...

132. Julfest 17 - Horungen kommer gå under ikväll

”Du brukar inte gå ut, va?”

         Yasmin fixerade Danne med sina mörka ögon och putade aningen med de röda glänsande läpparna.

         ”Eh... inte så ofta”, stammade Danne och skruvade på sig. Anders hade aldrig sett Danne ha så svårt för att snacka för sig tidigare.

         ”Jag menar: man ser dig inte så ofta på några fester”, förklarade Yasmin och flyttade sig lite närmare. Hon sträckte på sig så att hennes jacka gled isär. Bland all röklukt kom en liten ljuv pust från hennes parfym.

        ”Nä”, sa Danne, men verkade sedan hämta sig och återfick sitt vanliga gåpåiga jag. ”I alla fall inte på festerna som dom från vår skola brukar ha.”

        ”Jaha?” sa Yasmin intresserat och tog sig ett till bloss. ”Var brukar du hänga dårå?”

        ”Jag har lite polare inne i stan. Folk från min gamla skola. Jag börja ju här först i november förra året. Vi brukar hänga en del. Och FESTA ihop.”

        Anders blängde på Danne. Fan vad han ljuger, tänkte han. Och by the way? Fattar han inte att hon driver med honom?? Tror han på allvar att Mergims brud är intresserad av honom?!

        ”Låter soft”, sa Yasmin och fimpade sin cigg mot en vägg. ”Det ÄR faktiskt JÄVLIGT tröttsamt att alltid hänga med samma folk jämt. Det är alltid samma som kommer på alla fester och snackar samma baj.” Yasmin gav Anders en hastig blick. ”Det är därför jag dumpade Mergim. Jag är så jävla trött på han.”

         Jaha, där kom det, tänkte Anders. Hon HADE FAKTISKT hittat på en backstory för att göra det mer trovärdigt att hon kommit fram till dom. Eller till Danne, som det hela egentligen handlade om.

        Märkligt nog verkade inte hennes ord ha någon lugnande inverkan på Danne. Snarare tvärtom. Danne släppte henne plötsligt med sin hungrande blick och lät den irra lite över fasaderna på innergården. Därefter tog han ett sista bloss på ciggen, blåste röken upp i luften och slängde iväg det som fanns kvar av giftpinnen. Han såg på Anders.

         ”Vad säger du, ska vi dra in igen?”

         ”Eh... ja, absolut!” sa Anders och började gå – tacksam över att Danne äntligen verkade ha fått ordning på sin hjärna. Det måste ha varit själva omnämnandet av Mergims namn som fått nåt att klicka inom Danne, som fått honom att komma ihåg vem Yasmin egentligen var till vardags. Nu skulle kanske inte Mergim och Stefan kunna genomföra sin plan längre, eftersom Danne inte längre nappade på deras bete?

         ”Tack för elden!” ropade Yasmin bakom deras ryggar.

         ”Det är lugnt”, sa Danne utan att vända sig om.

          ”Okej, var är dom andra nånstans?” frågade Anders och såg sig om i lokalen. Det var tjockt med folk och ingen av deras klasskamrater verkade vara inom synhåll. ”Om jag kollar dansgolvet, så kan ju du kolla borta vid lounge-avdelningen?”

           ”Lounge-avdelningen..?” upprepade Danne.

           ”Men du vet där alla dom där borden och stolarna och sofforna är.”

           Dom delade på sig och Anders försvann iväg mot dansgolvet. Var tusan fanns alla nånstans? Några som fanns – och som han egentligen inte ville träffa just nu – var Stefan, Mergim och Isak. Dom stod bredvid dansgolvet och skålade tillsammans. Stefan och Mergim med varsin häxa, troligen komponerat av hembränt, och Isak med sin drink baserad på det där vodkaröret han skrutit om, dagen innan.

           ”Anders, ska du va med på en skål, eller?” frågade Stefan.

           ”Du har ju gjort din del nu”, sa Mergim.

           ”Vill ni verkligen skåla med honom?” sa Isak föraktfullt.

           ”Jag sa ju att horungen var både kåt och desperat – att om vi bara skicka en brud på han så skulle han gå i fällan direkt!” sa Stefan, som inte verkade lägga märke till Isaks syrliga kommentar.

           Anders såg på dom.

           ”Det är alldeles för uppenbart”, sa han. ”Han kommer inte gå på att Yasmin vill ha honom, för han VET JU att hon hänger med er.”

           ”Jaså, du säger det?” sa Stefan med den där hotfulla rösten han brukade använda innan han drog ner nån stackare i golvet. Men nån brottningsmatch kom inte. Istället pekade Mergim med hela armen tvärs över lokalen, bort mot lounge-avdelningen.

