället var uppe och dansade. Ekman dansade med Vera och Anders med Nina. Pablo dansade med Elena och Tanya samtidigt. Dessie hade ingen att dansa med. Hon stod avsides och kollade på medan dom andra dansade. Kajsa stod bredvid, men var för upptagen av att ge Ellinor sura blickar, för att snacka med Dessie. Anna Sörberg och Lisa hängde borta i hörnet och försökte lära Zahraa nån töntig koreografi till musiken – och Zahraa följde tålmodigt och snällt med och lät dom bossa henne, fastän hon inte såg ut att ha särskilt kul. Marika virvlade runt för sig själv i sin rosa prinsessklänning och Nicolas satt ensam vid ett bord och stirrade ner i sitt knä. Varför hade han ens kommit dit? undrade Danne. Han kunde ju lika gärna ha stannat hemma!

        Danne kände paniken komma krypande. Det var så jävla dött och ingenting hände. Ingenting! Johannes babblade med honom, men Danne lyssnade inte. Han knaprade på chipsen och lät Johannes röst dränkas av musiken...

         Efter en stund hade Vera slutat dansa med Ekman. Hon och Dessie hade tagit fram varsin flaska juice ur sina handväskor, som dom stod och smuttade på bredvid buffébordet. Anna Sörbergs mamma verkade anse att hon inte lagt sig i tillräckligt i vad som pågick, för hon kom fram och sa:

        ”Men tjejer? Ska ni bara dricka juice? Det finns ju massor med sötdricka här om ni vill ha?”

        ”Nä”, sa Vera. ”Vi dricker inte läsk. Det är inte nyttigt.”

        Dessie började fnittra hysteriskt och Anna Sörbergs mamma såg sårad ut.

        ”Vad har ni blandat i juicen?” ville Ekman veta.

        ”Ta lite”, sa Vera och räckte honom flaskan. Ekman smakade och la sedan handen för munnen och vände sig bort, så att inte föräldrarna skulle se hans reaktion.

         ”Är du seriös?” skrattade han.

         ”Det finns mer om du vill ha”, sa Vera.

         ”Vi har med oss ett HELT rör i väskan”, viskade Dessie och smuttade vidare ur sin juiceflaska.

         Ett helt rör, tänkte Danne. Det kunde bara betyda en sak. Tjejerna hade smugglat med sig en flaska sprit in på festen.

         ”Men vi... kilar väl ut en stund och tar lite luft”, sa Ekman menande till tjejerna och dom försvann till kapprummet för att hämta sina jackor.

         Danne såg avundsjukt på, medan dom försvann. Ord kunde inte beskriva hur mycket han önskade att han fått vara med dom i det ögonblicket. Självklart var Vera kaxig nog att bryta mot alla tänkbara regler genom att supa på klassfesten, fastän alla föräldrar var där för att vakta dom. Och självklart var det Ekman som fick vara med i hennes och Dessies lilla hemlighet...

Han vågade inte följa efter dom hela vägen ut. Men han kunde se från kapprummets fönster att dom gick ut till höger om byggnaden; samma sida som kapprummets toaletter vette åt, varför han smög in på en av toaletterna. Kanske kunde han tjuvlyssna genom fönstret?

         Han hakade försiktigt loss spärren och sköt upp fönstret en knapp decimeter och mycket riktigt kunde han höra deras röster därutanför.

         ”Det är bara du som kommer på en sån här idé”, hörde han Ekman säga.

         ”Men visst är jag smart?” svarade Vera.

         Dom skrattade och småpratade en stund. Emellanåt sänkte dom rösterna så att Danne knappt kunde höra vad dom sa.

         ”Kanske bäst vi drar in innan Anna SMÖRBERGS morsa kommer ut och kollar oss”, sa Dessie efter en stund och Danne hörde deras steg rassla i gruset utanför. Han skyndade sig ut ur toaletten och återvände in till festlokalen, före Ekman, Vera och Dessie skulle hinna dit. Då dom kom in från kapprummet, kunde han se att dom rodnade och fnissade. Dom gick ut på dansgolvet tillsammans för att fortsätta dansa, men just som dom skulle till att börja stängdes musiken av och Anna Sörberg och Lisa klev upp på podiet där DJ-utrustningen stod parkerad. Anna och Lisa hade bytt om och tagit på sig Kamratstödjarnas T-shirts. Dom höll varsin mikrofon.

         ”Hej alla!”

         ”Hej klassen!”

         ”Vi tänkte att det blivit dags för oss att höja stämningen litegrann –”

         ”Eller JÄTTEMYCKET!”

         ”– härinne! Och för att göra det, så ska vi –”

         ”Säger dom att vi ska leka lekar kräks jag”, hörde Danne Vera säga till Ekman och Dessie.

         ”– leka några superroliga lekar!”

         ”Ska jag hålla ditt hår, medan du spyr?” retades Ekman med Vera, som svarade med att ge honom en knuff.

         Anna och Lisa började instruera klassen om lekens regler. Dom rabblade en ramsa som man skulle klappa takten till och för varje ny omgång skulle man använda fler kroppsdelar: först klappa med händerna, sedan stampa takten med fötterna och kasta med huvudet och vicka på höfterna.

         ”Hej, jag heter Bengt!” ropade dom. ”Och jag jobbar på en knappefabrik! Jag har fru, men inga barn och en dag fråga chefen mig: Beeeeeengt, äru ledig? Svar: Nej! Tryck på knappen med höger hand!”

         ”Asså, måste vi lyssna på det här?” klagade Dessie.

         ”Vi drar!” bestämde Vera. ”Kommer du, Adam?” Vera viftade diskret med juiceflaskan åt honom och Ekman följde dom ut ur lokalen.

         Danne såg efter dom. Han bara måste haka på dom, på nåt sätt, innan han dog av tristess.

         Det var nu, eller aldrig.

         Han började smyga iväg mot kapprummet...