           ”Om du använde dina ögon skulle du se att planen funkar, precis som vi vill att den ska.”

           Anders följde Mergims arm och upptäckte att Yasmin haffat tag i Danne på nytt. Dom stod där bland alla soffor, bord och stolar och samtalade återigen med varann. Yasmin höll upp sin dricka och räckte Danne sitt glas. Erbjöd honom en klunk. Och Danne – den dumme fan – tog emot!!

           ”Ser du?” sa Stefan. ”Vi är smartare än dig.”

           ”Ditt fucking dumhuvud!” bredde Isak på, med ett nöjt flin över hela ansiktet.

           ”Horungen kommer gå under ikväll, med eller utan din hjälp”, sa Mergim.

           ”Vad tänker ni göra mot honom?” frågade Anders matt. Han såg hur Danne följde Yasmin till en ledig soffa och slog sig ner där. Dom skrattade.

           ”Du får väl vänta och se – du och resten av skolan”, sa Stefan.

           Anders tvekade. Men så bestämde han sig. Han började gå genom lokalen, i riktning mot loungen, i riktning mot Danne och Yasmin. Han ville egentligen inte ha Danne med sig under resten av kvällen, när han hängde med sina riktiga polare – men samtidigt var det ju det enda sättet för honom att förhindra att Danne skulle råka illa ut.

          ”Försök inte stoppa det här, för det kan du ändå inte!” ropade Mergim efter honom, men Anders fortsatte ändå att gå. Han gick fram till Danne och tog tag i hans arm.

          ”Danne, ska vi dra? Jag tror dom andra hänger borta vid dansgolvet.”

          ”Va? Nä, jag sitter bra här!” sa Danne och viftade undan Anders hand. Han vände sig på nytt mot Yasmin och fortsatte deras samtal.

          ”Men kom igen!” envisades Anders. ”Vi kan väl ta en shot med... med Ekman?”

          Danne hade ända sedan dag ett i deras klass gjort allt för att komma nära Ekman och bli hans bästa vän, nog skulle väl ändå en shot med Ekman kunna locka honom från Yasmin?

          ”Nä, inte nu”, sa Danne utan att ens möta hans blick.

          ”Men –”, började Anders.

          ”Men det var då FA-AN vad du tjatar!” fräste Yasmin åt Anders. ”HAN VILL JU INTE HÄNGA MED DIG – VAD ÄR DET DU INTE FATTAR, DITT LILLA FUCKTARD?!”

          Hade det inte varit för den pumpande musiken och allt skratt och stoj runtom hade det blivit alldeles tyst, där och då. Anders såg från Yasmin till Danne och Danne såg från Yasmin till Anders.

          ”Nu sitter jag här och är med henne en stund”, sa han aningen mer diplomatiskt. ”Vi kan ta en shot sen.”

          Anders stod kvar.

          ”Han sa: SEN”, sa Yasmin. ”That means later, bitch!”

          Danne började skratta och Yasmin började skratta. Dom började nojsa igen. Anders insåg att han blivit osynlig. Han hade aldrig trott att det skulle bli Danne som dissade honom, men nu var det så. Danne skulle bli slaktad av Stefan och Mergim senare ikväll och det fanns inget han kunde göra för att stoppa det...

131. Jag vet inte om jag orkar va här imorrn...

Ljuden av vrålande motorer, skrikande bromsar, kraschande bilar, skjutande pistoler och gapande amerikaner fyllde lägenheten. Nella kände för att smälla sitt huvud in i väggen. Hon hade redan tagit två alvedon, men trycket mot tinningarna vägrade att släppa.

        En byggnad exploderade i TV-rutan.

        Rykande betongklumpar kom flygande bland allt glassplitter och kraschade in i människor och bilar och närliggande bebyggelse. Körer av hysteriska kvinnoskrik varvades med dunsarna och skramlet som uppstod varje gång en betongklump träffade nåt.

        Volymen var alldeles för högt uppskruvad, men Max verkade inte fatta nånting. Han bara satt där i soffan och stirrade med stora dumma ögon rakt in i TV-rutans våld och kaos.

        Vad fan var det för fel på honom, egentligen?!

        Nella ville bara skrika åt honom att stänga av innan hon skulle få ett totalt sammanbrott och slänga ut TV:n genom fönstret. Men hon orkade inte. Hon orkade inte med en till konfrontation idag. Hon hade redan varit i storbråk med Danne och skulle inte klara av om hennes andra son också skulle börja häva ur sig en massa hårda, elaka ord mot henne.

        Så smällarna och explosionerna fick vara.

        Trots att hon kände gråten stiga i ögonen, trots att hennes huvud ville gå i tusen bitar.

        Lägenheten såg förjävlig ut.

        Det var skit överallt.

        Det var smulor och dammråttor i varje hörn. Smutstvätt, som låg utspridd över golven och ovanpå möblerna. Det hängde till och med några t-shirts och kalsonger på några av dörrhandtagen. Berget med disk hade vuxit från diskhon, över till köksbänkarna, över till matbordet och över till praktiskt taget varje plan och ledig yta som överhuvudtaget fanns i deras lägenhet.

         Nella ville bara skrika rakt ut.

         Men istället satte hon på köksfläkten och tände en cigg. Lät fläktens surrande få borra ytterligare hål i hennes redan så trötta och sönderstressade hjärna. Tryckte ut alvedon nummer tre ur pillerkartan, pressade ner det av handsvett nu fuktiga pillret i halsen och hävde sig ner under kökskranen för att få nåt att svälja ner tabletten med, innan den äckliga smaken skulle sätta igång hennes kräkreflexer.

        Tog två, tre hetsiga bloss på ciggen.

        Sket i att hon glömde blåsa ut röken under fläkten.

        Vad fan, Danne hade ju redan gått omkring och bolmat i vardagsrummet och fan visste vart mer i lägenheten, så det stank ju redan överallt därinne, så varför kunde inte hon då få göra detsamma? Va?!

        Hon drog ett sista bloss och kastade sedan ner resten av ciggstumpen bland alla smutsiga tallrikar och glas i diskhon. Noterade att ciggen inte slutade brinna, eftersom hon lyckats missa ALLA ansamlingar av smutsvatten i kopparna och glasen. Fimpen låg istället där och brände in i några cornflakes som torkat fast i resterna av yoghurt på en tallrik. Lukten av cigarett, blandad med stanken av bränd majs och sur yoghurt gav henne kväljningar.

        Det kändes som att nånting sprack inuti henne.

        Nella slog ursinnigt på kranen och slet upp ett slabbigt glas ur slasken och hällde ut innehållet över den brinnande fimpen. Det fräste till och en ny odör, nästan värre än den första, spred sig i köket.

       Snabbt, snabbt, snabbt ryckte hon åt sig sophinken under diskbänken. Grävde bland disken efter den solkiga fimpen. Ner med den i soppåsen. Tallriken med cornflakes också, ner i soppåsen. Och ner med det slabbiga glaset och den där fula, jävla kaffemuggen som hon ändå hatade att dricka ur – även när den var ren!!

        Hon vände om.

        Hon hade fått nog. Hon rafsade åt sig några smutsiga t-shirtar, strumpor och toppar på väg ut mot hallen och tryckte ner även dom i soppåsen. I hallen hittade hon även några äckliga gamla skor som pojkarna borde ha slängt för längesen, men som dom naturligtvis bara låtit ligga framme.

        Ut med alltihop i trapphuset och ner med skiten i sopnedkastet.

        Det lät som att tallriken krossades nånstans på väg ner till soprummet. Hon kunde höra ekot av spräckt porslin studsa upp där nerifrån och ut genom luckan.

        Hon lutade sig med pannan mot den kalla stenväggen. Lät luckan förbli öppen. Tog in tystnaden som la sig därinne i sopröret, efter att ekot upphört. Började gråta, för hon orkade inte kämpa emot mer, orkade inte vara duktig och stark – för hon visste ju fan inte hur!

        Lyssnade till sin egen andhämtning och näsan som började snora och snörvla.

        En dörr till nån av grannarna öppnades. Fan då. Några livliga, berusade röster fyllde trapphuset. Några unga killar som snackade polska eller nåt annat språk som hon inte begrep, som var på väg ut i natten för att bli ännu fullare och kanske hitta nån kåt, villig tjej som dom kunde...

        Nella drog igen luckan till sopnedkastet, vände sig från dom och gick med snabba steg in i lägenheten igen. Oväsendet av smällar och explosioner från den där jobbiga skitfilmen som Max satt och kollade på, dånade fortfarande från vardagsrummet. Han hade visst inte märkt av hennes ursinniga städning. Eller så brydde han sig inte.

        Nella tog fram sin telefon och slog en signal till Catrin.

        ”Catrin, Catrin... snälla svara...”

        Men Catrin svarade inte. Hon verkade istället ha klickat bort samtalet.

        Dom hade inte träffats sen det där misslyckade försöket till utekväll, då Nella fått ett raseriutbrott och Catrin gömt sig ute på sin balkong. Kanske var Catrin fortfarande sur för allt det där? Att hon inte hade fattat att allt var den där jävla Thomas fel. Thomas och hans vidriga ex Marianne. Och deras äckliga barn.

        Det plingade till i telefonen. Ett sms från Catrin:

        Kanske imorrn? tänkte Nella. Jag vet inte om jag orkar va här imorrn...

        Hon grävde i väskan efter sina sömntabletter. Med tanke på vilket jävla liv TV:n förde där borta i vardagsrummet, skulle hon nog behöva ett par stycken, om hon skulle lyckas somna in inatt...

130. Julfest 17 - Hämnden var igång

”Värst vad du springer omkring!” sa Danne och dunkade återigen Anders i ryggen, i det att han försökte lämna dansgolvet.

          ”Danne, har du en cigg?” frågade Anders. Eftersom det var han som dragit med sig Danne till festen, var det nog bara att acceptera att Danne skulle hänga på honom som en igel, resten av kvällen – och det kunde han väl lika gärna utnyttja, i så fall.

         ”Du röker väl aldrig, du som spelar fotboll och sånt där?” sa Danne.

         ”Jo, ikväll gör jag det!” svarade Anders irriterat. ”Har du nån cigg, som du kan tänka dig att bjussa på, eller?”

         ”Självklart, självklart”, sa Danne och halade upp paketet ur fickan.

         Dom gick ut på Arbetarföreningens innergård, där flertalet smågäng redan stod och bolmade ut i nattluften. Danne räckte Anders en cigg och tog sig en egen. Han tände sin med en tändare och pressade den sedan mot toppen av Anders cigg.

        ”Jag knullar din”, sa han.

        ”Förlåt?” sa Anders och rynkade på näsan.

        ”Jag ger dig eld från min cigg”, förtydligade Danne. ”Har du aldrig hört det uttrycket förut, eller?”

        Anders hann aldrig svara, för nån kom fram och la sin hand på Dannes axel och sa med honungslen röst:

        ”Jag vet vad det betyder.”

        Danne och Anders vände sig om, i riktning mot rösten. Det var Yasmin från 8A, hon som brukade hänga med Mergim.

        ”Knullar du min också? Jag glömde tändaren hemma...”, frågade Yasmin, då ingen av dom sa nåt. Hon höll upp en cigarett, stoppade den i munnen och böjde sig fram mot Danne. Danne vaknade till med ett ryck, höll fram sin egen cigg och gav Yasmin eld.

        ”Schysst”, sa Yasmin och blåste ut en lång röksignal från sina rödmålade läppar.

        Hon stod kvar. Verkade inte ha en tanke på att gå. Anders stirrade avvaktande på henne. Vad ville hon egentligen? Yasmin var vanligtvis en av dom kaxigaste tjejerna i åttan och hade aldrig sagt mer än två ord till honom. Och så var det ju det där med att hon från och till hade ihop det med Mergim, ett av skolans största rötägg.

         Mergim hatade Danne, så varför kom då Mergims tjej fram till dom och bad Danne om eld? Och varför stod hon kvar – utan att vara så där dryg som hon annars brukade?

         ”Såå, vad dricker ni för nåt?” frågade Yasmin. Hon hade använt ordet ni, men hon tittade bara på Danne, som om frågan endast varit riktad till honom.

         Danne började plocka i sin ölpåse och visa upp burkarna han hade med sig. Yasmin nickade och kommenterade. Sedan visade hon upp sin flaska, som innehöll en blandning av fanta och rosévin. Hon erbjöd Danne en hutt. Anders såg sig om och så hajade han till: längre bort på innergården stod Mergim och Stefan – och dom följde Yasmin och Danne med sina blickar.

         Shit, tänkte Anders. Skulle dom komma fram nu och börja mucka gräl, för att Danne snackade med Mergims tjej? Anders räknade ner sekunderna, men Mergim och Stefan stod kvar. Och inte bara det: dom flinade också.

          Det var i det ögonblicket som Anders förstod.

          ”Vi ska hämnas på han”, hade dom sagt.

          ”Du ska ta med dig horungen på julfesten.”

          ”Du ser till så han kommer dit. Resten sköter vi.”

          ”Resten sköter vi...”

          Det var nu det skulle börja.

          Anledningen till att Yasmin stod där och snackade med Danne och var så där trevlig som hon aldrig brukade vara annars, var att Mergim och Stefan bett henne om det. Dom tänkte lura Danne på nåt sätt och dom använde sig av Yasmin för att göra det.

         ”Vi ger dig klartecken sen när det är dags”, hade Mergim sagt i början av kvällen. Han och Stefan höjde nu sina nävar i luften i nån slags hälsning och flinade mot Anders. Dom fimpade sina cigaretter mot marken och gick in i festlokalen igen.

         Hämnden var igång.